Tant Olga

Utebilder

2012-03-04T07:15:00.000+01:00

Harry spanar efter vårtecken.

Vårystra busiga "syskon" på berget.

Full fart bland klippor och vattenfyllda bergs-skrevor. Märta-Mai och Harry försvinner ut till höger.

Naturstigen avstängd.

Fiskare på Vättern.

Stranden x 2

2012-03-01T01:15:00.000+01:00

Två dagar solsken och vårvärme och två dagar promenad utmed den långa sandstranden i Motala. Första dagen gick vi med Stina och Ingrid vid den mest befolkade delen och då blev det några bilder tagna.

Sen blogg idag onsdag som övergått i torsdag men Tantolga har varit på en underbart avslappnad fest för en kär fd. kollega som gick i pension idag 67 år gammal – bra jobbat D och många kommer att sakna dig på jobbet. En sällsynt kompetent kvinna har avslutat sitt arbetsliv och hon strålade av glädje hela kvällen. Många gamla arbetskamrater från Hälsouniversitetet fick jag träffa på en och samma gång och uppfylld av glädjen över återseendet gör att jag sitter uppe så sent. Flera av de nya adjunkterna och lektorerna var en gång mina studenter så jag borde ha känt mig urgammal men konstigt nog kände jag mig yngre och mer avspänd än någonsin. I morgon sover jag ut om hundarna tillåter förstås.

Här kommer bilder från stranden och bli inte förskräckta för här är det tuffa tag.

Märta-Mai och Harry står mitt emot varandra stirrar ut den andre tills det säger…

…pang så rusar dom på varandra och leker i all vänskaplighet fast det onekligen ser ut som dom ska ta kål på varandra. Det är svårt att se vad som är bak och fram på Harry

Inte vet jag hur dom får till det men Harry ser helt vild ut på ögonen.

Harry är rena akrobaten men så har han en ettrig myra på sig som luggar honom var hon kommer åt.

Vajjan griper in och stoppar cirkusen och Stina kommer till undsättning till Harrys försvar tror jag.

Aj då vattnet är fruset! Man blir törstig av att brottas.

Inkallning och koppel på för det närmar sig några främmande hundar.

Hundmötet avlöpte väl så det blev lite spring igen. Greta är alltid kopplad för hon ger sig ut på egna expeditioner – att leta ätbart äckel. Varning för nästa bild om ni är äckel-känsliga.

En här varianten av lämning på stranden är dessbättre ovanlig men man undrar hur hundägaren tänkte?!! Härliga dagar har det varit och Märta-Mai har rejsat hysteriskt idag och det är bra för henne att börja trimma formen inför tävlingssäsongen. Sandstranden är den bästa tänkbara träningsterrängen tror jag.

Fina fina Vajjan

2012-02-27T23:20:00.000+01:00

Tre månader.

Sex år.

Sju år.

Sex år.

Idag har vi firat Violets åtta-årsdag med tårta och promenad i Söderköping. Vår fina fina Vajjan-Svajjan med sin alldeles speciella personlighet. Självständig och kontrollerande med stor integritet men oj så liten och beroende av sin matte. Går jag två meter från henne så pips det ömkligen. Lämnar jag henne och tar med mig en annan av hundarna så övergår pipet till vrål av övergivenhet. Dessa är bara några av hennes speciella egenheter. En riktigt riktigt trogen vän det är hon i alla väder och i alla dagar och år. Nu har hon fyllt åtta år och fortfarande lika road av att leka när matte är med annars kan det kvitta.

Friskvård medels hundägande

2012-02-26T18:38:00.001+01:00

Frisk luft främjar hälsan sägs det ju. Har man hund/ar kommer det på köpet. Tantolga fick mycket av friskluftsvaran idag medan husse kurerade sin influensa.

Första luftningen för Tanten började klockan 9 med morgonrundan med fyra hundarna. Klockan 11 var det dags för långrunda med de yngsta whippettöserna fram till 12.30. Vi hade tur att träffa två vackra whippet-pojkar från Häradsvedens kennel. Alla hundarna släpptes på ett lämpligt fält och gissa om det blev race och återigen fick jag tillfälle att utbrista – gå aldrig ut utan kamera!

Hemma igen bara för att hämta Harry och ryggsäck med fikatermos och iväg till aktivitetsdag med gamla kurs-polare klockan 13. Vi var ute på promenad och tränade Rallylydnad i tre timmar och sedan hem igen lagom till eftermiddagens rastnings-promenad med whippetflickorna. Nu återstår bara kvällsrundan och sista rundan på sammanlagt en timme.

Promenaduppehåll vid en kullfallen ek för balansövning och problemlösning. Nisse tar sig ner på det smartaste sättet.

Labbe-killen Mosse ska välja smartaste vägen att ta sig emellan de stora trädstammarna – lite läskigt att gå in i tunneln är det allt tycker han.

När han klarat den läskiga biten var det desto roligare att hoppa upp och balansera på stocken.

Harry älskar dessa aktiviteter och njuter i fulla drag av gemenskap och vackert väder. Harry är killen hela dan för idag var det dags att presentera resultaten från förra säsongens Rallyslydnads- och Hinderbana-cup. Harry tävlade vid tre tillfällen förra året och sammanlagda resultatet blev delad femte-plats i Rallylydnad och första plats i Hinderbana! Hejja Harry du är BÄST! Just i detta ögonblick idkar han passiv passivitetsträning vid husses fötter. I morgon är det Violets dag men det återkommer jag till.

Post istid Pre Blåsippa

2012-02-25T23:09:00.000+01:00

Omberg igen med hundar, husse, goda mackor, frukt, dricka och kaffe. Solen sken och snön lyste med sin frånvaro på ställen där…

…blåsipporna snart lyser med sin närvaro i den vidunderliga…

…bokskogen där alla på bilden tycks vara i sin lilla värld…

…mitt inne i den vackra Ekoparken.

"Vad står det på den här skylten då? Om…

…berg! Matte det står Omberg på skylten!

Vänta få se, vad står det här då? SVEASKOG, jaha ja, Sveaskog står det ja.

Ok, Sveaskog då vet vi det – att det är ert revir som vi pinkar i! See you later aligator!"

Jordens smuts

2012-02-23T19:24:00.000+01:00

Jag fick för mig att åka till Sharpman i Hogstad för att kolla goretex-kängor för mina gamla är utslitna. Hundarna följde med eftersom i planen ingick en långrunda någonstans på vägen hem.

När jag slutligen fann på var vi skulle gå visade det sig att det var jordens smutsigaste plats jag valt. Lera upp över stövlarna så det gällde att välja gå i skogen vid sidan.

Vi hamnade alltså på en motocrossbana och där finns en inhägnad så jag släppte hundarna där inne en stund.

Lite kul var det allt!

Violet leder jakten mellan träden.

På ett fält innan skogen dristade jag mig att släppa Märta-Mai och Harry som njöt i fulla drag av att jaga varandra…

…kors och tvärs…

…och hit och dit…

…fram och tillbaka…

…tills jag bad alla posera uppe på ett gammalt flak…

…kan ni sitta fint då allihopa och titta in i kameran? Javisst vi kan! Endast Harry och Märta-Mai har öronen i samma position och gör ett försök att le åt fotografen.

Motala under utveckling

2012-02-22T20:01:00.000+01:00

Oh, vad det händer mycket i Motala. Man bygger en ny bro över Motalaviken, ett dubbelsspår för att tågpendling ska underlättas och så är det super-gulliga whippet-valpar som utvecklas vecka för vecka dag för dag. Jag har idag fått äran att umgås och njuta av de små liven i ett par intensiva timmar uppe i Västanvik på Mibisan´s kennel.

Först ut bilder på brobygget. Jag brukar gå förbi här med hundarna en gång om dagen och följa arbetets gång.

En gigantisk stålbalk som ska bära upp vägbanan har skjutits ut så den vilar nu på den första bropelaren på den norra sidan av viken.

Stålbalken från södra sidan vilar också på den första bropelaren. Om någon är intresserad av hur bygget går till från början till slut kan se på följande länk: www.youtube.com/watch?v=P7kC1h_lBMg

Så över till valpbilderna tagna av matte Marie Sandberg.

Tantolga gosar med valparna under överinseende av mamma Dixie från fåtöljen.

Mmmmm…du är allt en liten sötnos!!!

…hallå jag vill behålla örat!

Valpligan anfaller medan mamma Dixie är beredd att gripa in om det behövs. Valpdoften satt kvar i mina kläder när jag kom hem så jag blev ordentligt examinerad av mina egna hundar innan jag släpptes in över tröskeln.

Isen ger vika, glaciärerna smälter…

2012-02-19T18:36:00.000+01:00

…båtar sätts i sjön, fisken går upp på torra land och hundar klättrar i träd. Är det klimatförändringens fel eller…?

Båten är redo när det blir öppet vatten.

En ful fisk på en spik.

Gäddan står inte längre och lurar i vassen för den har själv blivit lurad.

Ja det är väl bara att klättra upp och ta bytet tycker Violet.

"Svårare än jag trodde. Hur blir det med klätterkursen matte? Har du anmält oss än?"

"Skam den som ger sig."

"Jag tänker i alla fall inte ge upp än. Jag heter inte Händiga Märta för skoj skull, så det så."

Var är pingvinerna?

2012-02-18T16:25:00.000+01:00

Igår gick vi över "Lilla Arktis" igen men inga pingviner i sikte.

Jag är förtjust i att upptäcka det som är nära. Om jag går samma promenad med hundarna varje dag så finns ändå nya saker att se hela tiden. Ett isberg tornar upp sig där det förra veckan var öppet vatten.

Idel nya isformationer.

Ett isberg kastar sin mörka skugga ner i dalen.

En spricka i glaciären.

Ett isbjörnsspår korsar vår väg över isvidderna.

Målet för vår vandring hägrar i fjärran.

På spaning efter småvilt att jaga hem till grytan.

Apropå spaning så deltog Harry och jag i ett "sökdrev" efter hunden Loke som nu har varit försvunnen i 3 veckor. Det finns spår efter en hund som kan vara han och han (inte säkert förstås att det verkligen var Loke) har varit synlig i trakterna där han försvann. Lokes husse placerade sig på en öppen plats i skogen och drevet bildade en cirkel som sakta gick genom skogen mot mittpunkten där Lokes husse väntade. Syftet var att "skrämma" Loke att gå mot sin husse. Vi var ungefär 50 personer och 30 hundar som gick och larmade fram genom snåren med ca 50 meters mellanrum. Ingen Loke i sikte men spår som kan vara hans. Hoppet finns fortfarande att han ska bli funnen och återförenad med sin husse.

Märta-Mai har fått ett nytt smeknamn idag. Husse som alltid uttrycker sig positivt blev så imponerad av hennes teknik att stjäla prinskorv ur ett paket från köksbänken. Han såg hur hon bar sig åt och utropade beundrande: "va händig hon är Märta"! Så från och med nu kallas hon Händiga Märta.

Arktis light

2012-02-16T15:36:00.000+01:00

Jag tänkte låta Greta stanna hemma idag när vi återigen skulle ut i snålblåsten men inte ville hon vara soffpotatis inte.

Riktigt ruggigt på stranden…

Ett sommarhus ligger i vila medan tallarna pinas av vinden från Vättern och snön fastnar och bildar vita streck utmed trädens stammar.

Båten väntar på klucket från stranden och betydligt mildare och varmare vindar.

Harry vandrar hur käckt som helst i alla väder utom riktig hetta. Där är vi långtifrån trots att fåglarna har ändrat sin sång till mera vårlika toner.

Solen lyser med sin frånvaro på vår vandringsstig över "arktis" vita vidder.

Lycklig den som hittar en frusen pinne!

Hemma igen kastade jag lördagssmörgåsen som blev över ut till våra skator. Det är några skator som bevakar fågelbordet från grannens päronträd.

Dom här skatorna blev blyga inför kameratanten i fönstret. Igår hade vi besök av gråsiska, grönsiska, rödhake, skata, kaja, koltrast, björktrast, talgoxe, blåmes, gråsparv, pilfink, grönfink, gräsand, hare, rådjur och en och annan katt . Inga gulsparvar eller domherrar har varit synliga i år men däremot sidensvansar.

