Vi ska nog inte vänta i tre år…

… innan vi ska fälla träden in mot grannens tomt, skrev husse i ett mail. Anledningen till den kommentaren var stormen natten till idag. Vi har varit oroliga i flera år när det gäller några höga björkar nära huset. Vi bor på ett berg med väldigt lite jordmån så vissa träd hänger löst kan man säga. Höst-stormar är inte att leka med!

Annars är allt som vanligt med de tre vännerna och vi njuter av lek och promenader som vanligt och försöker komma ut när det är uppehåll mellan regnsjoken som drar in över vår lilla stad.

På fredag åker vi ut tidigt till stugan för vi ska vara hundvakt till den här herren – Pompe. Han kommer redan på morgonkvisten.

Kvällen innan jag drog till Yorkan tog jag bilder på solnedgången igen…!!! Kameran är riktad rakt mot solen…

…ett fantastiskt sken blev det och det såg nästan ut som att det brann i träden. Ja mörkret har dock trätt in och kommer att stanna och fördjupas så nu är det läge att tända ljus på kvällarna och försöka få till myskänslan. November närmar sig och så december och då kommer mormors lilla solstråle hit med allt vad det innebär av glädje och ljus. Tiden kommer att rusa…men först ska vi låta fälla några björkar!