I början av sommaren klippte jag ner den gamla hibiskusen till fotknölarna och satte den i uterummet. Jag överdriver inte om jag uppskattar blomknopparna till 100-tal. Lite stolt är jag över att den har klarat sig så många år nu. Från början var det två vanliga hibiskus i varsin kruka som jag fick i födelsedagspresent den svåra vintern (2002) strax efter Olles död. Växterna blev efter ett tag taniga med få hängande blad och jag beslutade mig för att sätta ihop dom och så klippte jag ner dom hårt och si…nu är min hibiskus 8 år i år.
Våra vindruvor vid skorstenen håller på att mogna men behöver några soliga dagar till för att bli riktigt goda. Hoppas på frostfria nätter framöver. Vindruvorna är i år riktigt stora och fina. De är kärnfria och duger bara till att äta som dom är. Dom skulle nog passa till att göra russin av men hur sjutton går den processen till? Vi brukar inte kunna konsumera så mycket här hemma men en del fåglar, t ex. skator gillar när druvorna blivit frostbitna.
Vilka fina odlingar! Perla hälsar att hon gärna skulle vilja tugga lite på druvorna... ;-)
SvaraRaderaVänliga hälsningar från Carin!
Den lilla busungen.
SvaraRaderaDet kommer inte på fråga får du hälsa henne. Vindruvor är inte bra för hundmagar. Hon kan få låna ett pipdjur av Märta-Mai i stället. Du vet ett alternativ. Nu när ni går på hundkurs får ni lära er om byteshandel tror jag.
Krama den vackra Perlan!
Hälsningar
Olga