Back on Track…

…fast inte riktigt här i huset. Greta har den tråkiga sjukdomen Cuschings som har tagit mera på henne än jag ville tro. Greta har inga muskler kvar så hon är instabil och svag i benen. Hon faller ihop där hon står och går, tvekar att gå i trappor och kan inte hoppa upp i möbler. Vi har varit tillbaka till veterinären och fått smärtstillande och inflammations-dämpande medel. Vi har köpt ett Back on Track-täcke till henne och för att ytterligare underlätta för den svaga damen så har jag ställt vattenskålen och hennes matskål högre så att hon kan äta och dricka lättare.

Lilla Greta med sitt nya täcke. Det syns väl på bilden att hennes matte har börjat gå fotoutbildning? Bilden är suddig för det mörkt och jag måste välja att ta bilden på lång tid och då inträffade fenomenet som kallas skaknings-oskärpa till skillnad från rörelse-oskärpa som orsakas av att motivet rör sig.

Här är en av bilderna jag valde att skicka in till kursen i ämnet bildkomposition. Jag valde att se på mina hundar som former och när Märta-Mai hoppade upp på bordet tyckte jag det var kul att fotografera henne i olika positioner. Diskussionen som blev kring den här bilden och nästa var, bl a begreppet erfarenhetskorrigering, dvs av erfarenhet vet vi som betraktare av bilden att det är en hund. Vi fyller själva i det som fattas för att få en uppfattning av motivet. Den här bilden är också ett exempel på ram i ramen. Om själva fotot är en ram så finns ytterligare en ram i bilden och den ramen bildar MM med sin långa hals och underkäke.

Här har jag tagit en bild genom Harrys öron. Diskussionen här handlade om att man inte säkert kan veta att det som är i förgrunden är en hund. Buskarna i bakgrunden kan utgöra upprepning av form för de bildar ett par och det kallas även Pattern på fotospråk. I båda dessa bilder har jag lagt skärpan i bakgrunden, dvs på växtligheten.

I den här bilden har jag tillämpat tredjedelsregeln som den kallas. Tydligast framgår det av att jag lagt horisonten i nedre delen av bilden vilket är "rätt" om jag vill framhålla himlen som viktigast. Om det tvärtom var vattnet som jag tyckte var finast och vill visa tydligare så skulle jag ha lagt horisontlinjen på den övre delen av bilden. Diskussionen här blev förutom beskrivna regel att piren bildar en sned linje och sneda vinklar och linjer i en bild kan göra den orolig och instabil.

Den här bilden är från samma plats men från en annan vinkel. Här har jag brutit mot tredjedelsregeln genom att lägga horisonten i mitten, vilket är "fel". Bilden är ändå "rätt" för nu har jag skapat en bild med centralperspektiv vilket man ser genom att alla linjer löper ihop mot en punkt i mitten i fjärran. Blicken leds in i bilden och den här bilden uppfattas av de flesta som mycket mera harmonisk och trevlig än vad denna förra gör.

Mycket tjat om fotografering blev det men det som rör sig i mitt huvud mest av allt dessa dagar är hur vi ska få Greta tillbaka på banan igen. Hoppas hon repar sig och att vi kan vara säkra på att hennes livskvalitet är mycket god. Vi ser tiden an och gör vad vi kan men långisar blir det nog inte mera för hennes del. Skogspromenader älskar hon så det får vi inte ta bort men det får bli kort.