Mycket att ta igen

Tantens dator har varit inne på operation och fått en helt ny hjärna. Den nya datorhjärnan är supersnabb så tanten hade behövt uppdatera sin egen för att hänga med men hoppas datorn och jag snart ska kunna synka ihop och bli lika bekanta med varandra som tidigare.

För en vecka sedan var husse och jag på en magisk afton i Linköpings Domkyrka. Den fantastiska violinisten Lara St. John agerade både dirigent och violinsolist. Hon och Norrköpings symfoniorkester framförde Vivaldi "De fyra årstiderna", Bach "Violinkonsert E-dur", Piazzola som komponerat en annan/variant av  "De fyra årstiderna". Jag har då aldrig förut lyssnat till en sådan fenomenal violinist. Lara började spela fiol vid två års ålder och nu höjs hon till skyarna över hela världen för sin fantastiska "ton".

Husse tog några smygfoton i kyrkan medan jag bara satt hänförd inför Laras fiol och den övriga orkestern som framförde musik som får hjärtan att sjunga.

Lördagen pysslade vi med det som gick att göra i sommarhuset som snart är inflyttningsklart……så där nästan ett år senare än vad som utlovats av vår kära anlitade byggare.

Söndag bar det iväg till Västanvik och Mibisan´s kennel där man alltid blir varmt välkomnad av de åtta glada whippet-tjejorna. Mina flickor Violet och Märta-Mai återvände hem i nya fina gå-bort-täcken.

Violet och Märta-Mai med sina fina täcken kollar vad lilla Kerstin gör för hon hoppar högt som en känguru bakom staketet och vill komma ut till oss och till sin matte som för tillfället står bakom kameran.

Redo för finpromenad…

…":men vad gör hon Kerstin?"…

…jo hon försökte sig på en ny strategi så i stället för att hoppa så kröp eller snarare ålade hon sig emellan staketspjälorna och var i ett huj vid grinden där matte stod. Här försöker utbrytardrottningen nummer ett att ta sig igenom ett hål i grinden. Är man kär i sin matte så är man försvarar hon sig med.