Nu väntar jag ivrigt på rapport från HM (Harrys Matte) som ska landa i Buenos Aires idag. I Argentina är det högsommar och varm, varmt. HM ska jobba i Argentina i tre månader med en liten tripp till Sverige och hennes lilla hund Harry däremellan. Harry längtar redan!

Vidrig vind…

2012-02-14T18:52:00.000+01:00

…blåste runt öron och svansar. Såpass att jag övervägde att inte ta någon långrunda. Hur det var så knallade vi på så det blev några timmar ute i alla fall.

Vinden viner genom Harrys vackra päls.

En som pinas av vinden men som älskar långpromenaderna.

Vajjan-Svajjan kurar i vinden.

Märta-Mai tar betäckning bakom en tall.

Det är mycket bättre att ha vinden i ryggen.

Uppvärmning medels språngmarsch.

Eller varför inte medels avverkning av tallruska.

Leta sork kan också avleda från upplevd kyla 30 grader minus. Obs! Över-exponerad bild som blev ganska effektfull tycker jag. Efter lös-springet så drog vi oss in i skogen och där doftade det av nyfälld gran och den upplevda kylan låg på ungefär 2 minus. Hemåt hade vi medvind så det gick fort och lätt. Jag har sagt det förr men det tål att upprepas: "Man ångrar aldrig en promenad"!

Stora och små…

2012-02-11T22:17:00.000+01:00

…hundar har jag mött idag. Åkte till Mibisan´s kennel på förmiddagen för att hälsa på "mina" valpar. Om ni vill ha söt-chock så gå in och titta på bilder på Mibisan´s blogg: www.mibisans.blogg.se och njut av söta valpbilder och även bilder på den övriga flocken. De mysiga timmarna med alla hundarna och deras matte rusade iväg och när jag kom hem blev jag "genomsökt" av mina egna hundar.

Husse hade matsäcken klar och ryggan packad för vår lunch ute i skogen. Omberg var nästan tomt på folk och alla mina hundar fick springa lösa ett tag. Greta och Harry fick gå lösa hela promenaden. Trots att Greta är så svag i muskulaturen så springer hon med lätta fjät över stock och sten och verkar orka längre promenader än jag själv.

Det här är Bella som är helsyster till…

…Dafne som …

…inte är släkt med Ispahan som …

…heller inte är släkt med Gullan men är…

…son till Dixie och …

…halvbror till Dixies nya lilla skock som fyller fyra veckor.

Här är min egen söta lilla Vajja i halvt viloläge. Hon lyssnar till husse som lagar middag. Kanske han tänker tappa någon godbit på golvet och då är det bra att vara beredd.

Greta och Märta-Mai vilar sina söta huvuden ihop.

Harry på Omberg men han ratade dasset med det överdimensionerade och mystiskt lutande taket.

Kampen om den röda gorillan

2012-02-08T19:48:00.000+01:00

I stjärnan Gretas tecken

2012-02-07T23:26:00.001+01:00

Inläggning på Valla djurklinik i några timmar inledde Gretas tolfte födelsedag. HURRA HURRA HURRA för vår födelsedagsflicka Greta idag. Dom var extra snälla på kliniken eftersom hon fyllde 12 år. Vi var där för att kolla medicininställning genom provtagning. Vi får vänta ända till torsdag nästa vecka för att få veta om dosen ska höjas eller inte. Greta mår förhållandevis bra i alla fall och ett hejdundrande kalas blev det till slut för både hundar och människor för Stina och Ingrid kom med present och semlor.

Gretas 12-årstårta bestående av 8 tunna pannkakor på hög och dekorerade med skivade köttbullar och minifrolic.

Greta inspekterar härligheten.

Sedan sa det bara swicsh så var tårtan slut…

…tårtfaten rengjordes omsorgsfullt av sugna hundar.

Trots att det är Gretas dag idag så kommer ändå Vajjan med på ett hörn. Hon är helt beroende av att ha något över sig då hon vilar. Nästan ingen idé att bädda i sängar för hon är en fena på att böka sig in under överkast och täcken. Här har hon lyckats ta sig in under bäddmadrassen i schäslongen.

"Här trivs jag bra matte!"

Greta på ett ungdomsfoto från 2005.

Åsnan mellan två hötappar…

2012-02-05T11:29:00.000+01:00

…det var jag igår. Två trevliga aktiviteter fast på 10 mils avstånd – i Norrköping. På förmiddagen årsmöte i Lure Coursing-sektionen på kvällen konsert med Anna Ternheim. Jag kunde ju inte åka fram och tillbaka till Norrköping två gånger samma dag så jag valde konserten. Musik som jag gillar framförd med en ovanligt skön stil.

Njutbara 1 1/2 timme med bara Anna och hennes kompis David Jeffersson från Nashville Tenessee. En avspänd man med härlig röst som trivdes i Sverige trots att han saknade sina hundar svårt. Han önskade att han hade dom med sig. Sympatiskt man i mina ögon. Min uppmaning – gå på den här konserten om ni har möjlighet!!

I övrigt inget nytt med den bortsprungna hunden. Många människor i Motala är engagerade och letar efter Loke dag och natt och det är svårt att sluta tänka på vad som hänt honom och om han lever. Det finns en efterlysning på Kennelklubbens hemsida med telefonnummer dit man ringer om man har tips om Loke och andra uppgifter, t ex i vilket område han försvann.

Stolthet och förfall

2012-02-03T15:54:00.000+01:00

Det stolta huset nära oss viker sig nu för nya tiders intåg. Om jag inte minns fel så har huset flyttats en gång och haft sin storhetstid med en gammaldags trädgård med odlingar, blommor, äppelträd och prydnadsbuskar. När vi flyttade till Motala stod huset öde. Efter ett par år blev det befolkat och efter några år avfolkat igen. Det började med att invånarna försvann plötsligt men bilarna stod kvar och den vanvårdade trädgården. Några år gick innan bilarna bogserades bort. Något år till gick och trädgården som vuxit upp som en Törnrosahäck som dolde huset mejades ner på ett par dagar. Allt ris låg kvar ytterligare år innan någon kom och körde bort det. Det gick ett år till eller så innan grävskoporna anlände i veckan och nu ska ni få se på aktion:

Ett stycke historia går i graven. Bäst att muntra upp sig med bilder från dagens hopp och lek i trädgården.

Ohhhhh så kallt det är idag!!!! Men skit i det!!!!

Tjohooo!!!!

Våren i köksfönstret

2012-01-31T23:54:00.000+01:00

Ingrid kom med lite vår till mig för några veckor sedan och nu är den i full blom.

Vårens färger!

Utanför fönstret är det fortfarande vinter och kallt. En koltrasthane smakar på äpple men inom kort kommer han att bli bortkörd av fru koltrast. Hon är herre på täppan och kör bort både hanar och andra honor. För först gången denna vinter landade en flock grönsiskor vid fågelbordet men då hade jag inte kameran redo. Hoppas de kommer tillbaka. I kväll har jag varit ute med Ingrid och letat efter en hund som kommit bort i Motala. Hunden var synlig vid Charlottenborgs slott klockan 16 men efter det inget spår. Vi gick i kylan i hopp om att se den lille stackaren och sedan körde vi runt med bilen på alla möjliga och omöjliga ställen men ingen Jack Russell med namnet Loke träffade vi på. Loke har varit försvunnen sedan i torsdags och tydligen har han i alla fall närmat sig bebyggelse så hoppet står till att någon snart ser honom och får tag på honom. Om det åtminstone hade varit vår och varmt för det är svårt att tänka sig en ensam vilsen hund ute dessa kalla nätter. Loke var bara på tillfälligt besök i Motala så han hittar ju inte tillbaka till hemmet 5 mil bort. Hoppas, hoppas han är återfunnen eller hittas snart!!!

Istappar under magen

2012-01-30T17:13:00.000+01:00

Solsken, solsken och 5 minus ute. Perfekt för en långis på stranden! Greta fick stanna hemma men det ångrar jag lite för det var varmt i solen på stranden. Hon hade gillat att komma med men det vet jag så här efteråt.

Nu är det kallt i vattnet så minsta pinne fryser in.

Konstiga tappar bland stenarna.

Hela vattenbrynet är klätt med spetsmönster.

En variant på spetsmönster vid åkanten.

Sjöodjuret vid Kärsbyåns utlopp i Vättern.

Harry kollar spetskanten från sjösidan.

En knubbigare bård.

Bara vackert!

En bild i farten och tyvärr kom jag själv med på ett hörn.

Stina och Ingrid mötte upp och anslöt till oss på stranden. Jakten går vidare.

Man vill aldrig gå hem. Jag tränade inkallning på Märta-Mai vilket har varit si och så med när allt är så kul. Jag tror poletten trillade ner idag för hon kom oavsett vad hon höll på med och hon kom med glädje – belöning, belöning, belöning! Den bästa belöningen var att få springa iväg och leka igen.

Harry tog ett ordentligt dopp i sjön och drog med sig en massa sand i pälsen – när vi kom till bilen och jag lyfte in honom i bilen så var pälsen under magen full av is! Kraken hade fått tappar under magen men väl hemma fick han duscha varmt. I kväll är det träning i ridhuset igen och jag tänker inte köra i någon stolpe den här gången.

Återbesök i valphagen.

2012-01-29T18:44:00.000+01:00

Röda bilen tog mig, Harry, Märta-Mai och Violet till Västanvik och Mibisan´s kennel. Mitt sällskap i bilen fick allt sitta kvar medan jag knallade in med en påse gamla dagstidningar (valparna kommer snart att röra sig mera ut på golvet). Välkomsthälsningen är lika översvallande varje gång av de fyrfota i familjen.

Jag var sååå nyfiken på de små men hälsningsritualen med de vuxna hundarna måste få ta sin lilla tid och till och med mamma-hunden ville komma fram och hälsa grundligt. Alla hundarna är så kärleksfulla och artiga – man blir verkligen "sedd" vilket är ett grundläggande behov hos människan har jag lärt mig. Knappt man kommer åt att hälsa på matte Marie de första tre minuterna.

Nåväl efter ett tag förstod jag att mammahunden var ivrig att visa mig sina småttingar för hon bjöd in mig till valphagen. Valparna gick faktiskt att känna igen från deras första dag i livet men oj, oj, oj vad de växt och blivit runda och goa. En härlig knippe valpar som är så olika i färg och teckning – en fin färgsprakande bukett verkligen.

Den vackra tålmodiga mamman Dixie med ögon som brunnar.

Kolla in den knubbiga lilla killen med det stolta namnet Mr Sound of Music där han ligger och smälter maten.

Hela skocken vilar ut. De är duktiga och starka och har börjat öppna ögon o öron för intryck från omvärlden. De har tendenser till att börja leka genom att de försöker bita tag i varandra. Tantolgas minne testas genom att jag ska försöka mig på att komma ihåg valparnas namn. Kullen är namngiven efter musikaler. Först ligger Mr Sound of Music. I hans nacke snusar Mr Moulin Rouge och vid baken sträcker Mr West Side Story ut sig. Den mörka skönheten heter Miss My Fair Lady sedan kommer Miss Kiss me Kate. Den lilla smala halvt dold är Miss Annie Get Your Gun och sist, vilandes sitt vackra huvud på lillasyster, är Miss Sweet Charity. Få se om minnestestet får godkänt.

Lilla Miss Sweet Charity är på väg ut från valphagen och är sugen på att upptäcka hur det är där ute för hon har faktiskt sina ögon lite öppna.

Fikastund och umgänge med de vuxna hundarna förgyller en vacker söndag. Aditi och jag har ett gott öga till varandra sedan begynnelsen. (Foto Marie Sandberg, stolt matte)

Det var verkligen svårt att slita sig från det mysiga besöket där kärleken flödar över men jag hade lovat mina egna hundar en runda i skogen. Min utmärkta bilvärmare hade hållit dem varma men nu var det dags ge sig av. Vi stannade vid Ödebyskogen och gick ett spår på 1 1/2 timme men hualigen vad mörkt det hann bli innan vi nådde bilen. En söndagseftermiddag att minnas med värme!

