Förra vintern gick det åt mycket solrosfrön till småfåglarna. De rara små lämnade några frön som slog rot utanför köksfönstret. Ståtliga solrosor till oss att njuta av från köksbordet. Nu vissnar de snart ner men se talgoxen har upptäckt nya frön att äta av. Kretsloppet är fullbordat.
Sommarhuset ligger anonymt mitt i lövträdsskogen. Det blåser från sjön och många träd får ge upp och då tar "vår bonde" hand om dessa träd, sågar upp och klyver till ved.
Bonden levererar den kluvna veden i säckar om 1,5 kubikmeter som han ställer i vår "carport"/vedbod byggd på 50-talet. I morgon ska jag stapla veden och sedan är det bara att elda och värma sig av de fallna träden.
Hundarna då? Hur mår dom? Jo tack det är både bra och dåligt. I lördags då Märta-Mai och jag var i Köping gick husse på hundpromenad utmed Naturstigen. Ett rådjur störtar upp och Harry drar iväg. Violet gör ett ryck, kommer lös och ger sig iväg med kopplet efter sig. Snart är hundarna tillbaka och Violet kommer vid en snabb koll oskadd tillbaka. Söndag morgon innan jag anländer till stugan upptäcker husse ett sår på Violets framben och förbereder mig på att jag kanske måste ta henne till veterinär. Jag konstaterar att såret måste sys. Vajjan och jag drar iväg till Valla Djursjukhus i Linköping. Fyra stygn blev det men ingen antibiotika och det är jag tacksam för. Nu är Violet justerad men allt ser mycket bra ut. Hur gick det på utställningen? Jo men bra trots att vi bara fick en 2:a av den amerikanska domaren. Vi var inte ensamma för 2:or duggade tätt och vi var i gott sällskap. Domaren tyckte om Märta-Mai men tyckte att hon behövde bli mera socialiserad. Vi behöver vara mera frimodiga på plats så det är bara att fortsätta delta på utställningar. Nedan ser ni Violets nya sår och snygga stygn.
Snyggt broderi på fina Vajjan;-).
SvaraRaderaSkämt åsido, vilket otur nu igen! Det är det jag ofta säger: Farten är Whipparnas största fara! Skönt att det inte blev värre än så här....
Kram kram kram
Marie och Whippet-brudarna och dom tre "bröderna bus"