Vinteräventyr i Stockholm

Nu är det vinter! Idag fick inte kameran följa med ut. Följande bilder är från när det var vinter senast i februari 2009. De är tagna i Motala på stranden nedanför där vi bor. Greta är inte med i Stockholm men hon skulle ha gillat det. I morgon bär det hem igen och det ska bli spännande att se hur mycket snö det är där.

Promenaden på Ladugårdsgärde på Djurgården förbi Kaknästornet börjar bli en vana. Vi, Harry, Violet och jag, missade dock att gå med våra nyfunna vänner. Inte helt sorgligt ändå för vi mötte dom vid stallet när det gått färdigt hela rundan. Några var på väg att till fika på "Kruthuset" som är ett annat kafé dit man får ta med sina hundar. Harry blev strålande glad att möta sina hundvänner och han sprang runt och hälsade på alla. Först hade vi hälsat på en stor gul labradorhane som visade tydligt att han ägde hela stallet och omgivande vägar och stigar. Gänget visste att han hörde till någon som var i stallet. Eftersom vi inte hade promenerat så var det inte läge för fika för oss. När jag kommit en bit märkte jag att den gule följde oss i hälarna och jag tänkte att han vänder nog snart men icke. Jag tjoade på honom och bad honom gå hem men han vägrade. OK tänkte jag så här gör han väl och han hittar hem själv. När vi gått väldigt långt och han hängde med ändå så blev jag i alla fall orolig att någon saknade honom. Vi gick tillbaka hela vägen och när vi kom till stallet slank han in där. Promenaden började om. Idag när vi gick själva så upptäckte jag att vägen, som är ett el-ljusspår, är ganska kuperad och krävande. Det var inget jag märkte av igår när vi gick i samspråk med varandra. Under vägen fick vi följe med andra hundar i skogen en Collie ett stycke och en Welsh Sp. Spaniel som Harry lekte med. Så lättsamt det är att veta att alla hundar kan umgås så avspänt med varandra. Koppel är ett stort hinder för att hundar ska kunna prata med varandra på ett naturligt sätt. När vi var i slutet på promenaden mötte vi den gule igen och nu i sällskap med sin matte. Jag berättade att vi träffats förut och hon hade inte märkt att han varit borta. Jag glömmer honom ibland sa hon och att han kom in i stallet förut väldigt glad i hågen.