Blå timmen i skogen

2012-01-28T20:39:00.001+01:00

Lite i senaste laget kom vi ut i skogen med matsäck och hundar men Blå timmen kanske det ändå inte var.

Undrar vem som bökar upp i skogen på detta sättet? En Gr……?

…ävling som varit här också?

Det måste inspekteras å det grundligaste!

Inspektionen är klar men ingen klarhet.

Harry väntar under den kull-fallna eken.

Vår sjöbod är ett renoveringsobjekt, bara att konstatera!

Den faller snart ur ramen och förvandlas till ett minne blott.

Violet har socker på nosen min lilla sockerhöna!

Efter rundan blev det race på Violaplatsen.

Märta-Majsan njuter!

Flera som njuter!

Njut, njut, njut!!!

En som inte njuter lika mycket för hon får inte gå ner till grannen och inspektera fågelbordet och leta sockerkakssmulor.

"Here we go again"!

Nu kör vi rött igen

2012-01-27T18:33:00.000+01:00

Det började med att ett "ängel" hämtade upp mig i morse och körde mig till plåt-verkstan i Linköping, Tack snälla J!

Så fick jag tillbaka min bil och den var helt klart något snyggare än när den lämnades in. Genast när jag kom hem stoppade jag in hundarna i bilen och åkte till skogs.

Något spännande på gång – men Harry då! "Koncentrera dig på det som närmar sig annars kan det hända att Vajjan till slut förnärmar sig och då är du illa ute grabben"! Jag glömde täcken till whippet-flickorna så Greta frös egentligen alldeles för mycket. Bilden är rödtonad dagen till ära nu när socialdemokraterna fått en ny partiledare. Turfärgen för dagen är röd tro mig!

Länge leve Råttan!

2012-01-25T16:18:00.000+01:00

Harry snodde tygråttan ur "hundskåpet" och for iväg för att fortast möjligt ta död på den feta Råttan!

"Jag vill också hjälpa till! Jag är en baddare på att ta kål på råtter ja…tralala".

"Råtta kan du vara själv! Nu tar jag över…hrmpf, hrmpf, mooooorrrrrr, grrrrrrrr"!

Förundran…

2012-01-24T13:20:00.000+01:00

…detta vackra ord! Jag känner förundran varje dag och särskilt över hundarna och deras beteende och anpassningsförmåga.

Hundarna har egna viljor om vilken promenad vi ska ta och ibland sammanfaller inte de fyras vilja till en enda utan de kan ha olika åsikter. Det föranleder en del problem för mig men utan undantag följer de mina förslag till sist – är inte det något att förundras och vara tacksam över? Ofta går vi ner och inspekterar brobygget över Motalaviken. Bron ska invigas i september 2013. Jag förundras över det hög-kvalificerade arbete det innebär med denna höga bro som ska föra bilister, cyklister och fotgängare mot nya äventyr. De gamla hemma-byggda bryggorna utmed stranden är inte lika avancerade men ändamålsenliga och vackra i sin enkelhet.

Ett av de fyra provisoriska stödbenen som bro-ämnena ska skjutas över och vila på tills man tills slut ska ersätta dessa med permanenta V-formade stödpelare förankrade i sjöbottnen.

Dagarna i ända jobbas det och det svetsas för fullt på "formen" på den här sidan viken, för att den snart ska bli klar att skjuta ut över vattnet.

Varje litet vasstrå har fått en kjol av is. Man kan inte annat än förundras över naturens skönhet.

Mina vackra härliga fyrfota vänner följer brobygget och naturens förändringar på sitt sätt. "Men Harry då alla måste gå åt samma håll! Det har vi ju talat om hur många gånger som helst!"

Så kom då en gnutta snö…

2012-01-23T13:26:00.000+01:00

…och därmed lite lek och stoj ute på tomten. Promenaden blev inte lång för både Greta och Violet vägrade ut sig ganska tidigt.

Hopp och lek i snöyran…

Violet är duktig på att parera tacklingar.

Så till den lilla Greta som råkar ut för en det ena mystiska efter det andra. Här har hennes sår som hon slickat på så intensivt äntligen läkt ihop.

Men nu har detta dykt upp på hennes ena bakben. Ett helt spontant sår som ser äckligt ut.

Ja du lilla Greta vi måste nog låta veterinären titta på detta. Vi har en tid den 7 februari men vi får se om det går att vänta till dess.

Något mera skojigt att visa upp är några fina snöbollar som Harry skapat helt själv. När han kom in igår så klampade han fram över golvet och det visade sig vara snöbollar som fastnat i fanorna på hans korta framben. Snygga eller hur…?

Målbilden är viktig

2012-01-22T09:53:00.000+01:00

Så här såg det ut igår från platsen där vi intog vår lördagsmatsäck. Min målbild är att om ca 3 månader är vattnet blått, himlen blå, solen spelar på vattenytan och horisonten är tydlig och det är knoppar på träden i förgrunden. Framför allt är det varmt – all ruggighet och snålblåst är glömd och förlåten. Rundan med hundarna genom skogen på Omberg kännetecknas av fåglalåt, blåsippor och tibast som blommar.

Husse har målbilden klar för sig. Harry ska hämta husses skor på kommandot: "Harry hämta dojjan!". Dom har börjat på steg 1. – att Harry ska intressera sig för skon när husse sätter ner den på golvet framför honom. Går han fram och nosar får han jättemycket beröm. Dom har nu tränat i ca 5 sekunder och det gick mycket bättre än vad det ser ut på bilden. Tantolga fungerar som coach på denna resa mot målet som inte ligger allt för långt in i framtiden.

Softväder

2012-01-19T19:20:00.000+01:00

Man vill bara stänga in sig denna sega, mörka vinter. Jag saknar snön från i fjol då det var ljust och rent ute.

När Stina kommer på besök blir det lite rejs i trädgården sedan kommer hundarna in med leriga tassar och "softpasset" börjar och fortsätter, fortsätter och fortsätter…

"Jag kan tänka mig en promenad matte"

"Nej vi vilar lite till snälla!"

Lång dags färd mot natt

2012-01-16T22:41:00.001+01:00

Långpromenaden blev lång och länge ända till solen gick ner i väster. Hela dagen har varit mörk och mulen och inbjöd till att mysa inne men vi gav oss ut ändå.

Vi har kommit en bit på "hästrundan" som är vår längsta runda och en mulen dag som denna så är vanligtvis stranden tom på flanörer.

Harry smyger mot Märta-Mai…

…som kommer farande från andra hållet.

Nu är vi på hemväg och mörkret har fallit en smula. Stranden är lång och det ser man på ljusen som följer stranden långt därborta.

Himmel och sjö ton i ton.

Harry tar sig ett litet januaridopp.

På kvällen åkte Harry och jag till Ridhuset på träning Agility och Rallylydnad. Harry är så duktig så nu gäller det för mig att lära mig korta vägen för min del så jag hinner med. Harry var verkligen i sitt esse idag så jag tror det kan vara bra att göra paus i träningen ibland – såsom det blev naturligt efter helgerna. Efter träningen i Ridhuset blev det natt för Tantolga. Jag backade ut svängde ut på vägen samtidigt som jag svarade i mobiltelefonen utan att jag fått på helljuset. Såg inte staketstolparna (av järn fästa lång, långt ner i backen) till hästhagen – det skrapade till förfärligt och skadan var skedd på ett ögonblick. Jag körde in och parkerade på första bästa ställe. Becksvart ute och jag kunde konstatera att förardörren inte gick att öppna. Krånglade mig ut på andra sidan och sprang upp för att se hur det gått med staketet. Det gick inte att se i mörkret men vår tränare och vovven Nisse med matte var kvar så de lyste med sina strålkastare på aktuell stolpe som lutade svårt. Så åkte vi för att inspektera min bil. Det var som att dra ner rullgardinen för bilen var svårt skadad. Fronten låg på backen med loss-slitna lyktor, ena stänkskärmen kvaddad, motorhuven skadad osv, osv. Bärgningsbil är av nöden tvungen men jag bestämde att bärga i morgon i dagsljus. Tack och lov så fick Harry och jag skjuts hem av Nisses matte. Jag har på ett mycket tydligt sätt lärt mig att inte svara i mobilen när man backar och svänger ut i trånga lägen och när det är becksvarta natten ute.

Nattens tilldragelser

2012-01-15T12:51:00.000+01:00

Efter flera dagars spänning och uppdatering av läget kontinuerligt så kom slutligen den efterlängtade signalen via sms klockan 01.09 natten mellan lördag och söndag. Sms:et lydelse:"Nu börjar det ..... Kram och kör försiktigt." Jag for upp ur sängen och iväg som ett skott till Mibisan´s kennel i Västanvik utanför Motala. När jag kom fram hade redan en valp kommit en liten hane som vägde 364 gram, brindlefärgad och med en alldeles förtjusande vit teckning i nacken alldeles som en skjortkrage av klassiskt snitt. Den sista och sjunde valpen kom 05.40 också det en hane, brindlefärgad, 380 gram med en vit fläck i nacken.

Fördelningen på valparna var 3 hanar och 4 tikar precis samma som Dixies förra kull. Allt gick lugnt till och utan problem och på morgonen klockan 07.00 kunde vi bara konstatera att hittills mår alla valparna väl, äter prima och mamman vilar och mår bra. Uppfödarmatte Marie och assistenten Tantolga började känna av konsekvenserna av en natts vaka, spänning och koncentration.

Här ser man nu hela valpskocken tillsammans med en lugn avslappnad Dixie och vi är ganska säkra på att nu kommer ingen mera valp.

Det är en ynnest att få vara med om sådana här tilldragelser och när det går så här bra. Marie har ett osedvanligt gott handlag och hälsar varje ny valp med allra största omsorg och kärlek. Tiken blir ompysslad och kärleksfullt behandlad så allt blir lugnt och tryggt omkring. Även om det är pirrigt och en smula nervöst varje gång en ny valp föds – vem är du? hur mår du? är allt ok? – så utstrålar matten lugn och trygghet. Min uppgift var mera av administrativ art att föra protokoll, t ex tidpunkt för födelsen, födelsevikt, färg, särskilda kännetecken som kan skilja valpar åt som ser väldigt lika ut eller andra noteringar som kan vara bra. När jag inte förde protokoll kunde jag bara andäktigt se på hur valparna från att vara smala små blöta "sillar" till torra krabater som ivrigt sökte sig fram till mjölkbaren utstötande små gnyende läten som låter alldeles alldeles underbart. Uppfödarmatte Marie, kan jag intyga, är stolt över sin fantastiska tik Dixie må ni alla tro!

För två år sedan

2012-01-13T11:11:00.000+01:00

Efter att julas försökt handla på min favorit-hundaffär i New York men misslyckats så får man hålla tillgodo med att handla via nätet ifrån Zoomies. Susan som äger affären ville att jag skulle undersöka möjligheten att introducera hennes produkter på den svenska marknaden. Eftersom jag inte vet hur man går tillväga så har jag inte gjort något åt det. Däremot kan jag slå ett slag för hennes nätbutik här på min blogg. Det är ju alltid något. Susan är så trevlig och entusiastisk och jag har varit och handlat hos henne tre gånger tidigare när jag besökt NY- Zoomies är ett måste.

Den 13 januari 2010 poserade Susans hund Chouchou på disken. Gissa om den hunden är bortskämd! I den här butiken kan man botanisera i hundprylar och låta sig inspireras i godisbaren.

Håll med om att butiken verkar mysig! Men den är dyr så jag har bara handlat några koppel och småleksaker till hundarna såsom frihetsgudinnan i gummi etc. För att handla hos Susan gå in på hennes hemsida: http://www.zoomiesnyc.com/

Uttråkad vovve…

2012-01-12T22:21:00.000+01:00

…tar sig för att busa runt i stora sängen. Matte hastar efter kameran men si då…

…blir det bara en sista rullning…

…innan hon sätter sig prydligt med oskyldig min på sängkanten…

"…ok, jag busade lite då och jag kan inte lova att jag inte ska göra om det matte. Det är så tråkigt väder ute så man måste ju hitta på något kul inne eller hur?……eller hur?"

