Tiden går!!!

Hoppsan vad tiden rinner iväg! Alldeles på tok för långt uppehåll med bloggen!

Det blir ett kort inlägg med bara några bilder där jag måste utfärda en varning för sötchock – Harry som valp!

Harry till vänster, lille Troy i mitten och syster som jag inte minns namnet på…

Harry och hans bror Loke som också har fluffpäls. Bilderna är tagna 1 juni 2006 och valparna är drygt fem veckor då vi är på en första titt på Harry och hans syskon.

Det var inte lätt att slita sig från lille Harry …… men efter några veckor var det dags att hämta hem honom och han flyttade till sin matte (vår dotter) i Stockholm. Harrys matte överlämnade honom till oss när han var två år då det inte gick att ta med honom till New York dit hon flyttade. Det är ingen tvekan om vem som är hans matte då vi ses hela familjen. Harry viker inte från sin riktiga mattes sida!!! Han lärde sig till och med vad det innebar att vänta på henne Arlanda och inte minst att ta avsked vid Arlanda. Han förstod vad som skulle ske när hon packade resväskan för att resa tillbaka.

Troy och Loke har vi träffat som vuxna på Corgi-träffar på Gärdet i Stockholm. De första träffarna vi var på var jättemysiga och våra whippets, två stycken, på den tiden stack verkligen ut bland alla corgis som minglade fritt och lekte med varandra. Sista träffen vi var på blev inte så lyckad för Harry är inte längre glad att träffa andra hanhundar. Han är riktigt tuff så jag fick ha honom kopplad medan alla de andra sprang lösa utan koppel. Han kan umgås med tikar hur bra som helst men hanhundar ska hålla sig på avstånd tycker Harry!  Det är inte utan att man undrar lite hur Harrys övriga syskon har det och hur dom mår nu när tio år snart har gått. Undrar om alla lever. Jag vet att hans syster på den första bilden och som också är blue-merle har haft en kull valpar när hon var ett par tre år.

Rådjursattack

En kväll förra veckan på sista kvällsrundan med hundarna hände något ovanligt! Husse gick rundan själv med hundarna och Harry var utan koppel. Harry sprang ut en bit i skogen och markerade att något intressant dolde sig i skuggorna. Fram störtade ett rådjur som gjorde utfall och hotade Harry genom att trycka till honom i huvudet med mulen och trumma och sparka med framklövarna på ett hotfullt och aggressivt sätt. Harry är en förståndig hund i alla lägen så han backade undan och visade tydligt att han inte var en farlig hund. Märta-Mai snodde runt i kopplet och skrek av frustration för hon ville efter rådjuret såklart och få en härlig jakt!! Ständigt sugen på att springa!

Igår hittade hundarna ett vackert horn som någon råbock har tappat.

Vi var på landet för att kolla när några björkar som stått farligt när huset togs ner. Fantastiskt skickliga trädfällare och dom lyckades ta ner de stora träden utan att skada varken vårt eller grannens hus och inte dra ner elledningarna eller skada el-stolpen. Ett precisionsjobb vill jag mena!

Idag var det fri lek på det jättestora fältet hemma i stan.

När katten är borta…

… dansar råttorna på bordet brukar man säga. Vi hade en gång en engelsk cocker-spaniel vid namn Ivar. En gång när det ringde på dörren sprang han som vanligt till dörren och skällde. Vi gick alla och öppnade och trots att vi redan satt maten på bordet. Ungsbakad falukorv med potatismos som doftade härligt och medan vi stannade en stund och pratade med dom som kommit så passade Ivar på – för när vi kom till matbordet stod hunden där och mumsade i sig av falukorven. Efter den enda gången sprang Ivar varje gång det vankades middag till dörren och skällde som besatt. Han försökte lura oss att lämna bordet och i början gick vi på hans lilla manöver. Han var klurig han särskilt en gång då vi bakat vetelängder med socker strött i en lång rand i mitten av brödet. Brödet låg att svalna under bakdukar men när jag gick ut i köket fann jag vetelängderna på golvet och någon hade ätit längs mitten på samtliga vetelängder IIIIIiiivarrrr!!!!!

