Hundarna uppskattade vädret och utomhuslek så jag gick in efter kameran. När jag kom ut var Märta-Mai spårlöst försvunnen. Med hjärtat i halsgropen sprang jag runt och letade spår ut i snön och kollade snabbt grindarna för att se vart hon slunkit ut. Ingen Märta-Mai inte ett spår.
Under bordet i uterummet hörde jag till slut prasslet av små whippetvalptassar- puh vilken pärs! Här har hon kommit fram och kollar tunnan med fågelmat utan att ta notis om att hon varit förlorad för en stund. Allt är skönt och spännande i den nya världen även om man skrämmer matte en smula.
Hundleksakslådan och vedtraven måste också kollas. "Se så lång jag kan bli" sa Märta-Mai.
Under bordet i uterummet hörde jag till slut prasslet av små whippetvalptassar- puh vilken pärs! Här har hon kommit fram och kollar tunnan med fågelmat utan att ta notis om att hon varit förlorad för en stund. Allt är skönt och spännande i den nya världen även om man skrämmer matte en smula.
Hundleksakslådan och vedtraven måste också kollas. "Se så lång jag kan bli" sa Märta-Mai.
Vad hon växer lill-tösen:-)! Härliga små hyss har hon för sig oxå, precis som det anstår en busig whippet-valp-tösa-bit:-)
SvaraRaderaKram Marie