En vacker dag i januari…

2012-01-11T16:29:00.000+01:00

…närmare bestämt den 11 januari 2012 och den dagen då Greta har tagit sin medicin i en dag.

Så här ser hon ut i kroppen stackars liten. Inga muskler och dålig glanslös päls. Hon är förhållandevis pigg och glad ändå och vill alltid hänga med…

…ut i skogen på långpromenad. Vi har börjat gå i Fålehagen på väl preparerade vägar men hundarna föredrar de vindlande stigarna i stället så vi strosar och letar oss fram genom skogen och över kalhyggen.

Märta-Mai mumsar i sig av de enstaka, fortfarande gröna, gräs som finns att nappa åt sig.

Mina vackra flickor passar in väldigt bra i vacker natur.

En sötnos på ett kalhygge. Se vilka vackra ögon hon har vår Greta.

Vackra Violet har något ljusare ögon som ofta följer med fawn-färgen som hon begåvats med.

Underbara Märta-Mai har mörkast ögon av de tre nästan svarta ser dom ut ibland.

Apropå färg så är MM bra på att kamouflera sig likt en kameleont.

Vi stötte på en blåsippsbacke i vila.

Några stenar som språkade med varandra.

Inget överträffar naturens egna färger.

Sista fotot för dagen och skogspromenaden taget klockan 14.53.21 den 11 januari 2012.

Jakten på den svindyra medicinen

2012-01-09T18:15:00.000+01:00

…veterinären i telefonen 9 januari 2012:"Jo, hon har Cuschings. Allt tyder på det utifrån blodproverna vi tog senast. Oftast beror Cuschings sjukdom på en micro-tumör i hypofysen som säger åt binjurarna att producera kortisol och snälla som binjurarna är så producerar dom mer och mer och dom blir förstorade med tiden. Greta ska få en medicin som hämmar produktionen och hon ska ta den i 28 dagar sedan ska vi ta prov på henne igen för att se att medicininställningen är rätt. Hon måste ha produktion av kortisol för det får inte bli noll –då kan hon få en sjukdom som heter Addison. Greta kan bli bra ganska snart och leva flera år till med hjälp av medicinen hon ska få" Skönt att veta vad Greta lider av tänkte jag och receptet hämtar jag på stört för jag hade annat ärende i Linköping. Härligt att tänka sig Greta som vanligt igen vår värdefulla omistliga whippet-flicka.

Greta i sin glans dagar på SM i whippet-race i Norrköping juli 2004.

Greta kom på fjärde plats i G-finalen tror jag. Se vilken vacker teckning och färg hon har och ett ljuvligt temperament. Ivrig i starten som sjutton men ville sedan helst släppa de andra före och ta röd bana den gillade hon bäst.

Tillbaka till nutid och Tantolga med receptet i handen travade in på närmsta apotek. Nehej, den medicinen har vi inte och den finns inte på något av våra apotek i stan. Jag kör in till city och det största apoteket och en annan apotekskedja. Jodå, den medicinen har vi men bara i 30 milligrams kapslar och då måste du köpa två paket och det kostar dig 1100 kronor i stället för 630 kronor och tyvärr har inget av våra apotek i stan det du ska ha. I Motala finns inget av våra apotek vad jag vet. Nu är goda råd dyra för jag måste hem till hundarna för jag har en vaccinationstid till Märta-Mai att passa. Jag börjar redan i bilen hem att ringa runt till apotek i närheten och fråga om de har den aktuella medicinen och i Askersund får jag napp men ack så långt dit. Till slut precis innan jag givit upp får jag ett annat tips om apoteket i Ljungsbro som ligger på vägen till Motala. Sagt och gjort jag tar vägen om Ljungsbro med risk för att missa veterinärtiden till MM. Med den dyrbara och sällsynta varan bredvid mig på sätet inser jag att jag är sen och ringer veterinären och får en tid 45 minuter senare vilket ger mig utrymme till en egen lunchpaus i hemmets lugna vrå med glada whippet-flickor kring benen. Som kompensation tog vi en kylig men skön promenad i skogen när mörkret började falla. I morgon ska jag öppna den dyrbara medicinen och då kommer vår resa mot tillfrisknande hos Greta att ta sin början. Det ska bli spännande och jag ska ta en bild av henne i morgon och följa upp för varje vecka för att se om det går att även se utvecklingen visuellt.

Ny konstellation på långpromenaden

2012-01-08T17:38:00.000+01:00

Ingrid och Stina hängde på när vi kom gående utmed stranden. Vi stötte på Sjöräddningsfolket som övade med sin nya lilla räddningsflotte av svävartyp.

Den här lille herrn Harry var med mig på långisen…

…och den här lilla damen som nog hade behövt en kappa. Inget värmande springsprång blev det idag för det var knökfullt av folk som strosade i det vackra vintervädret.

Bekymrad och undrande: "När ska vi kasta pinnar matte? Blir det inget idag?"

"Jag vill ju också springa vet du väl!" Ja, jag vet men det får bli en annan dag lilla Stina.

Pannkaksgluggen

2012-01-07T17:20:00.000+01:00

Jag föredrar att använda "zoomen" mitt största objektiv på kameran men om jag ska ta t ex, närbilder lämpar sig det tunna objektivet, som går under namnet "pannkaksglugg", bättre.

Utflykten igår bar iväg till fågelsjön Tåkern där det här tjusiga huset håller på att uppföras. Fasaderna och taket är av vass. Fågeltornet är redan i bruk men detta hus invigs under våren 2012.

Idag tog jag med två av löparflickorna på långpromenaden. Snöflingor singlade sakta genom luften men det var härligt att vara ute i flera timmar och låta flickorna rasa runt ordentligt.

Många krumbukter blir det när allt går i upplevd fart 180 km/tim. Det är ju så modernt att prata om "upplevd temperatur" idag så jag har skapat ett nytt uttryck "upplevd fart".

När man beskär bilden på bekostnad av skärpan så ser krumbukten ut så här. Violet och Märta-Mai har aldrig kolliderat med varandra fast det är bra nära ibland. Violet vek åt sidan en gång och dundrade i en papperskorg men det gick bra – ingen skada skedd.

Vi stannade här där det var folktomt minst en halv timme. Sedan kunde jag ha hundarna lösa hela lång stranden. Violet höglöper men hon släpper ingen över bron. Jag kopplar upp henne då jag ser en annan hund på håll.

Inga pinnar slängdes ut i vatten det hade varit sadistiskt gjort av mig i så fall.

"Det här är kuligt matte!!"

"Vad gör du med bakbenen Vajjan?"

"Var har du gjort av Märta-Majsan då?"

"Jaså här kommer hon!"

Husse hade middag färdig då vi kom tillbaka och här kan vi se vådan av att lämna bordet utan att duka av. För-diskerskan Märta-Mai gör vad hon kan för att rengöra tallrikarna. Nedrans högt bord bara för det underlättar inte precis.

"Nu ska jag ta och vila ett tag om det går för sig? Nu får ni hand om köket själva era latmaskar"

Violet går upp till sin våning som vi har separerat från Harry. När han är med på övervåningen får Vajjan ha en egen kupé inne i sovrummet. Vajjan vill helst inte visa sig i skära trosorna men kortet är suddigt så dom syns väl inte så farligt ändå eller…?

"Kan inte lilla jag få hjälpa till med disken då?"

"…eller varför inte jag? Jag är bra på att diska! Vill du ha bevis så ställ ner hela grytan vetja!"

Jag ska börja en fotokurs framöver för att lära mig mera om fototeknik men framför allt lära mig min kamera, t ex att ställa in tiden när det är lite för mörkt och en massa annat. Jag använder nästan bara "intelligent auto" och det är inte alltid det mest intelligenta. Hör och häpna Tantolga ska gå på kurs igen. Det var ju ett halvår sedan sist! Det gäller att anta utmaningar som kommer till mig och nu är det fotografering som lockar mest.

Nyinflyttade fåglar

2012-01-05T23:51:00.000+01:00

Julklappen från HM och husse bestod av en gigantisk fågelbur med ett gäng fåglar som flyger fritt. Konstnären och skaparen av buren levererade den på julafton i Yorkan och dessutom fick jag en minimal bur med en ensam fågel i av henne.

Min första bur med de tre sångfåglarna i fick jag för några år sedan. De sjunger efter noter…

…låt oss liksom svalorna bygga oss ett bo……

…ett bo högt upp bland takåsarna. Det är meningen att den här buren ska hänga i vårt sommarbo när ombyggnaden är färdig och vi flyttar in någon gång i sommar.

Så ensam han ser ut den lilla koltrasten. Jag tror han ska få bo nära sångfåglarna så kan de sjunga tillsammans.

Harry kontorshunden

2012-01-04T21:23:00.000+01:00

I löptider är jag tacksam över att Harry får vara med husse på jobbet. Jag tror detta arrangemang gynnar oss alla. Nästa vecka kan säkert Harry flytta hem till Bruksis igen. Lite bonusbilder på Harry följer här nedan.

Fördelen med vita vintrar är rena hundar. Harry var tvingad att genomgå en dusch på kontoret. Han är inte glad åt det men samarbetar som vanligt när man ber honom gå in under den förhatliga strilande tingesten.

Harry kan se deppad ut också men inte långa stunder. Jag tror han skäms över att behöva posera framför kameran i ett läge där han inte känner sig så komfortabel. Blöt och eländig och med en doft som inte är hans egen fina lukt.

Hur lång hals kan en whippet få?

2012-01-03T00:37:00.001+01:00

Märta-Mai är en driven mat-tjuv. Hon spelar i den högsta ligan när det gäller att stjäla en matbit. Husse tog henne på bar gärning igår kväll.

"Mmmm broccoli? Ja varför inte? Jag tar och smakar en bit!"

"Äsch då! Nu kom du på mig i alla fall. Det hade varit bättre om det funnits något kvar av lammfilén. Fuskigt att den ska gå åt för jag hade föredragit lamm framför gammal broccoli. Du måste tänka på det nästa gång husse!"

För övrigt har det gått bra idag med provtagningen för Greta och nu väntar vi på svar och förslag till fortsatt behandling så hon blir en piggelina igen.

Hundmys

2012-01-01T12:57:00.000+01:00

Alternativ till nyårsfirande hemma var planerat sedan länge. Hur det skulle lösas var en annan fråga. En inbjudan från hunden Pompe och hans matte ner till deras mysiga stuga kom dagen innan nyårsafton. Vi packade in hundar och mat i bilen och flydde vår gata i god tid. Smällande börjar med sporadiska krevader redan före jul men kulmen kommer den 31 december varje år. Greta är den som är skotträdd av våra fyra hundar men det räcker för hon mår väldigt dåligt.

De fem hundarna hade det så mysigt i den varma stugan och vid tolvslaget hördes några raketer i fjärran och Pompe reagerar på det lika mycket som Greta.

Solen sänker sig när det är dags att gå inomhus och värma sig vid brasan, med eftermiddagsfikat och senare nyårsmiddag…

…men Vajjan och Märta-Mai vill vara ute lite till.

Här kommer en fartdåre.

En till fartdåre som aldrig kan få nog och som tycker att brasan kan vänta.

Hunden har släppt på gasen så matten kan ha kameran stilla en liten del av en sekund.

Sista hundsläppet för året 2011 får väl lov att dra ut på tiden fast matten är bra fikasugen vid det här laget.

Vid tolvslaget var det meningen att släppa upp några tysta svävande lyktor…

…men det blåste för mycket för lyktans engångsfärd mot okända vidder och höjder för ett hål revs upp i sidan så den lyfte aldrig som det var tänkt. Nu hög tid för nyårskonserten på TV där husse redan bänkat sig

Flickorna flickers på promenad

2011-12-30T18:26:00.000+01:00

Äntligen väder som whippet-flickorna gillar, inge regn inge blåst, inge kyla = ok! Ut, ut, ut vi vill springa, springa, fort, fort!!! Springa blev det vid Råssnäsbadet som oftast är "ledigt". Skymningen var nära när vi nådde hemmet igen.

Violet löper på tionde dygnet vilket borde föranleda att jag har henne kopplad men jag kunde inte motstå att släppa henne. Förutsättningarna var för bra för att låta bli.

