Is-sport

Varamobaden i vintervila ……fast…

Många var ute i det vackra vädret.

Lilla Svante, en chokladbrun Lagotto Romagnolo är ute på egen tass på isen.

Här händer det något uppe i det blå.

Fyra män i sina bästa år kör med sina radiostyrda flygfarkoster. "Man kan nörda in sig på vad som helst", sa Ingrid.

Vi var ute och strosade i tre timmar i den värmande vintersolen och Ingrid och Stina hängde på. Nästa gång ska jag ta med varm choklad och apelsiner. Violet älskar Ingrid! 

En man kånkade ner en mackapär till iskanten…en sorts kälke…

…här kommer han med seglet till sin moderna isracingkälke.

Problem med vinden…total avsaknad…synd

Det gick fortare med långfärdsskrillor…

Jag vågade inte låta hundarna vara lösa för den fläckvisa halkan och isen ska vi inte tala om. Märta-Mai, Stina och Violet fick springa lösa där det var barmark. MM fick upp sådan fart så hon kunde inte svänga tillräckligt snävt utan for rakt över gångbanan och över kanten ner till stranden ett fall på minst 1,5 meter. Hon försvann och jag visste inte hur hon klarat sig …en sekund gick medan jag höll andan…så kom hon med ett hopp upp på banan igen …helt oskadd. En liten publik samlades och tittade på hundarnas glädjefnatt …så snabba dom är, hörde jag någon kommentera. Harry och Märta-Mai har öronen åt samma håll kompisar som dom är.

Olga kan ni inte följa med hem och fika ber Stina så snällt…eller vill hon bara ha torkad blodpudding som jag har i fickan?

Efter en kort fika hos Ingrid och Stina var det dags att traska hemåt igen. Solen höll på att sänka sig, vinden har ökat och isracingmannen har fått fart på sin farkost.

…och han har fått sällskap…