Återbesök i valphagen.

Röda bilen tog mig, Harry, Märta-Mai och Violet till Västanvik och Mibisan´s kennel. Mitt sällskap i bilen fick allt sitta kvar medan jag knallade in med en påse gamla dagstidningar (valparna kommer snart att röra sig mera ut på golvet). Välkomsthälsningen är lika översvallande varje gång av de fyrfota i familjen.

Jag var sååå nyfiken på de små men hälsningsritualen med de vuxna hundarna måste få ta sin lilla tid och till och med mamma-hunden ville komma fram och hälsa grundligt.  Alla hundarna är så kärleksfulla och artiga – man blir verkligen "sedd" vilket är ett grundläggande behov hos människan har jag lärt mig. Knappt man kommer åt att hälsa på matte Marie de första tre minuterna.

Nåväl efter ett tag förstod jag att mammahunden var ivrig att visa mig sina småttingar för hon bjöd in mig till valphagen. Valparna gick faktiskt att känna igen från deras första dag i livet men oj, oj, oj vad de växt och blivit runda och goa. En härlig knippe valpar som är så olika i färg och teckning – en fin färgsprakande bukett verkligen.

Den vackra tålmodiga mamman Dixie med ögon som brunnar.

Kolla in den knubbiga lilla killen med det stolta namnet Mr Sound of Music där han ligger och smälter maten.

Hela skocken vilar ut. De är duktiga och starka och har börjat öppna ögon o öron för intryck från omvärlden. De har tendenser till att börja leka genom att de försöker bita tag i varandra. Tantolgas minne testas genom att jag ska försöka mig på att komma ihåg valparnas namn. Kullen är namngiven efter musikaler. Först ligger Mr Sound of Music. I hans nacke snusar Mr Moulin Rouge och vid baken sträcker Mr West Side Story ut sig. Den mörka skönheten heter  Miss My Fair Lady sedan kommer Miss Kiss me Kate. Den lilla smala halvt dold är Miss Annie Get Your Gun och sist, vilandes sitt vackra huvud på lillasyster, är Miss Sweet Charity. Få se om minnestestet får godkänt.

Lilla Miss Sweet Charity är på väg ut från valphagen och är sugen på att upptäcka hur det är där ute för hon har faktiskt sina ögon lite öppna.

Fikastund och umgänge med de vuxna hundarna förgyller en vacker söndag. Aditi och jag har ett gott öga till varandra sedan begynnelsen. (Foto Marie Sandberg, stolt matte)

Det var verkligen svårt att slita sig från det mysiga besöket där kärleken flödar över men jag hade lovat mina egna hundar en runda i skogen. Min utmärkta bilvärmare hade hållit dem varma men nu var det dags ge sig av. Vi stannade vid Ödebyskogen och gick ett spår på 1 1/2 timme men hualigen vad mörkt det hann bli innan vi nådde bilen. En söndagseftermiddag att minnas med värme!