Skruttlotta Märtapärta fick tag i en pinne på direkten och lade iväg på högsta växeln.

En större pinne med lövruskan kvar lockade än mer den löparsugna damen.

Vatten, vatten detta livgivande elexir av högsta kvalitet smakar bra när man har sprungit sig varm och svettig.

"Märta-Pärta att du bara orkar hålla på med pinnarna så länge!"

Gullnosen Greta-Peta tröttnar aldrig att gå långt. Hon travar fint på trots alla symtom så är trötthet inte signifikant för henne.

"Matte är det inte godis-dags snart?" "Jag kan väl få en liten bit när jag sitter så här fint och ber vackert?"

I den bästa av världar

2011-12-29T20:11:00.001+01:00

Vad vore livet utan dessa fantastiska veterinärer? Så tänker jag som är hundägare och jag tror alla djurägare har erfarenhet av mötet med någon av dessa räddare i nöden. Länge, länge under minst ett halvt år har jag observerat en gradvis förändring hos Greta. Nya beteenden och vaga symtom har jag noterat vecka för vecka och tolkat det som åldersförändringar hos Greta. Ändå tog jag upp det med veterinären på Valla Djurklinik i Linköping när jag var där för Gretas sår på benet som aldrig vill läka och som hon slickar intensivt på om jag inte hindrar det med diverse metoder såsom strumpor, tratt, munkorg eller bandage.

Exempel på förändringar som jag noterat och som jag berättade för veterinären: ökad törst, ökad mängd urin, uttunning av päls, grav förlust av muskelmassa, tydliga blodkärl på magen, bullig mage och framför allt abnorm aptit.

Veterinären tänkte direkt på Cushings sjukdom/syndrom. Alla tecken fanns för att den sjukdomen skulle föreligga. Cushings är en hormonell sjukdom som kan bero på godartad tumör på hypofysen eller i binjurarna. Sjukdomen är relativt vanlig hos äldre hundar men jag har aldrig hört talas om den varken hos människor eller djur.

Jag samlade morgonurin från Greta i tre dagar och lämnade in provet till Valla dagen innan jag for till NY. Meddelande på mobilen kom före julafton på min mobil. Ämnen bl a kreatinin (och cortisol tror jag) ska ligga på högst 15 men Gretas prov visade på 95 och då kan det tyda på Cushings men man måste göra ett test till för att säkerställa diagnosen. Greta ska läggas in på Valla den 2 januari 2012 och stanna där en hel dag och efter det kommer vi att få veta säkert. Behandlingen är cortisontabletter en lång tid men hundarna kan bli helt bra och mycket piggare och få några bra år till med god livskvalitet. Om man kan konstatera tumör som orsak så kan den opereras bort men i de flesta fall hjälper cortison.

Greta på Omberg senhösten i år. Hon älskar fortfarande att gå långa promenader och hänger med fint trots att hennes ben är svagare. Särskilt bakbenen är tunna och darriga och hela vår vackra lilla sötnos är "benig" och tunn utom över bröstkorg och mage.

Sötnosen kommer snart bli sig själv igen för jag har nu läst om en hund som blev bättre redan första dagen med cortison. I den bästa av världar råkar man på en veterinär som lotsar hund och ägare mot högre välbefinnande. Samtliga besök med Greta så har hon fått hoppa upp på undersökningsbordet men den här veterinären satte sig på golvet och pratade gulligt med Greta medan hon undersökte henne bara det gjorde vår dag kan jag tala om.

Mötet…

2011-12-28T22:09:00.001+01:00

…var härligt! Efter 7 timmar flygresa och bilkörning till Linköping och kontorshundarna var jag lite mör i huvudet. Jag åkte direkt till lilla kontoret där whippetflickorna vistades. Husse jobbade på HQ och Harry var med honom och fick sitta i bilen. Harry kan inte vara med Märta-Mai och Violet utan tillsyn eftersom dom båda löper. Jag möttes av glad Greta, Violet och Märta-Mai som hoppade och for kring mig så jag blev rent yrslig. Rena glädjeyran där i hallen. Husse har tagit sitt fulla ansvar för samtliga hundar hade blivit omskötta på ett proffsigt sätt. I badrummet fann jag det vackraste beviset på hans omsorg för där hängde ett par "hund-trosor" på tork. Jag bara var tvungen att ta en bild på tvätten.

Jag däckade på soffan och sov några timmar innan jag for hem. Nu går sista hundrundan med de tre damerna whippet. Harry förblir kontorshund ett tag till. Nu börjar vardagen och det känns nästan overkligt att jag bara för några dagar sedan satt på MET Metropolitan Opera i New York.

Hundarna i Prospect Park

2011-12-27T17:12:00.000+01:00

Sista promenaden i parken och det gäller att komma ut före klockan 09.00 för att se hundarna leka. Vi missade så gott som hundsläppet men en hel del hundar var kvar i alla fall. Tantolga var inte sen att ta fram kameran.

Det var allt från Yorkan för den här gången. Om sex timmar sitter jag på planet hem.

Från WTC till MET

2011-12-27T06:34:00.001+01:00

World Trade Center denna plats om berör bara man kommer i närheten. Idag var dagen D då det var dags att gå till monumentet. Vi kom dit klockan 11.00 men det visade sig att man behövde ett besökspass som gick att skaffa en bra bit bort tillbaka därifrån vi kom med tunnelbanan. Äntligen framme vid "passbutiken" blev vi upplysta om att inga pass utfärdades förän klockan 13.00. Eftersom vår dag var inbokad med flera aktiviteter så blev det inte av att gå fram till monumentet. Vi promenerade en bit för att se om man kunde få en glimt genom byggplatsen och inhägnaden och ja det fick vi.

Nya torn håller på att byggas och denna var det meningen att den skulle vara klar till monumentet skulle invigas på dagen 10 år efter den stora katastrofen då tvillingtornen föll. De försökte bygga fyra våningar per dag på slutet men misslyckades. Skyskrapan är ännu inte färdig som synes.

Här genom ett hål i byggplanket fick jag en liten glimt av WTC-monumentet.

Det byggs på höjden som sagt.

En vy från West Village och bild på lägenheten där HM bodde sitt första år i New York. Jag hade tänkt gå till min favoritaffär för hundgrejor men den var stängd. I juletid är många butiker stängda.

Äntligen är vi uppe och promenerar på The High Line. En järnväg planerad att gå ovanför gatorna men bygget avbröts och kvar är en fint promenadstråk som mycket påminner om en järnväg med gräsbevuxna järnvägsbankar.

I det här glashuset utmed the High Line jobbar HM för tillfället.

Empire State Building.

Tantolga poserar.

Den berömda fontänen utanför MET – Metropolitan Opera

Själva MET där vi avslutade vår dag med att gå på opera – Hans och Greta – en väldigt annorlunda operaföreställning. Efteråt insåg vi igen med all tydlighet vilken förskräcklig historia Hans och Greta är. Musiken var underbar och sångarna fantastiskt bra och den som var bäst i sin roll var häxan som spelades av en man. Hon som spelade Greta var också jättebra och framför allt rolig. En härlig dag men oj vad trött jag är efter en hel dag ute och promenad från WTC ända upp till MET. I morgon avreser jag mot Sverige och hundarna och husse igen och landar på onsdag morgon på Arlanda om inga stormar sätter stopp för landning. Godnatt!

Kvällspromenad vid Brooklyn Heights…

2011-12-26T06:17:00.001+01:00

…där du ser Manhattan Skyline fantastiskt bra och det ligger inte långt från där HM bor. I morgon ska vi nog trots allt promenera över Brooklyn Bridge fram till World Trade Center för vi hann inte dit idag.

Här kommer några bilder från kvällspromenaden.

För dom som bor utmed promenadstråket förändrades utsikten för alltid efter den 11 september 2001.

Samma vy tagen utan blixt.

Brooklyn Bridge.

The Statue of Liberty.

The Skyline tagen med blixt…

…och utan blixt. Godmorgon på er i Sverige och godnatt för nu går jag till sängs.

Låååång frukost……

2011-12-26T00:59:00.000+01:00

…behövde vi efter igår. Vi valde att inte följa tidigare planer att åka in till West Village utan vi gick en långpromenad i parken i stället för att sedan sitta läääääänge och äta mat hemma. Mysigt att bara softa en hel dag men kanske vi gör en utflykt till Brooklyn High i kväll för att se på en väldig utomhusjulgran som inte är av denna världen och att betrakta Manhattan Skyline med frihetsgudinnan med alla ljus över staden. Kanske vi bara fastnar vid en film hemma i stället.

Rapporter ifrån husse och hundarna är enbart positiva men jag undrar lite över deras meny den är lite udda tycker jag mig förstå.

Dagens bilder handlar om några små ekorrar i parken som var helt ogenerade av att jag stod nära och betraktade dom.

Juldagsmorgon i Brokkan

2011-12-25T14:57:00.000+01:00

Aldrig har jag känt mig så exotisk som igår när vi hade julaftonskalas här hemma hos HM. HM hade bjudit två av sina svenska vänner hit och fyra amerikanska (varav två var från Israel). En av vännerna hade sin lilla femåriga dotter med. Vi hade några av vår specialiteter från vår familj på bordet endast ett fåtal klassiker men mycket mat blev det. Det finns några affärer som har svenska produkter såsom sill, rökt och gravad lax och knäckebröd. Vi köpte inte knäckebröd för det såg ut att vara från "Anno-datsumal". Jag bakade förstås min traditionella fruktkaka men det är svårt att få rätt temperatur i gasugn som är graderad efter en annan skala en celsius. Den mest extrema smakupplevelsen var dock sill som en av vännerna tillagat. Hon är vegan och hade lagt in senapssill gjord på aubergine i stället för sill. Inget konstig med det men hon fick inte tag på sur grädde av soja utan endast en med vaniljsmak. Tänk er senapssill som smakar vanilj!!

Glatt och livat hela kvällen till den lilla tjejen föll i sömn sittande vid bordet klockan ett på natten. Samtidigt som flera av er vaknade där hemma i Sverige. Vi sjöng svenska julsånger för våra vänner men när vi sjöng små grodorna (med översättning) och tant Olga fick lust att visa hur grodorna hoppar – då såg jag plötsligt att den lilla flickan tog sig för pannan med ett svårartat teatraliskt uttryck i sitt lilla ansikte. Koack ack kack gick alltså inte hem kan man säga. Tipp tapp tipp tapp gillade hon mycket och lärde sig sjunga med men bara om hon fick stå upp på stolen och dirigera. Ja det var en julafton att minnas. Min julklapp från husse och HM var något av det finaste jag någonsin sett. En av HMs vänner har gjort den och i sinom tid får jag väl lov att presentera min nya "fågelbur" med fåglar i här på bloggen.

Vi har börjat dekorera bordet…

…frukt och godisbordet är klart med veganska syltkakor i förgrunden.

… dags att tända alla ljusen… gästerna på väg…

…Tantolga är redo för fest men har spisrosorna kvar på kinderna efter några timmar vid spisen…

…julefrid i hela huset och jag fick veta att i morgon är det nästan folktomt på gatorna i NY för då firar alla de som är kvar i stan med familjerna i hemmet eller så har de farit ut på landet. Idag är det den stora helgdagen. Vi ska ta det lugnt men förmodligen åker vi för promenad på Highline och vidare ner till World Trade Center för att uppleva det nya monumentet över händelsen 11 september 2001.

Dan före dan i Yorkan

2011-12-24T04:05:00.000+01:00

Så snälla kommentarer jag fått idag är inte vardagsmat precis. One guy said to me:" You have such beatiful hair! May I have your autograph? Merry Christmas lady!" One lady said: " You´r so cute I like your coat". Jag var inne i en hundshop och när jag gick sa expediten till mig: "Enjoy your holiday in New York!" Jag gick och köpte blommor och den expediten kallade mig för Sweetheart hela tiden. Om ni undrar varför jag gillar den här stan så behöver ni väl inte fundera längre på det?

Tantolga blev bjuden på en liten fest hemma hos HMs landlord och fick då lyssna på pianospel av Cloe som hunnit bli 8 år. För två år sedan fick jag höra henne spela för första gången men nu var hon en riktig virtuos på piano så liten unge hon är. Hennes syster Lola 11 år är inte dålig på piano heller. En riktigt trevlig afton med god mat och god musik således.