HHHhharrrry!!!! vad hålls du med???? Husse har lämnat bilen för ett ögonblick och Harry blir ensam med matkassen i framsätet…

Jag har gått ut för att hänga av mig kläderna och lämnat matkassarna på bänken och vad händer? En hungrig hund försöker sig på något á la Ivar. Jag lovar att våra hundar får mat på bestämda tider och behöver inte försörja sig själva.

På lördag dansar vi ut…

… granen hemma hos lilla Hazel-Blue och hennes mamma. Det blir en traditionell julgransplundring där alla får vara barn för några timmar.

Denna gran är för två år sedan men den fick ett värdigt slut den också.

När jag nu ändå tar upp gamla bilder så kommer en liten bild på Harry och han är lika fräsch idag som för tre år sedan…

… Märta-Mai är fortfarande en skönhet som jag tycker. Hon har blivit lite mera grå idag och hon är fantastisk hundkompis…

… det förekommer brottningsmatcher mellan de två  och det ser ganska våldsamt ut…

… men de är världens bästa vänner och brottningen är på lek. Harry tog till sig Märta-Mai som lekkamrat sedan MM kom till oss och dom leker fortfarande mycket med varandra. De nojsar och skojar  varje dag och de saknar varandra när de är åtskilda.

Helgerna går mot sitt slut…

… och snart stundar julgransplundring.

Nyårsblommorna står sig fina ännu och i kring vårt nya hem brakade bomber och raketer som aldrig förr på nyårsafton. Vi brukar tillbringa nyåret ute på landet i skogen där vi kan se nyårssprakandet från Hjo. Vi skonar hundarna på det sättet. I år upptäckte jag att vi har två hundar Märta-Mai och Harry som inte bryr sig hur det än smäller och sprakar runt omkring. Harry lägger öronen bakåt när det blir som värst men Märta-Mai är helt oberörd. Så härligt att veta för vi har haft skotträdda hundar och det var en mardröm för dom på dessa helger! Vår Greta höll på att gå under så skogen blev vår räddning.

På Arbetets Museum i Norrköping pågår en utställning om Bamse och de försvunna Dunderklockorna. H-B har varit nästan varje dag på denna utställning och det är lika roligt varje gång. Barnen kan klä ut sig till de olika karaktärerna i berättelsen och här har vi lille Skutt…

… här är det Bamse som dansar runt.

Om en liten stund ska den lilla glada åka hem till Stockholm och gå på dagis och hon har nog mycket att berätta om Bamse och Karl-Bertils Julafton och mycket annat… Hej då Lillis för den här gången och kom snart tillbaka till mormor och morfar och hundarna.

Gott Slut och Gott Nytt

Hur gick det då med julkortet 2015? Ganska bra till slut ändå så till er alla från oss…

… alla! Helgerna har varit trevliga och lättsamma. Barnbarnet gästar oss fortfarande och för första gången var hon ensam med mormor och morfar ett helt dygn och det gick strålande.

Vi hittade en stor tomte i soprummet på annandag jul och H-B tyckte att han skulle få komma ut från soprummet och hon pekar just ut en bra plats där tomten kan stå. Oj vad fantasin sätts igång när man hittar en tomte sådär. Vem har kastat honom med emballage och allt och varför?? En present som mottagaren inte ville ha!? Mannen som kom hem med en tomte och frun tyckte den var så anskrämlig så stämningen hemma inte blev så bra med tomten i huset. En gåva från en arbetsgivare? Lyktan saknade batteri och ingen orkade gå och köpa!? Vi får aldrig veta!

Märta-Mai har en vän som pysslar om henne å det bästa.

Harry får också omsorg genom att bli matat med godis av den lilla. Jag var bara tvungen att visa ett gammalt kort på Harry som fem månaders valp. Hur gullig får man vara – jag bara frågar!?

Nu ser vi fram mot ett GOTT NYTT ÅR och tänker på Tennysons nyårsdikt som är mera aktuell än någonsin trots sina 165 år på nacken. Må allt i dikten bli verklighet!!!

Aldrig i min lilla luva…

… sa både Harry och Märta-Mai när luvorna åkte fram inför årets fotografering.

Så här såg det ut när dom inte kunde bestämma sig för vem som skulle sitta till höger respektive vänster.

Hit med godiset för bättre än så här kan det inte bli tycks dom mena. Ok det är några dagar kvar och slutgiltiga resultatet från vår fotostudio kommer att presenteras senare i en eller annan form. Fortsatt trevlig advent hörrni!