Ensamma blev vi i ordets rätta bemärkelse då Märta-Mai och jag tog en lång promenad på den långa långa stranden i Motala. Vi mötte inte någon enda varelse förutom några kråkor och småfåglar också hörde vi tranor i skyn.
Pinnar är livet på en pinne…
… springa är också livet men inte utan en pinne i munnen…
… vi stannar en stund och spanar mot vår nya hemstad där borta i fjärran …
… sedan blir det mera pinnar i flygande fart … allra mysigaste lilla Märta-Majsan!
Härliga bilder!Hoppas du har det härligt i Yorkan!Kram o hälsa så gott!
SvaraRadera