Örn, örn, örn……

…Nej jag har inte börjat köra motorcykel men havsörnen som bor häromkring kom flygandes utanför fönstret. Det är andra gången han/hon/hen flyger så nära som på fem meters håll. Husse som satt närmast  fönstret blev paralyserad av hänförelse för någon minut. Nästa gång vi äter frukost ska vi ha kameran redo. Det verkar som örnen gör sin räd utmed vår strand på morgonen.

På långisen idag fick vi streta fram i motvinden och Harry som alltid går lös på landet gav sig ut på ett gärde och efter ett tag såg vi att han hade ett fynd i munnen. Det är inte nådigt att få honom att lämna ifrån sig vissa troféer vilket det här var. En färsk hartass hängde ut från mungipan…

… och som han frenetiskt tuggade i sig. Vi lät honom ta tassen eftersom vi trodde den var färskfångad av " vår" havsörn.

Sedan sist har vi haft kalas för vår allra finaste lilla hundflicka Violet hela nio år. På hundkalaset blev det fight mellan hundkompisen Stina och Harry så prinskorvs-bitarna flög runt i köket fast vi bara hunnit till HURRA nummer två i vår hyllningsramsa.

Högt älskade Carmodey Constance Spry – Violet – nio år!!!