måndag 16 januari 2012

Lång dags färd mot natt

Långpromenaden blev lång och länge ända till solen gick ner i väster. Hela dagen har varit mörk och mulen och inbjöd till att mysa inne men vi gav oss ut ändå.


Vi har kommit en bit på "hästrundan" som är vår längsta runda och en mulen dag som denna så är vanligtvis stranden tom på flanörer.



Harry smyger mot Märta-Mai…



…som kommer farande från andra hållet.



Nu är vi på hemväg och mörkret har fallit en smula. Stranden är lång och det ser man på ljusen som följer stranden långt därborta.



Himmel och sjö ton i ton.



Harry tar sig ett litet januaridopp.

På kvällen åkte Harry och jag till Ridhuset på träning Agility och Rallylydnad. Harry är så duktig så nu gäller det för mig att lära mig korta vägen för min del så jag hinner med. Harry var verkligen i sitt esse idag så jag tror det kan vara bra att göra paus i träningen ibland – såsom det blev naturligt efter helgerna. Efter träningen i Ridhuset blev det natt för Tantolga. Jag backade ut svängde ut på vägen samtidigt som jag svarade i mobiltelefonen utan att jag fått på helljuset. Såg inte staketstolparna (av järn fästa lång, långt ner i backen) till hästhagen – det skrapade till förfärligt och skadan var skedd på ett ögonblick. Jag körde in och parkerade på första bästa ställe. Becksvart ute och jag kunde konstatera att förardörren inte gick att öppna. Krånglade mig ut på andra sidan och sprang upp för att se hur det gått med staketet. Det gick inte att se i mörkret men vår tränare och vovven Nisse med matte var kvar så de lyste med sina strålkastare på aktuell stolpe som lutade svårt. Så åkte vi för att inspektera min bil. Det var som att dra ner rullgardinen för bilen var svårt skadad. Fronten låg på backen med loss-slitna lyktor, ena stänkskärmen kvaddad, motorhuven skadad osv, osv. Bärgningsbil är av nöden tvungen men jag bestämde att bärga i morgon i dagsljus. Tack och lov så fick Harry och jag skjuts hem av Nisses matte. Jag har på ett mycket tydligt sätt lärt mig att inte svara i mobilen när man backar och svänger ut i trånga lägen och när det är becksvarta natten ute. 

3 kommentarer:

  1. Nej va tråkigt med bilen! Men dessa små stolpar och låga staket, jag gissar att det händer alla förr eller senare! Överallt så kan man ju se skador på dom från folk som kört på. Det är nog oundvikligt;)

    Men vilken härlig strand! Tänk att få gå en lång prommenad längst en strand, vi har bara små korta sträder här med hundförbud på alla. Fast vi åker dit och leker iallfall trots skylltarna, jag tycker dom är smått diskriminerande faktiskt.

    SvaraRadera
  2. Ja vår långa strand är fantastisk och den är hundtillåten från 15 september till 15 maj. på sommaren kryllar stranden av badande när vädret är inbjudande för bad men det finns en avdelning där man kan ta med hundar och ha dem kopplade. Det är inget officiellt hundbad men det är fullt tillåtet att bada med hund där. Tråkigt och besvärligt med plåtskador men ingen människa kom till skada.

    SvaraRadera
  3. Kära vän vad du råkat ut för:(. Tur i oturen dock att det "bara" blev materiella skador men det är ju naturligtvis illa nog ändå! Hoppas du får tillbaka bilen snart nog. Kram från mig, valparna, mamma Dixie och resten av Whippetligan hemmavid. Kram Marie

    SvaraRadera