Jag däckade på soffan och sov några timmar innan jag for hem. Nu går sista hundrundan med de tre damerna whippet. Harry förblir kontorshund ett tag till. Nu börjar vardagen och det känns nästan overkligt att jag bara för några dagar sedan satt på MET Metropolitan Opera i New York.
onsdag 28 december 2011
Mötet…
…var härligt! Efter 7 timmar flygresa och bilkörning till Linköping och kontorshundarna var jag lite mör i huvudet. Jag åkte direkt till lilla kontoret där whippetflickorna vistades. Husse jobbade på HQ och Harry var med honom och fick sitta i bilen. Harry kan inte vara med Märta-Mai och Violet utan tillsyn eftersom dom båda löper. Jag möttes av glad Greta, Violet och Märta-Mai som hoppade och for kring mig så jag blev rent yrslig. Rena glädjeyran där i hallen. Husse har tagit sitt fulla ansvar för samtliga hundar hade blivit omskötta på ett proffsigt sätt. I badrummet fann jag det vackraste beviset på hans omsorg för där hängde ett par "hund-trosor" på tork. Jag bara var tvungen att ta en bild på tvätten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Borta bra men hemma bäst säger ju ordspråket och det stämmer nog ganska bra. Det fina med dina resor till NY är ju alla minnen du kan ta med dig hem och ta fram precis när du vill i dina tankar.
SvaraRaderaSkönt att hemresan gick bra! Vi hörs snart.
Kram Marie
Ja Marie! Nog kommer jag att ha många minnen kvar efter denna resa. Julaftonen går till historien för den var så speciell och trevlig. Flera som var med på vår julafton säger att den kommer dom att minnas alltid. Det lilla barnet förgyllde aftonen bara med sin härliga personlighet. Den roligaste leksaken för henne var att träna sig att hitta bokstäver på en bonad som HMs farmor broderat och som sitter på vägen vid matbordet: "Små små ord av kärlek sagda varje dag. Hemmet gör till himmel livet till behag". Bokstäverna ö och å var främmande för flickan så klart. Vi fick säga bokstäver vi ville ha och hon pekade ut dom. Hon klarade alla bokstäver även när de inte fanns. Sedan sjöng vi sånger tillsammans och gjorde rörelser vi sjöng på svenska och hon på amerikanska. Underbara minnen! Kram till dig och whippetligan – Olga
SvaraRadera