Gulligt besök

Nu ska ni få se vilka gulliga besökare vi har i trädgården. Varning för sötchock utfärdas härmed!

Dom här tre sötnosarna flyttade in i vår trädgård igår kväll. Dom är riktigt unga och har nog precis hoppat ner från boet och den hektiska tiden börjar för föräldrar och alla mås-släktingarna.

Det är förmiddag och ungarna har sovit i buskaget i natt medan föräldrarna har hållit vakt.

Dom har börjat utforska närmsta omgivningarna och undersöker hundarnas leksaker.

Hundarna får hålla sig inne tills vidare.

Mamma eller möjligen pappa mås har hittat den perfekta utsiktsplatsen för sin konstanta bevakning. Jag kom dock på henne/honom/hen med att ligga ner och stoppa huvudet under vingen en tiondel av en sekund då och då.

Här kommer pappa mås för att avlösa frugan eller om det är tvärtom.

Nej, dom hjälps åt att hålla koll på mig som står i fönstret med en mystisk svart tingest redo.

Jag byter motiv och fotograferar min "Fjärils-digitalis" som sprider sig själv lite varstans i trädgården.

Lördagsutflykten leder oss till landet för att inta vårt kaffe hos Kajsa och Pompe. Jag satte skyddsväst på Märta-Mai och gissa om hon blev glad över att få springa lös igen. Såret läker superfint.

Vajjan-Svajjan njuter i det mjuka gräset på Viola-platsen.

Kajsa är den bästa lektanten tycker hundarna.

Hemma igen och måsungarna är kvar men har utvidgat sin omvärld till vår uteplats. Bilderna är suddiga för det är mörkt ute så jag fotograferar med alldeles för lång tid utan stativ – klassisk skaknings-oskärpa.

Ensam unge på vift…

Dom blir tuffare och tuffare så nu tar dom sig för att kliva in i uterummet utan formell inbjudan från oss.

Dom står precis under altandörren så om den vore öppen klev dom väl in till oss.

Alla tre återförenas i uterummet men…

…mamma mås tycker att dom ska ut i rabatten igen. Dom är ganska snabba och så försvann dom kanske in i någon annans trädgård för när jag skriver detta ser jag inte de vuxna måsarna och inga ungar längre. Dom gästade oss ett helt dygn och det känns väldigt hedrande. Hoppas dom kommer tillbaka för då slipper jag klippa gräs och rensa det evinnerliga ogräset. Jag kan skylla på att jag kan inte störa måsungarna. Dom lever farligt den första tiden på marken och är väldigt utsatta för allehanda fiender. Det är så imponerande att se med vilken kraft dom blir försvarade av föräldrar och andra släktingar som dyker upp från ingenstans om det är fara å färde.