Vad vore livet utan hjälpsamma och tålmodiga vänner

En god lunch blev jag bjuden på av vännen Marie. Inte nog med det hjälpte hon mig med fotografering av min söta Märta-Mai. En uppställningsbild var det tänkt med en bild av Vättern som bakgrund. Detta så enkla koncept kom på skam för det lilla busfröet ville inte alls stå fint. Hon ville bara busa och det berodde på min något knasiga planering. Godis och utställningskoppel är gott och väl men att ta med hennes älsklingsboll –fel, fel, fel. Koncentrationen låg på bollen och var den fanns. Hur tänkte jag? När hela stranden och skogen vimlade av intressanta objekt att leka med? Andra faktorer som spelade in var säkert att det var kallt och platsen inbjöd till allt annat än att stå stilla, dagsformen spelade in eller är det helt enkelt så att matte inte lyckats med utställningsträning. Hur som helst en högst ovillig MM men Maries oändliga tålamod gjorde att MM till slut samarbetade någorlunda – hmmmm.

Kanske det blev någon bild som kan publiceras för världen så småningom.

Ett busfrö leker kurragömma med sin matte som bara kan skratta åt den förslagna lilla damen. Var är whippet-värdigheten? Märta-Mai har inte hört talas om det fenomenet unghund som hon fortfarande är.

Tack Marie för en trevlig stund vid Medevi det är alltid lika trevligt att träffas och kul att träffa en av dina älsklingar den värdiga, snygga whippet-damen Dixie.