Märta-Mai full av förväntan på allt kul som går att ägna sig åt på stranden. Hon är så självständig och jag känner mig så trygg i att släppa henne lös. Hon håller koll på oss men gör sina egna rejs däremellan.
Harry lika full av förväntan och energi.
Hmmm… här har det varit något intressant…
…bäst att scanna av omgivningen…
… Violet fann en pinne och drog iväg med MM efter sig…
…kameran hinner inte med i flöjet!
I övrigt mår inte Vajjan så bra med sig själv. Det är svårt att sätta fingret på vad som står på för hon hänger med huvudet och senaste dagarna vill hon helst inte gå ut på långis hon vill svänga hemåt när hon rastat sig. Hon stannar upp och vill inte gå men plötsligt kommer hon igång för att sedan stanna helt utan orsak. Jag tror hon har ont i nacken och höften igen för hon har slutat med smärtstillande tabletterna. Så konstigt att hon kan springa och hoppa så pass mellan varven ändå men hon kanske inte känner just då utan smärtan kommer efteråt. Idag har det varit trögt och kanske det beror på att hon tog ut sig igår…jag vet ingen råd? Hemma tassar de andra hundarna försiktigt förbi henne för hon är inte på humör och då vet de andra att det bara kan smälla till! När jag var i Yorkan fick Harry en näsbränna som ännu inte läkt och husse fick ta emot ett hugg som var avsett för MM men som drabbade husse i stället. Vajjan hade munkorg de stunder han tvingades ha hundarna i samma utrymme. Jag vet inte vad som fattas den vackra lojala, underbara Violet och detta utgör för närvarande mörkret i november. Nu ska vi ut på runda och jag förväntar mig att båda whippetflickorna inte vill gå så långt och det beror på regnet därute och är helt i sin ordning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar