En regnig dag och tid för kontemplation

Hela dagen har det regnat ett välsignat skönt regn som gör att naturen återhämtar sig. I kväll är det klart väder igen så kvällsrundan blev torrskodd.

Denna regniga dag har Märta-Mai och jag kopplat av efter tävlingsdagen igår i Nävekvarn. Vi åkte upp i söndags kväll med husvagnen för incheckning och veterinärbesiktning började redan 06.15 i går morse. Märta-Mai är duktig och väldigt entusiastisk på tävlingar i Lure Coursing. Stenhård konkurrens är det i tik-klassen med många duktiga hundar. Märta-Mai kom ändå på tionde plats och det tycker jag är ett fantastiskt resultat. Hon hade ork för två krävande lopp och hon tog ut allt hon hade.

Mitt lilla hjärte-gull Märta-Mai är så trött efter första loppet så hon kan ligga helt lugnt alldeles nära bana 1 utan att bli hysterisk efter att få jaga trasa igen.

Men nu händer det något där borta…

… ett lopp har startat och där springer några kollegor. Tyvärr blir det inga flera tävlingar i år så det här var den enda. Nästa år kommer vi igen hoppas jag för då ska väl löpen fasa in sig lite bättre och jag har möjlighet att resa långt igen för tävlingarna.

Vad gör man mera en regnig dag? Jo umgås med grannarna. Stina försöker blidka Pompe och be om förlåtelse för att hon skällde aggressivt på honom då hon upptäckte att han också fått idén att gå hem till oss.

Man kan passa på att prova ut nya sovställningar i soffhörnan.

Man kan göra som Kajsa som surfar rätt på trevliga kultur-upplevelser att boka biljett till. Hundarna samlas kring lektanten Kajsa. Kolla Vajjans stil i soffan! Sedan blir tanterna hungriga och kokar soppa på en spik och gräddar våfflor och äter och pratar bort en eftermiddag medan regnet strilar utanför rutorna. Plötsligt upptäcker jag att Harry slickar och biter på ett ställe på sin svans och efter undersökning ringer jag veterinär om råd då jag upptäckte ett blödande sår på Harrys svans. Rådet var att klippa rent från päls runt såret och tvätta rent med ljummet vatten och kolla upp så han inte "snafsar" mera på såret. Medan jag och Ingrid fixade med Harry gick Kajsa skogsrundan med övriga fyra hundarna.

Harrys vackra plym är borta och nu har han en stubbsvans.

Han bär sin stubbade svans med stolthet ändå.

Till slut kom kvällen, det klarnade upp och kvällshimlen blir allt mera magiskt vacker för varje minut.

Jag upphör aldrig att förundras över dessa kvällshimlar vid sjön. En dag har gått och vart tog den vägen?