Amaryllis från blomsteraffären.

Julstjärna även den inköpt hos Sweetheart-tanten på 5th Avenue Park Slope Brooklyn.

Julgran vid Whasington Square.

Så till husses pepparkaksbak på Bruksis. Huset är av keramik och gjort av en annan konstnär än husse. HM och jag ska börja laga julmat till vårt julkalas vi ska ha i morgon (här är det inte 24/12 ännu) men vi har handlat alla ingredienser på Whole Food inne på Manhattan men vi tog taxi hem med kassarna. Taxin var så "skumpig" så HM fick ont i nacken av den färden. Alltid händer det något när man åker taxi. Ha det gott alla och EN RIKTIGT GOD JUL!!

Hi Guys!

2011-12-23T04:30:00.001+01:00

Här ligger jag efter med rapporter från Yorkan och det beror på strul med internet. HMs internet har strejkat ett tag men förhoppningsvis blir det fixat på julafton. Den stora julfirar-dagen häröver är på söndag.

När jag skriver detta sover ni sött sedan länge.

Efter rapporter från Ingrid som har Märta-Mai och husse som har de andra hundarna så känner jag mig inte ett dugg orolig över att mina gullisar inte skulle få den allra bästa omvårdnad. Kvällspromenaderna sker inte i den vackraste av omgivningar precis utan sträcker sig till en runda runt Coop i Linköping.

HM och jag åkte tunnelbana in till Manhattan för en informell affärslunch med HMs vänner och arbetspartners. Från 79:e gatan gick vi sedan rakt ut till Central Park och hamnade vid Strawberry Fields direkt.

Vackert smyckat den här gången också.

Minnet av John Lennon lever starkt på den här platsen.

Något litet hundrelaterat för idag.

Detta gäng sjöng och spelade helt fantastiskt. Om jag bara haft denna upplevelse idag och inget annat så hade min hela dag varit fulländad. Överjordisk stämsång med helt underbar akustik i detta vackra valv av sten!!!

Gatubild från Upper Eastside

Varmt 22 december för folk sitter ute och äter och här på trappan till MET Metropolitan Museum of arts.

Äntligen framme vid Guggenheim Museum som var vårt mål men…det visade sig vara stängt på torsdagar. Lite besviken blev jag allt men lite shopping på Barneys på Broadway vägde upp lite av den besvikelsen. Så mycket händer varje dag så jag är helt utsjasad på kvällarna. HM ska se film tillsammans med en god vän men jag kommer att stupa i sängen efter en sen måltid med China-mat här hemma. Jag går och lägger mig nu när klockan är halv 5 på morgonen hos er.

Nu haver jag landat!

2011-12-21T17:36:00.000+01:00

Flygresan var en behaglig tur som tog drygt åtta timmar. På flygplatsen New Ark har jag lärt mig att genast gå till en taxistation och negligera alla som hoppar fram och erbjuder taxi så fort man kommer in i ankomsthallen. Proceduren innan man blir insläppt så långt som till ankomsthallen är omständlig och långsam. Först stå i en till synes oändlig kö till passkontrollen där dom förutom att kolla passet intervjuar om syftet med resan, var man ska bo och om man ska åka någon annanstans under vistelsen, hur länge man stannar osv,osv. Efter intervjun blir man fotograferad och man måste lämna fingeravtryck, alla fingrar på båda händerna + tumavtryck. Sedan blir det dags att hämta sin väska för att vandra genom tullen och eventuellt måste bagaget scannas igenom en gång till (första gången på Arlanda).

Taxiresan med den gula NY-taxin är som alltid en skräckfärd. Min taxi denna gång hade en lång spricka på vindrutan och ingen fjädring kvar och dessutom använde taxi-drivern aldrig bromsen utan bara gasen så förmodligen hade bilen inga bromsar. Väl framme, efter många böner till Gud från min sida att han skulle vara mig nådig även denna gång, stannade färden äntligen utanför HMs lägenhet i Brooklyn. Glad över att vara i livet betalade jag taxin alldeles för mycket i rena glädjeyran.

Äntligen möttes jag av en glad dotter som bar upp allt mitt pick och pack och jag möttes av den finaste julgran jag någonsin sett. HM hade pyntat för min skull och det var så fint och doftar barr gör den också.

Detaljstudie av julgranen

Hela julgranen i all sin prakt. Nu ska jag ut på stan själv för HM jobbar idag men vi får fyra dagar då vi kan se stan tillsammans.

Oväder på Omberg

2011-12-17T16:33:00.000+01:00

Götapetter!! Ett känt uttryck från en adventskalender i TV för länge länge sedan då Birgitta Andersson var "Teskedsgumman". Götapetter igen! Vilket oväder!! Lördagsutflykten och obligatoriska matsäcken intogs i bilen. Nordanvinden ven kring öronen och snöblandat regn piskade i ansikten så fort man stack ut näsan utanför bilen –buuuuurrrrrr!!!!!!! Ut måste man för både sin egen och hundarnas skull så skogen blev räddningen igen. När vi väl kom in i skogen lugnade sig allt omkring oss och det var riktigt njutbart att vandra ett stycke.

Ett kort hundsläpp vågade vi oss på och kameran åkte fram men ljuset räckte föga till några strålande bilder utan det blev ett par konstfoton i stället.

Vid stillastående objekt och med stadig hand så räckte ljuset till för att ta bilder i skogen.

Rörliga objekt och ostadig hand resulterar i mera subtila bilder på hundar som accelererar mot okända mål.

Se upp! Här kommer dom tillbaka i 180 knyck! Det märks att det är skönt för dom att göra av med sin samlade energi. Nu väntar mental träning med pussel och klickerövningar i garaget innan middagsbjudning hemma hos Ingrid och Stina.

Ruggigt värre…

2011-12-15T22:09:00.000+01:00

…tycker whippet-flickorna och jag. Vi dristar oss ut på långpromenad varje dag i alla fall. Skogen är bäst för där blåser det minst. Idag gick vi i skogen vid sommarstugan vilket var ytterst spännande för rådjuren var inte långt borta. Ryck och knyck i kopplen när Harry stack iväg över stock och sten. Att ha flickorna lösa vore att utmana ödet alltför hårt. Värmande fika med väninnan S på Lysings konditori i Ödeshög var inte helt fel efter skogsrundan.

I en annan tid, på en annan strand och i en solig värld var hundarna samlade till ett sällsynt gruppfoto.

Frid och fröjd

2011-12-12T17:59:00.000+01:00

Vilken frid i skogen idag. Vi var ensamma och tystnaden var påtaglig runt omkring oss förutom en och annan fågel som ropade ödsligt från sin plats i träden eller ute på sjön. Greta har ett litet bandage på grund av att hon har slickat upp ett sår på benet och det måste få läka ifred. Av en slump matchar bandaget hennes fleecetröja.

Återigen är det lögn för mig att få skärpa på bilder på snabba hundar men det är en fröjd att se hundarna njuta av att ta ut svängarna på den öde stranden.

Stillastående snabbisar går att fotografera med hyfsad skärpa.

Harry på språng och har koll på Märta-Mai som kommer farande från sidan.

Om det är lögn att få skärpa så är det lika omöjligt att få med alla hundar på samma bild. Härliga timmar hade vi i alla fall vid sjö och strand och skog.

Nedräkningen har börjat

2011-12-11T00:28:00.000+01:00

Bara 10 dagar kvar innan jag lyfter mot julvistelsen hos HM i New York. Idag är min syster och hennes man sedan 30 år på besök här på Bruksis. De är nyss hemkomna från Ny med härliga upplevelser med sig i bagaget. Jag skriver upp adresser som dom tipsar om – på ställen jag måste gå till.

För tre år sedan var syrran och jag tillsammans i den stora staden. Vår bror hade givit oss ett uppdrag att inhandla diverse måsten till honom och till hans Harleys (han har två).

Systra skriver kort hem till brorsan som fyller år den här dagen.

Hon sitter vid Strawberry Fields i Central Park. John Lennons minnesmärke "Imagine" är vackert smyckat med blommor. En plats för kontemplation trots Manhattans brusande ljudmatta inte långt borta.

Detta hundgäng mötte vi när vi kom ut på Avenyn igen och en liten söt whippet finns i hela den här stora skocken. Det är sent i september men sommarvärme ute fortfarande. Nu när jag kommer är det vinter och vädret kan växla snabbt från dag till dag. Jag ser fram emot att se alla julgranar och pynt som hör julen till i New York och jag ska smuggla med ansjovis till Janssons frestelse som är ett måste på julbordet. Det kommer nog att kännas konstigt att inte fira jul med husse och hundarna och jag kommer nog att längta efter dom men det blir såååå kul att träffa dottern vår och vara med henne när det är jul och allt.

Bollen, pinnen och grisen

2011-12-08T23:22:00.000+01:00

Märta-Mai med den älskade bollen…

Violet älskar pinnar…

Harry älskar allt som går att ha i munnen samtidigt som han skäller och springer. Han är en kille som klarar att göra flera saker på en gång.

Alla tre leklystna fångade på samma bild. Hur Märta-Mai lyckas bli skymd bakom Harry är en gåta men ni ser bollen i alla fall.

På kvällen var det dags igen för hundarna att klara sig själva i fem timmar. Ingrid, jag och husse var bjudna på julbord. Årets julbord gick av stapeln på Idingstads säteri utanför Linköping. Vackert som ett julkort både inne och ute vilket inte syns så bra på bilden. Nu är Tantolga mätt som en plätt trots att jag försökt skaka ner det mesta med en kvällspromenad med hundarna. I morgon blir jag antagligen hungrig igen fast det verkar som ett mysterium denna sena afton.

Gnällkäring – nej inte jag i alla fall eller…?

2011-12-07T11:19:00.001+01:00

…är det inte mera blåsigt än vanligt? Blåsten och mörkret påverkar hundarnas och min vardag tycker jag. På ett sätt längtar jag efter snö för då kommer ljuset men på ett annat sätt vill jag absolut inte att det ska komma snö ännu på ett tag. Skönt att det inte är jag som bestämmer för då kan jag ju inte få gnälla över vädret –gnäll, gnäll och gnäll.

Ibland kan man faktiskt ha det riktigt mysigt fast stormen ruskar om och tjuter kring knuten och Vätterns vågor är i uppror och när…

…solen bryter igenom molnen och livar upp sinnet och påminner om värme och ljus…

…medan man dricker kaffe med grannen på landet och hundarna myser i soffan vid ljudet av den sprakande brasan. Vättern i rasande halvstorm precis utanför fönstret hörs nästan inte alls genom det väl-isolerade glasfönstret i stugan. En makalös utsikt, gott fika och trevligt sällskap vem kan väl gnälla mera då?

I uterummet på Bruksis är det redan julstämmning eftersom jag snart reser till Yorkan (NY) och blir borta över julen. Gnälltanten börjar nu känna förväntan inför julen med HM (Harrys Matte) i "park sluttningen" i "Brokkan" (Brooklyn). En förväntanskärring är jag tralala!

Märta-Mai två år idag.

2011-12-05T20:59:00.000+01:00

Den lilla söta fyller två år idag och hon blev firad med pannkakstårta fylld med strimlat rökt renkött i stället för grädde och sylt. Ett mycket uppskattat inslag i vardagsmaten tyckte samtliga hundar. Kalaset var snabbt överstökat som vanligt. Underbart är kort vet vi ju alla.

Märta-Mai vid Torpa sand för några veckor sedan.

Hon är lika vacker från andra hållet. Idag mäter hon mellan 46–47 centimeter och väger 12,2 kilo.

Märta-Mai och kompisen Violet i sitt rätta element – högsta fart över fälten!

Ack så kort…

2011-12-02T17:35:00.000+01:00

…stund det är ljust ute om man vill städa inne och ute och vara på långis medan det är dagsljus. Kvällisrundan ska vi inte tala om hur mörkt och ruggigt det är vid 22-tiden. Då ska man på med reflexväst, reflexer på hundarna, pannlampa, varma kläder, vantar, mössa och koppel på. Snart måste whippet-flickorna ha kappor på sig också. Men som vi brukar säga här hemma: "…man ångrar aldrig en promenad"! Det stämmer faktiskt för inte en enda gång har jag ångrat att jag gått ut men innan man kommer ut när det är mörkt och vinden viner kring öronen!! Gruvsamt att bara tänka på!

