Vi fortsatte med tunnelbanan upp till Central Park för en promenad men först in på MOMA (Museum Of Modern Art) för att köpa en almanacka till mig. Den var slut dessvärre. Skönt att gå i parken men ack så svårt att se hästarna som drar utstyrda vagnar med turister – en del är riktiga krakar som borde få bli pensionerade. Det kan se ut som rena idyllen med dessa hästdroskor men ser man på hästarna och hur deras arbetsdag ser ut blir man bara ledsen. Vi åkte ner igen till stadsdelen Chelsea på Manhattan. Det sista ärendet var att köpa en klädställning till HMs sovrum. Det skulle kosta 35 dollar att få den hemkörd så vi valde att ta taxi hem med den och oss själva. Mina fötter värkte så det var skönt att sätta sig i bilen och spara några kronor på vad hemkörning skulle kosta. Paketet var för stort att ta på tunnelbanan. Nu började en taxiresa som var den hemskaste både jag och HM upplevt. Vi trodde ett tag att chaffisen var drogad eller tokig. Han körde konstigt och valde en konstig väg och verkade inte hitta till vår adress. Vi var beredda på att det skulle smälla när som helst och vi andades inte ut förrän han stannade på vår gata. Nåja några kronor sparade vi i alla fall och äntligen fick mina fötter komma ur skorna.
Som ett minne av dagens promenad i Central Park köpte jag denna lilla fågelunge i tyg. Kanske det är en fiskjuse eller örn. Den låter som en riktig rovfågelunge.
HM var på möte i Chelsea och då passade jag på att gå och fika på ett franskt ställe, Le Pain Quotidien, som HM rekommenderade. Det är en kedja av dessa bageri/restauranger som numera finns på massor av ställen på Manhattan. Detta ligger i hörnet av 7 :th Av 18:th Street. När jag bad om en kopp kaffe frågade servitrisen direkt om jag var från Sverige. Jag fick erkänna att så var det. Jag är också från Sverige sa hon. Genast visade hon mig tillrätta och kom och pratade med mig lite då och då. Linda som hon hette är uppvuxen i Nacka utanför Stockholm och har bott i NY i 11 år. När jag skulle till att gå kom hon med en påse bröd i present. Det här är mitt favoritbröd, sa hon, och lova att du kommer tillbaka snart. Visst var detta sött! Detta är mitt favoritbröd också numera som synes på bilden då halva limpan redan gått åt.
HM var på möte i Chelsea och då passade jag på att gå och fika på ett franskt ställe, Le Pain Quotidien, som HM rekommenderade. Det är en kedja av dessa bageri/restauranger som numera finns på massor av ställen på Manhattan. Detta ligger i hörnet av 7 :th Av 18:th Street. När jag bad om en kopp kaffe frågade servitrisen direkt om jag var från Sverige. Jag fick erkänna att så var det. Jag är också från Sverige sa hon. Genast visade hon mig tillrätta och kom och pratade med mig lite då och då. Linda som hon hette är uppvuxen i Nacka utanför Stockholm och har bott i NY i 11 år. När jag skulle till att gå kom hon med en påse bröd i present. Det här är mitt favoritbröd, sa hon, och lova att du kommer tillbaka snart. Visst var detta sött! Detta är mitt favoritbröd också numera som synes på bilden då halva limpan redan gått åt.
Hörru vännen,
SvaraRaderaJag tycker inte direkt "synd om dig" där borta i "Yorkan":-)))).
Ni verkar ha det så himla mysigt!
Men snart är det väl dags att styra kosan hemåt igen? Vilket datum flyger du hem och när är du kontaktbar igen här hemma i Motala måntro???
Hälsa HM så gott från mig och Mibisanar-tjejorna
Inte synd om mig alls. Jättemysigt har vi det.
SvaraRaderaJag landar den 18 januari på Arlanda igen. En kompis till oss undrade idag om jag har emigrerat men det har jag alltså inte. Kan vi inte höras snart min vän?
Kram
Olga