Hemma!

"Jag skulle gå ihjäl!", sa en 100-årig dam som jag träffar regelbundet. Hon har tjugoåtta barnbarn!!!!! Hon sa så när jag berättade att mitt barnbarn bor i NY. Ja, det kändes som att mitt hjärta skulle gå i bitar när planet lyfte. Där nere lyste hela stan med tusen miljoners glittrande ljus och där nere någonstans fanns lilla H-B med sin mamma och där satt jag i en sardinburk på väg till Amsterdam och slutlig destination Linköping. Hur i all sin dar, som min mamma brukade säga, gick det till?! Efter att till slut träffat husse och hundarna kändes hela situationen mera normal igen. Tjejen bredvid mig i planet hem trodde kanske jag var flygrädd när jag inte kunde hejda tårarna och jag fick använda flygfilten som näsduk till slut. Puh, phu vilken pärs och att jag inte gick ihjäl?!

Lilla gullet är fyra veckor och allt utvecklar sig som det ska. När vi frågade hyresvärden som bor under om han hörde barnskrik och han sa ungefär så här: "bäbisar skriker och det är deras jobb". Så var det med det.

Några bilder igen då på det vackraste motivet som finns.

Hon har synpunkter på hur lång tid man ska behöva sitta för sig själv och inte i mormors knä. Den lilla tycks veta vad hon vill från allra första början då första tecknet på missnöje visar sig i de uttrycksfulla ögonbrynen. "Nu vill jag upp härifrån!!"