Bilder följer från dagens långis med hundarna. Vi gick efter jag klippt vinstocken och samlat ris efter häckklippning och nedskärning av de flesta buskarna i trädgården och kastade frisbee till Märta-Mai samtidigt.

Afternoon Tea

2011-11-30T22:20:00.000+01:00

Jag har sagt det förut – Albackens Trädgårdsskafferi i Mjölby och Afternoon Tea är en fantastisk upplevelse. Ingrid kom och lämnade in Stina till de fyrbenta kompisarna på Bruksis så for vi iväg för en te som heter duga. Vi satt i nästan tre timmar och bara njöt av förplägnaden och miljön. Jag lovar hundarna fick sitt med långpromenad, lös-spring, pälsvård och kloklipp så de stod ut med att vara hemma, själva fast tillsammans, i timmarna fem. Njut av följande bilder från vår eftermiddag och ta sedan en titt på Albackens hemsida.

Ingrid full av förväntan efter vi har börjat med att välja te och kopp. Ingrid tog en blåmönstrad och jag en rödmönstrad kopp. En stor kanna hett vatten fick vi och det första fatet med små sandwich bars in till oss lyxiga damer. Allt vi fick att äta presenterades på ett fint sätt så vi visste hur vi skulle börja hugga in på allt det goda.

Tantolga hade kameran med och av en slump hamnade jag själv på bild med glad förväntan i blicken.

Man börjar med den klassiska gurk-sandwichen och går över till den med skinka och pepparots-kräm för att avsluta med prins Charles bakelse. Stommen i bakelsen är tunnbröd fylld med rökt lax, räkor, rödlök och dill blandat med gott "gojs" för att hålla ihop. Hela härligheten rullas sedan i krossade ostbågar för den vackra färgen och smakens skull muuums!

Nästa steg i proceduren med Afternoon Tea kommer ett fat med nybakade varma scoones in och vi får nya assietter och bestick.

Tillbehören är lemon curd, smör, vispad grädde, hallonmarmelad och morotsmarmelad. Lemon curd och vispad grädde är klassiskt och ett måste blev vi upplysta om.

Vid åtskilliga koppar te (olika sorter) och allt vi frossat på var vi rejält belåtna men då var det dags för efterrättsfatet med hallontårta, hemgjord morotstårta, hemlagade tryfflar och holländsk choklad.

Till desserten valde vi att dricka kaffe vilket serverades i söta små koppar och i en klassisk kaffekanna. Om det hade varit kallare ute så hade brasan tänts och då hade det bara varit pianomusiken som fattades tyckte Ingrid. Piano till Albacken är på gång och pianister finns så vem vet nästa gång kanske det bjuds levande musik. Kanske ska upplysa om att man behöver beställa Afternoon Tea minst en dag i förväg och vara minst två personer.

Kolla in fåtöljerna!

Vackra interiörföremål fanns att köpa och massor med presentartiklar.

Ja se det var en eftermiddag med livskvalitet det!

Jag hundarna och en daggmask…

2011-11-24T21:36:00.000+01:00

…ägande oss åt att rädda gräsmattan, var och en på sitt lilla vis. Trots att det snart är advent hade jag inte tagit hand om löven som hotade förkväva gräsmattan. Jag räfsade löv och fyllde 9 säckar á 125 liter/st. Medan jag samlade ihop så ägnade sig hundarna åt att sprida ut löven igen. En fet daggmask kom i dagen och den kämpade hårt med att omvandla löv till en god gödning inför nästa säsongs friska nya gräs. En riktigt god och nyttig vän av masksläktet. Jag tackade honom för hans arbete genom att lämna honom ifred. Hundarnas rejs och inbromsningar som gör långa spår och blottlägger jorden under gräset kan ses som jordförbättring och luftning vilket är mycket gynnsamt för gräsrötterna. Jag tackad hundarna genom att erbjuda lek medels pinnar och bollar – mycket uppskattat!

En rosenknopp lyser varmt i snåren idag den 24 november! Jag ska tillägga att MMs boll numera har tvättats och ser betydligt fräschare ut än på ovanstående bilder.

Vänner på Österlen

2011-11-22T17:41:00.000+01:00

En trut på en sten vid den långa sandstranden i Vitemölla.

En kär vän och fd kollega sedan 1974. Hon for ner till Österlen tillsammans med mig, Märta-Mai och …

…en annan lika kär vän och tidigare arbetskamrat som jag har haft tät och innerlig kontakt med sedan 1978 och som också följde med i bilen ner till…

…vår gemensamma kära vän som sedan midsommar är pensionär och flyttat till Vitaby nära havet. Vi har varit kollegor till för några år sedan och vi har varit nära vänner i snart 10 år.

Min kära lilla Märta-Mai har just ätit upp en vildkanin –nej, nej… skämt åt sidan men hon har jagat runt i jakt på små rackare därav just kopplad. En hel lång härlig sandstrand men tyvärr gick det inte att låta henne springa lös.

Vi gick utmed stranden ända fram till Haväng och Ravlunda skjutfält som var röd-flaggad idag på grund av skjutövningar. Utöver guidning i omgivningen, fika och långa frukost-stunder och middagar samtalade vi med varandra hela tiden utom då vi sov.

Vi var ute och njöt av naturen i två timmar.

Så många intressanta frågor vi avhandlat som givit mig så många insikter att vidare reflektera över. Mina kära vänner tänk att ni betyder så mycket för mig och ni gör mig till en bättre människa. Ett genomgående tema för våra gemensamma reflektioner var – "att duga". Tack mina vänner att jag duger som vän.

Vad vore livet utan hjälpsamma och tålmodiga vänner

2011-11-17T17:14:00.000+01:00

En god lunch blev jag bjuden på av vännen Marie. Inte nog med det hjälpte hon mig med fotografering av min söta Märta-Mai. En uppställningsbild var det tänkt med en bild av Vättern som bakgrund. Detta så enkla koncept kom på skam för det lilla busfröet ville inte alls stå fint. Hon ville bara busa och det berodde på min något knasiga planering. Godis och utställningskoppel är gott och väl men att ta med hennes älsklingsboll –fel, fel, fel. Koncentrationen låg på bollen och var den fanns. Hur tänkte jag? När hela stranden och skogen vimlade av intressanta objekt att leka med? Andra faktorer som spelade in var säkert att det var kallt och platsen inbjöd till allt annat än att stå stilla, dagsformen spelade in eller är det helt enkelt så att matte inte lyckats med utställningsträning. Hur som helst en högst ovillig MM men Maries oändliga tålamod gjorde att MM till slut samarbetade någorlunda – hmmmm.

Kanske det blev någon bild som kan publiceras för världen så småningom.

Ett busfrö leker kurragömma med sin matte som bara kan skratta åt den förslagna lilla damen. Var är whippet-värdigheten? Märta-Mai har inte hört talas om det fenomenet unghund som hon fortfarande är.

Tack Marie för en trevlig stund vid Medevi det är alltid lika trevligt att träffas och kul att träffa en av dina älsklingar den värdiga, snygga whippet-damen Dixie.

Det gäller att veta vilka knappar man ska trycka på

2011-11-15T18:06:00.000+01:00

"Datorn gör bara det du ber den göra" ett känt citat från husse när jag svär vid datorn när det inte blir som jag vill. Jag tror det går att överföra till kameran också. På följande två bilder har jag mig ovetandes tryckt på någon knapp för att skapa en särskild look på bilden. Vi kan kalla den "blåtonad" i det här fallet.

Nåväl jag hade Märta-Mai och Violet med mig på fikaturen till Vadstena de andra hundarna fick inte plats i bilen för jag hade ett uppdrag från husse att transportera material till en firma i Skänninge.

Hoppsan nu blev det rätt färg igen och för mig är det ett mysterium vilken knapp jag tryckte på nu. Kameran tycks leva ett eget liv så se upp för maskinerna hotar att ta över världen. Violet tänkte bada vid Tycklinge-badet men ångrade sig när hon känt på vatten-temperaturen.

Nosa efter rester vid grillplatsen är också kul.

"Tog du alla smulorna Vajjan?"

"Att springa med pinnar är ännu kuligare, hänger du med Märta-pärta-pyron-paron?"

Marken vibrerar under deras framfart och just nu "äger" vi hela stranden.

"Men hej var kom du ifrån? Ska vi leka?"

"Nog för att du är kvick men du får allt röra på påkarna om du ska hänga med!"

Halv tre är försent…

2011-11-14T18:48:00.000+01:00

…att gå ut på långis för det blir mörkt innan man kommer hem igen.

Solen står lågt redan i början av promenaden…

Violet är inte den som knaprar i sig av vad naturen bjuder i vanliga fall men här hittade hon något sällsynt tilltalande under marken.

Så här ståtlig är han den lille krabaten Harry när han ställer upp sig fint.

Uppnosig med överbett en oslagbar kombination som kännetecknar en riktig sötnos.

"Pinnar är mitt liv efter bollar då förstås", säger Märta-Mai

Några Trolling-fiskare angör bryggan vid Tegelviken och nu är vi nästan hemma igen.

De flesta båtarna är upptagna och vilar under sina presenningar i väntan på ljusare tider. Nu ska vi också hem och vila en stund före kvällsmålet och i morgon väntar nya äventyr på oss hela gänget. Vi ska åka och fika i Vadstena med Mari-kompisen.

Nu är det klart…

2011-11-13T19:17:00.001+01:00

…att jag ska fira julen hos dottern HM (Harrys Matte) i New York!!

Här står jag framför hennes port i Brooklyn för nästan två år sedan. Dottern bor i lägenheten våningen ovanför porten.

Nu duggar utflykterna tätt för Tantolga som är så tacksam för husses support så att detta blir möjligt. Nästa helg åker jag och Märta-Mai med vänner ner till Österlen och för en stund sedan kom jag hem från Stockholm där jag var på konsert och lyssnade till Anders Widmark, jazzpianist, kompositör och improvisationsmusiker. Han framförde egna kompositioner tillsammans med Bodals kammarkör och soulsångerskan Zoie Finer (syster till Sarah Dawn Finer. Grannen från landet –Kajsa sjunger i kören. Efter konserten som var helt strålande bjöd Kajsa på té hemma hos sig. Då fick jag tillfälle att träffa den fina Pompe-hunden och gå kvällspromenad med honom. Nu är det härligt att vara hemma hos de egna hundarna igen.

Katt-kaos

2011-11-10T23:47:00.000+01:00

Denna härliga dag innehöll en tur ut i naturen med de fyra fyrbeningarna. En fyrbent (Stina) och en tvåbent (Ingrid) följde med på promenaden längs Varamobadens långa sandstrand. Många var ute och njöt av denna fantastiska höstdag så det gick ganska långt innan vi vågade oss på ett hundsläpp. Nåväl alla fem hundarna släpptes loss och swisch utan att vi förstått vad som hänt så försvann fyra hundar. Harry stod kvar på stranden och såg förvånad ut och plötsligt såg han sig kopplad igen och bunden vid ett träd. Långt bort i fjärran såg jag kattjakten gå genom slyskog och sommarstugor. Fyra snabba hundar jagade och sökte genom snåren för att sedan försvinna ur synhåll. Efter några minuter kom Violet, efter fem minuter kom Greta och minuterna gick. Så efter en evighet (tyckte jag) så kom den lilla Märta-Mai. En evighet till gick men ingen mera hund kom och inget ljud hördes – Stina var borta! Jag gick kvar vid stranden, solen började sänka sig och vi oroade oss för mörkrets annalkande. Ingrid gick iväg och sökte åt det håll vi såg hela kopplet av hundar försvinna. Så till slut ringde Ingrid och meddelade att hon hittat Stina som befann sig under ett hus där antagligen katten tagit sin tillflykt. Frid och fröjd alla hundar åter och samtliga utan en skråma men oj så smutsiga. Katten kom undan men så klart skärrad. De fyrbenta har samtliga blivit schamponerade och duschade så nu doftar alla gott och deras pälsar har en sällsam lyster. Inget ont utan att det har något gott med sig –hmmmmmmmm!

