Om och Om och Omberg igen

Hundarna och jag åkte till Stocklycke hamn och passade på att träna balansgång (inte jag dock) på de stora stockarna som ligger där. Märta-Mai började gå på ena stocken och hoppade sedan över till nästa. Vid slutet ska hon sitta ner en stund och sedan vända tillbaka samma väg.

Fin utsikt man har härifrån. Märta-Mai studerar en liten flicka som står och kikar på MM när hon balanserar.

Snart är det din tur att balansera Harry och sedan Vajjan och Gretas tur.

Efter Stocklycke gick vi in på vandringsleden mot Älvarums udde men vände hemåt då några mörka moln började torna upp sig söder ifrån. Jag hade lust att ta ett dopp men det är oerhört otillgängligt och vådligt att komma ända ner till vattnet.

Ett grässtrå killar MM på magen.

Violet stod så snyggt på klippan men med huvudet vänt från mig. Jag sa hennes namn och då rörde hon sig och den snygga uppställningen var borta. Så här blev det i stället.

Harry tycker inte jag ska hoppa i och bada här. Han har kollen på mig så jag inte gör något dumt.

Greta vill hem nu för hon är svettig men mest rädd för hon har hört åskan långt borta. Åskrädd är bara förnamnet på hur Greta känner när det dundrar långt borta. Stackars gumman men framme i bilen blev hon lugn igen.

Vi stannade till hos Adells hundservice och köpte tuggben fyllda med vom. De luktar illa men hundarna älskar dessa tuggisar. Själv unnade jag mig en glass i Hästholmen. Supergod italiensk glass har dom hela sommaren på 31:ans glassbar. REKOMMENDERAS!! Nu dundrade åskan och regnet stod som spön i backen men glassen var god ändå.