Vadstena Kronoängen

Det finns en äng vid vattnet på ett undangömt ställe och jag vet inte om det är tillåtet att vara där. Jag går där ibland med hundarna på den gigantiska gräsmattan som alltid är ansad och fin. Ett säkert ställe att släppa hundarna på men kanske inte tillåtet för ängen tillhör ett industrikomplex.

"Ok matte, jag är redo att rejsa loss bara vi finner en pinne eller en boll", säger Märta-Mai.

"Var är pinnarna? Fatta att det går att springa här matte!", tjatar Vajjan.

"Vad väntar vi på?", undrar Harry ny-borstad och fin.

"Ser ut som att vi får ta saken i egna händer", resonerar Violet och MM och spanar vid strandkanten där det brukar finnas pinnar.

"Ok, vi fixar biffen om vi tar tag båda två så får vi nog tag i en pinne till slut", tänker Vajjan och Harry

"Åååhej, hugg i och dra!"

"Hur går det grabbar och tjejer?" frågar Märta-Mai

Jo, då jag kan berätta att det var några lövruskor som fick utgöra lekredskap och det blev ordentlig kapplöpning. Ett tag tyckte Vajjan och Märta-Mai att det gick lika bra att rejsa utan pinne och det gick undan vill jag lova. Medan tjejerna sprang pulvriserade Harry lövruskan till sista smulan som MM och han kampar om till minsta molekyl.