PåskHar-ry och flickan som rymde

Vår alldeles egna Påskhare Harry fast han har fäll ner öronen för att se mera cool ut.

Påskhelgen har varit fridfull ute på landet. Vi har eldat ris och städat på tomten och i skogen tillsammans med grannar. Så oändligt vackert det är ute nu med allt som grönskar och blommar. Solen förvandlar hela landskapet i grunden och kanske vi människor och djur också förvandlas av den goda värmen och all skönhet som naturen bjuder på. Enda dramatiken hittills var när Märta-Mai försvann från tomten och var borta i 30 minuter minst. Ingen vet när hon försvann eller exakt hur länge hon var på rymmen. Jag bara kände att hon fattades och mycket riktigt hon stod inte att finna. Grannarna engagerades att hålla utkik, husse stannade hemma om hon skulle komma hem helt plötsligt och jag gav mig ut att leta med koppel i ena handen och Frolic i den andra. Som alltid hinner man tänka många tankar om vad som kan ha hänt (grinden stod öppen så hur hon kommit ut var inte svårt att räkna ut). Jag gick en lov och ropade, spanade och lockade men ingen MM. Jag gick hemåt igen över grannarnas tomter och där 5 meter från huset på grannens tomt stod hon – men något var på gång – hon hade hittat ett ben antagligen från något dött djur och hon sprang iväg med benet för hon ville inte dela det med mig. Hon lade sig att tugga och jag närmade mig lugnt och berömde henne för hennes fina fynd, lade halsbandet kring hennes hals och så vips kom vi hem. Man kan nog inte kalla det en rymning när hon hela tiden varit bara fem meter från hemmet. Att hon inte gav sig tillkänna var av rädsla att bli av med sitt fynd – hon är väl inte dum heller!

Dagens bloggbilder har jag lånat av husse som verkar ha antagit grodperspektivet med sin mobiltelefon. Påskhelgens sista dag dvs, i morgon måndag och annandag ska Märta-Mai och jag ta oss till whippet-raceträning i Norrköping. Det är säkrast att jag hittar på aktiviteter för dagen för annars kan Märta-Mai hitta på hyss alldeles för bra på egen tass.