Historisk miljö

Medevi Brunn i Motala har firat 333-årsjubileum i dagarna 3. Jag har tänkt hela sommaren att besöka denna vackra pärla Medevi men så blev jag bjuden dit av vännen Marie (verksamhetschef på Medevi) och då tackar man inte nej. Bara att komma dit och gå bland de gamla träden, byggnaderna och i parken gör mig varje gång lite andäktig. Det är en påtaglig stämning av gammal historia när man går där. Jubileumsdagarna känner man sig nästan förflyttad till 1700-talet för emot dig kommer en man i 1700-talskläder eller några damer sitter på en vackert utsirad veranda i brokad-, och sidenklänningar med snäva liv och böljande kjolar. Hattar och frisyrer är tidsenliga. Det står en antik hästdroska förspänd med ett nordsvenskt sto med föl under ett stort träd. Hästarna väntar på att få ta dig runt i omgivningarna och ett stycke från hästarna ligger Schweizeriet ett kafé inhyst i ett hus som ser ut som en bakelse med all sin snickarglädje.

Jag kom till Medevi för att dricka kaffe (både före och efter teatern) med Marie och gå på teater, lyssna till eftermiddagskonserten med Medevi Brunnsorkester och till sist åka runt i hästdroskan. 

Schweizeriet med bara hembakat fikabröd och enorma smörgåsar som görs nere på Värdshuset. Jag tog Solskenskaka och kaffe före teatern.

Teatern finns i själva Brunnsbyggnaden och nere till höger där de svarta draperierna hänger. Visst är det vackert med hästekipaget i denna miljö?

Teaterstycket som uppfördes och som spelas varje kväll denna veckan ut heter "Fordringsägarna" av August Strindberg, en tragikomisk enaktare. Nog hade jag roligt alltid men om man förväntar sig en sängkammarfars med många förvecklingar där människor springer ut genom dörrar och en annan kommer in då ska man inte gå och se detta stycke. Språket i pjäsen är gammaldags och oerhört vackert formulerat jag skulle vilja att jag hade kunnat uppfatta och njuta ett tag av varje fras. Varje replik var viktig och spelet oerhört tätt och intensivt. Den före detta mannen i detta triangeldrama spelas av Rico Rönnberg och hans spel är infernaliskt och träffande i varje replik. Han bryter ner den nye unge mannen, spelad av Kalle Westerdahl, totalt och baktalar frun, Anna Lindblom Rosendahl, så han nästan blir rädd för henne. Hon beskrivs som en vampyr som suger all kraft ur honom. Hon utnyttjar och bedrar och värst av allt hon gör egen karriär. Ett typiskt Strindbergtema där det oftast är farligt när kvinnor försöker bli jämställda mannen.  Alla tre i dramat är förlorare och det värsta av allt är att pjäsen är skriven 1888 men är fortfarande aktuell. Mycket av föreställningarna då om kvinnligt och manligt och relationer dem emellan går att skönja fortfarande i våra dagar. Jag blev mycket berörd av pjäsen och framför allt imponerad av skådespelarnas agerande och hur manuset har tagits om hand. Hoppas pjäsen med exakt denna uppsättning kommer att spelas på andra platser ute i landet så många, många får tillfälle att se detta tankeväckande stycke.

Som om det inte vore nog med teater så blev det en timmes lång konsert med Medevis egen Brunnsorkester. Denna blåsorkester kunde spela all sorts musik. De spelade till och med ett stycke som egentligen var en dragspelslåt. Under musiken dracks det kaffe vid varje bord och det var människor i alla åldrar där och njöt av allt som fanns att förtära. Jag drack té den här gången och till det en gigantisk ägg-, och sillmacka.

Man kunde sitta under tak i paviljongen om ville.

En liten vacker bärfis besökte vårt bord.

En mysig tur med hästdroska avslutade denna fina eftermiddag – STORT TACK Marie för allt!!