Jag blir inte förvånad om jag läser i tidningen under rubriken "Dagens ris" med underskriften "Arg kattägare" och ungefär lyder så här: Dagens största risbuske vill jag utdela till de idiotiska hundägarna som torsdagen den 10 november lät sina fyra hundar jaga min stackars Missan in under huset. Skäms på er och vet hut för vad ni utsatte mig och min stackars katt för! Att ibland råka ut för detta är den stora, stora nackdelen med jaktsugna fyrbeningar – att man får skämmas, oroas och bli lättad när allt slutar väl.

Dagens hundsläpp

2011-11-06T15:20:00.000+01:00

Inte släppt – bara söt.

Nos och stros i skogen

2011-11-05T00:38:00.000+01:00

Några bilder från vår långpromenad i skogen. Vi strosade runt i flera timmar och fästingarna var vakna fortfarande fick vi erfara.

"Harú fått en fästing på dig kompis?"

"Kom och sätt dig du också Vajjan!"

"Måste kolla läget först."

"Matte jag har ett skräp i ögat."

"Något prasslar därborta matte – men det är visst bara en nötväcka som rasslar nerför trädstammen."

"Hör ni hackspetten som trummar på trädet?"

"Dramatiska rötter på den där jätteboken eller hur?"

"Ja, OK vi har trasslat till det för dig matte men för den skull kan du väl hjälpa till lite här."

"Hur länge tror du att vi ska behöva stå här?"

"Vacker utsikt har vi i alla fall."

Ny kurs med Märta-Mai

2011-10-30T18:46:00.000+01:00

Alpanessas i Fivelstad erbjuder kurser året om och jag nappade på ett par. Dels klickerkurs 3 gånger utomhus, dels promenad med inlagda övningar och inomhusträning i ridhus.

Klickerkurs idag med MM gick bra tycker jag. Vi fick börja med lite lydnad och använda klicker sedan övergå till mera "roliga"aktiviteter såsom stå med två tassar på en låg pall, gå runt en stolpe, skicka hunden framför fram till en kon där hunden skulle stanna, alla fyra tassarna i en låda (gärna sitta i lådan). Märta-Mai bangade ur när det gällde att ligga ner på den våta marken annars var hon i högform och villig att träna allt som bjöds.

Efter klickerkursen gick vi med på skogspromenad i 1,5 timme och där lyckades jag få med lite bilder trots att det var mulet och ganska mörkt uti skogen.

Här går vi på rad ut på den ganska långa slingan i skogen.

Övning av kontakt i ett koncentrerat ekipage.

Vid ett älgtorn kan man hitta på att göra mycket. Vi valde att sätta hunden på ena sidan, gå runt och be hunden hoppa igenom. Först ett lågt hinder sedan ett något högre och matte eller husse är redo med belöningen.

Här har vi stannat och valt ut ett var sitt träd att preparera med godisbitar instuckna i barken. Märta-Mai letar och finner med hjälp av den söta nosen. Några bitar hade jag satt för högt upp och det var ju orättvist gjort av mig.

Nästa stopp där hundarna skulle hoppa upp på en vacker mossbelupen stubbe och sitta fint.

Märta-Mai går in för uppgiften.

Även den lille Charlie Boy.

En hög sten inbjöd till samma övning – hoppa upp, sitta fint och gå ner försiktigt.

Innan denna söta uppvisning av två cirkuskonstnärer hittade vi en koja en bit in i skogen. Hussse eller matte fick springa in i skogen, gömma sig i kojan och kalla in sin hund. Jätteroligt tyckte alla hundar. Till promenaderna kan vem som helst anmäla sig och det kostar 60 kronor att gå med. Så klart kan vem som helst anmäla sig till något av det andra också. Gå in på Alpanessa och deras hemsida. Harry ska få gå på inomhusträningen i vinter precis som förra året för han tyckte att det var så kul. Idag gick husse till Varamostranden med de andra hundarna så alla hundar har fått sitt för idag och vilar på maten för nu tar vi kväll i huset.

Har du en dominant tik eller…?

2011-10-27T20:19:00.002+02:00

Den frågan fick jag för ett tag sedan på Violets kurs. Ja, i vissa situationer svarade jag. Jag läste en intressant artikel i "Härliga Hund", där för övrigt whippet presenterades som månadens ras. I artikeln diskuterades begreppen dominant och dominerande och att det var olika saker enligt författaren. Dominant är något positivt – någon som tar kommando och vill ha koll på läget, en ledare helt enkelt. Dominerande däremot är jobbigt för den som är det vill höras och synas hela tiden och tar utrymme från andra. En dominant hund är säker på sig själv och har stor förmåga att lugna osäkra hundar. En dominerande hund vill fram till annan hund och går på stela ben och öronen framåt. Dom vill helst inte och ska inte behöva hälsa på andra hundar. Om jag har fattat rätt utifrån denna artikel så skulle jag säga att Violet är dominerande. Jag fotograferade en sekvens när vi var på Omberg sist och när jag kom hem och såg bilderna så upptäckte jag hur de andra hundarna reagerade. Jag såg tydligt att Vajjan är dominerande i flocken. Det yttrar sig i att hon vill stoppa de hundar som springer fort, hon ryter om de kommer för nära och hon vill gärna avbryta andra hundars närkamper som på följande bildsekvens. Kolla det tydliga hundspråket!

Harry rör sig stelt framåt och fixerar Märta-Mai med blicken och MM står mitt emot och beter sig på samma sätt…

…de rusar fram mot varandra som på en given signal och de börjar brottas på lek. Vajjan har upptäckt det hela och störtar fram mot "bråkstakarna"…

…leken stannar upp och Harry kastar sig ner på marken och Märta-Mai sätter sig stilla…

…Vajjan har en utmanande blick och korta mungipor och det är en aggressiv signal…

…Harry visar tydligt att han inte vill anta någon utmaning…

…här har jag svårt att tolka Vajjans signal för hon kisar med ögonen vilket är en lugnande signal (kanske menat att lunga ner sig själv) men hennes mungipor är fortfarande korta… de andra är undergivna…

…det blir inget bråk på grund av att Harry och Märta-Mai försöker tala om för Vajjan att de inte vill bråka…

…Vajjan har effektivt hindrat Märta-Mai och Harrys fortsatta närkamp. Det kan vara så att Violet är rädd för att MM och Harry ska slåss så hon vill gå emellan men i så fall tycker jag att hon är onödigt burdus. Jag tycker hundspråket är mycket intressant så jag ska börja läsa om böckerna vi läste under instruktörsutbildningen.

Oktober-aktiviteter

2011-10-26T19:51:00.000+02:00

Sent skola den bekväma vakna upp. Så sent har jag väl aldrig städat boden, plockat in trädgårdsmöbler eller tagit ner de sista vinteräpplena men idag blev det gjort i alla fall.

Äpplen av sorten Lobo och fördelen med att de suttit kvar så länge är att de har mognat ordentligt och är garanterat jättegoda. De är av vintersort och håller länge.

Långisen idag gick via Råssnäsbadet och utmed Pariserviken. Hundarna hade flera chanser till lösspringande vilket de alltid njuter av. Harry tog även ett ordentligt bad men burr så kallt i vattnet.

Tokiga pinnflickor jag har.

Bilderna från Råssnäsbadet är tagna förra året i mitten av november. Nu ska jag bestämma mig för vad jag ska läsa för de gamla på hemmet i morgon. Det är dags för en ny högtidsstund för mig och förhoppningsvis även för gruppen läs-intresserade på äldre-boendet i Vadstena. Blir det en italiensk kärlekssaga eller någon berättelse av August Strindberg? Förra gången läste jag en novell av Karin Boye men den var för deprimerande tyckte gruppen för det var bara elände på elände och det vill dom inte höra. Mitt tredje alternativ är något roligt kåseri av Kardemumma han med Rolls Royce ni vet

Dagens bild

2011-10-23T18:42:00.001+02:00

Passivitets-träning när vi tar vårt fika utomhus vid Ombergs golfbana. Violet vilar i gräset medan husse visar mig inställningen på kameran som ger skarpa bilder på rörliga objekt. Jag har mycket att lära om fotografering och om kamerans möjligheter. Jag har lärt mig om slutar-tid och kontinuerlig auto-fokus idag. Det är svårt att lära gamla tanter f……a (fatta, fotografera, fallskärmshoppa eller fokusera välj själva lämpligt alternativ). Tiden får utvisa den saken. Efter fotoskolan för Tant Olga blev det race för alla hundarna på den underbart mjuka och härliga gräsmattan. Hela Ombergs golfbana under deras snabba tassar.

Hon gjorde det!!!

2011-10-22T20:26:00.000+02:00

Märta-Mai genomförde ett fint sista licenslopp på träningen i Strångsjö. Min härliga lilla raring kan springa som få och ta svängar så man hisnar. En fantastisk stödhund hade hon i Hot Isle Gandalf. Inte många hundar mötte upp så därför fick de som ville köra ett andra lopp. Jag bedömde att MM både skulle orka och vilja göra det. Som alltid andas jag ut när allt går som det ska och inga skador uppstår. I skrivandets stund ligger Märta-Mai i korgen med bollen redo för hon vill leka eftersom hon vilade ganska länge när vi kom hem precis som jag. Trött som en sill var jag för en sådan här dag är det till att gå upp tidigt. Extra gott godis har alla hundar fått för att fira Märta-Mais licens.

Alltså det är svårt att få in någon skärpa när det går undan. Märta-Mai i rött täcke och Gandalf hack i häl.

Fotograf är Georg Fredriksson som har följt Märta-Mai i hennes bästa grenar Lure Coursing och Whippet-race.

En fantastiskt gullig Basenji-tik var på topphumör för jaga trasa är kul tyckte hon.

Ett licenslopp till med duktiga Alladin som stödhund.

Hösten har verkligen kommit långt nu och jag tycker Borzoiernas färger matchar naturens färger så fint.

Gutefår på marsch. Nu ska jag leka lite med MM som lite belöning för tålamodet hon haft när jag suttit vid datorn.

Björktrastarnas intåg

2011-10-21T19:45:00.000+02:00

I morse då jag vaknade och tittade ut genom fönstret låg frosten på gräsmattan och ett 50-tal (minst) björktrastar kalasade på äpplen som fallit ner. Jag ville föreviga tillfället men när jag kom med kameran blev fåglarna skeptiska till rörelsen i fönstret och flydde snabbt.

Några djärva fåglar stannade några extra sekunder.

Fågeln har koll på mig och tittar snett åt mitt håll innan den tar sin tillflykt till närmsta…

…björk förstås. Fågeln heter nog inte Björktrast för den sitter i björkar utan jag tror det beror på deras "björknäver-melerade" bröst.

En skata satt på utkik i körsbärsträdet.

En mås har förorenat på fönstret så Skatan och Björktrasten går fria från anklagelsen.

Jag har hört att man ska ha tålamod när man fotograferar vilda djur. Jag försökte stå så stilla jag kunde och hoppades att trastarna skulle återvända till "smörgåsbordet" men icke. Jag tog en bild på mina liljor jag inköpte i blomsterkiosken nära Alvastra. Ute på ett fält är en liten kur med grästak och där brukar det finnas blomsterbuketter som astrar, ringblommor, dalior, riddarsporre och liljor. Igår fanns däremot bara liljor och pumpor. Man betalar genom att lägga pengar i en låst låda och så finns ett skrin med växelpengar om man behöver växla. Jag köpte en vacker "silvrig" pumpa och så dessa liljor.

Ännu en härlig höstdag låg framför mig. I bakgrunden bakom vindkraftverket till vänster i bilden skymtar Ombergs siluett ca tre mil bort. I morgon bär det iväg till Strångsjö på årets näst sista träning i LC. Märta-Mai har chans att ta sin Lure Coursing-licens om allt klaffar som det ska. Ska försöka få någon att ta bilder på den lilla och om jag lyckas med det visar det sig i morgon här på Tantolgas blogg.