Katt-kaos

Denna härliga dag innehöll en tur ut i naturen med de fyra fyrbeningarna. En fyrbent (Stina) och en tvåbent (Ingrid) följde med på promenaden längs Varamobadens långa sandstrand. Många var ute och njöt av denna fantastiska höstdag så det gick ganska långt innan vi vågade oss på ett hundsläpp. Nåväl alla fem hundarna släpptes loss och swisch utan att vi förstått vad som hänt så försvann fyra hundar. Harry stod kvar på stranden och såg förvånad ut och plötsligt såg han sig kopplad igen och bunden vid ett träd. Långt bort i fjärran såg jag kattjakten gå genom slyskog och sommarstugor. Fyra snabba hundar jagade och sökte genom snåren för att sedan försvinna ur synhåll. Efter några minuter kom Violet, efter fem minuter kom Greta och minuterna gick. Så efter en evighet (tyckte jag) så kom den lilla Märta-Mai. En evighet till gick men ingen mera hund kom och inget ljud hördes – Stina var borta! Jag gick kvar vid stranden, solen började sänka sig och vi oroade oss för mörkrets annalkande. Ingrid gick iväg och sökte åt det håll vi såg hela kopplet av hundar försvinna. Så till slut ringde Ingrid och meddelade att hon hittat Stina som befann sig under ett hus där antagligen katten tagit sin tillflykt. Frid och fröjd alla hundar åter och samtliga utan en skråma men oj så smutsiga. Katten kom undan men så klart skärrad. De fyrbenta har samtliga blivit schamponerade och duschade så nu doftar alla gott och deras pälsar har en sällsam lyster. Inget ont utan att det har något gott med sig –hmmmmmmmm! 

Jag blir inte förvånad om jag läser i tidningen under rubriken "Dagens ris" med underskriften "Arg kattägare" och ungefär lyder så här: Dagens största risbuske vill jag utdela till de idiotiska hundägarna som torsdagen den 10 november lät sina fyra hundar jaga min stackars Missan in under huset. Skäms på er och vet hut för vad ni utsatte mig och min stackars katt för! Att ibland råka ut för detta är den stora, stora nackdelen med jaktsugna fyrbeningar – att man får skämmas, oroas och bli lättad när allt slutar väl.