Idyllen gick itu

En härlig promenad idag då vi gick dit nosen pekade och njöt av allt naturen har att bjuda. På vägen hem gick vi utmed golfbanan men vi höll oss på avstånd. Trots det så landade en boll precis mitt bland oss. Hundarna verkade tycka det var en kul grej men inte jag så jag skyndade på tills vi kom till stigen som leder hem .

Många olika manér för att få bollen i hålet.

Märta-Mai kunde inte få nog av att titta på golfspelarna och alla deras påhitt. Kanske golf blir hennes framtida fritidsintresse delat med race förstås och lite rackartyg.
På vägen hem går vi en bit på Östgötaleden genom ett "liljekonvaljhav" och med Vättern ständigt närvarande. Den här sträckan på vandringsleden från Ombergs golfbana till Hästholmen måste vara den vackraste med en hänförande utsikt över sjön.

Märta-Mai har själv hittat på en rolig lek när vi går i skogen. "Hoppa upp på sten", heter leken och matte vill gärna leka med och ber henne sitta där så blir det godis. Greta och Vajjan vill också ha godis så dom härmar efter och då blir det så här trevligt.

Men lilla gumman där får du inte vara bland all bråten! Jag ska bara lägga ner kameran så får det bli koppel igen. Det är ännu inte försent men olyckan är framme igen!

Här just här spricker idyllen. När jag kommer upp till hundarna ligger Violet och tuggar på en pinne hon fiskat upp ur vattnet. Bredvid ligger ett rött löv – så rött hinner jag tänka innan jag ser att det är blod. Inget blod på Vajjan – Märta-Mai står med vänster framtass lyftad och blod formligen pulserar ut. Jag rusar fram och klämmer åt tassen vi är ganska nära hem men ändå oändligt långt hemifrån. Min hand fylls av blod jag är helt ensam i skogen. Jag vet inte var mina krafter kom ifrån men jag måste ha sprungit uppför berget som vanligtvis gör mig svårt andfådd att gå uppför utan att bära på en hund. Blod på kläder, blod på Greta och Vajjan, Märta-Mai helt blodig överallt nu och blodet fortsätter rinna med hög hastighet. Väl hemma gör jag ett provisoriskt förband med handdukar, föser in Greta och Violet i huset, tar plånbok, bilnycklar och mobil och lilla MM. I bilen försöker jag nå någon som kan hjälpa mig att förvarna distriktsveterinärerna i Väderstad men ingen svarar. Jag kör så fort jag vågar och tänker att Märta-Mai måste förblöda om jag ska ta mig till Linköping. Tack och lov alla veterinärer i Väderstad är på plats, mottagingen är stängd för de har möte. Husse som jag till slut fick tag på tog kontakt med stationen så de hade öppnat och var beredda att ta emot oss. De lovade stoppa blodflödet så att jag kunde ta mig vidare. Märta-Mai fick lugnande och somnade på tre minuter. Då kunde veterinären se att de kunde ta hand om skadan så vi fick stanna där för behandling. Märta-Mai har skurit av ett stort blodkärl och såret var ganska djupt men inte långt. Det räckte med att sy tre stygn strax ovanför den stora trampdynan på vänster tass. Oj vad rädd jag var men nu vet jag att Märta-Mai kommer att bli helt återställd. Jag har varit nere där olyckan hände och genomsökt området där jag vet att MM var men inte hittat blod annat än på platsen där jag fann henne. Jag har alltså ingen aning om hur det gick till kanske det satt en spik i pinnen de lekte med som sedan ramlat bort. Jag ska göra en ny "brottsplatsundersökning" i morgon.

När detta foto tas kan Märta-Mai redan vara skadad för det var här jag fann henne blödande.

Märta-Mai hemma igen och har ätit men är inte glad alls. Hennes skada var ändå inte så allvarlig som jag trodde först. Hoppas nu att inget tillstöter. Så lätt kan en idyll gå i kras. Nu är det stillhet som gäller och återbesök på torsdag redan.