Motivet är alltid givet – våra hundar. När jag tar fram tomteluvor, halsdukar och randiga tröjor så vet hundarna vad klockan är slagen. Utklädning och förnedring tänker dom och särskilt Harry som aldrig annars hänger med öronen eller ser ytterst bekymrad ut. Han kan inte smila upp sig för min skull. Det är omöjligt att få honom att se käck och glad ut. Violet som alltid tycker illa om att posera tittar bort och stryker sina vackra öron tätt utmed huvudet. Märta-Mai som alltid försöker göra som matte vill om hon bara har godis att langa kontinuerligt, spetsar öronen och väntar på att sensationen ska vara ett faktum. Ibland lutar hon huvudet på sned för att försöka tolka det som samtliga hundar undrar över: "Vad ska detta vara bra för? På vilket sätt gynnar det mig att sitta på konstiga ställen med tomteluva på?"
För att blidka hundarna så slapp dom luvorna och halsdukarna och jag fick till några smått galna bilder på hundar, som i vanliga fall sitter fint bredvid varandra och ler in i kameran (nåja inte Vajjan så klart) som vid dessa tillfällen krumbuktar än hit och än dit. Resultatet av dirigentens möda får ni vänta på till julafton.
Betydligt lättare är det att dirigera de små ängla-musikanterna i trä och ställa dom precis så som jag vill ha dom. Den lilla orkestern åker fram varje år vid advent. De har blivit mer och mer hindrade att spela med åren då instrument har försvunnit och dessutom har dom tappat några vingar och armar men förgyller vardagen gör dom ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar