Hundarna har alltid spring i benen och här är dom på väg ner till den stora lekplatsen.
Dom matchar varandra väldigt fint med tanke på färgerna…
… Märta-Mai tycks redan hittat ett lekobjekt att rejsa runt med men tyvärr är hon lite halt och behöver ta det lugnt (när bilden togs var hon inte halt). Jag tror hon fick en sträckning när vi lekte med en frisbee i förra veckan…
… Corgi-fnatt…
… glad-fnatt när man får gå till lekparken varje dag.
Liten sötnos på ekologiskt hamburgerställe i Brokkan…
… där Halloween närmar sig. Det är hur mycket skräck som helst utanför alla hus och i den stora årliga Halloween-paraden, då nästan alla klär ut sig, ska mormors gull vara en liten häxa så jag hoppas få mycket bilder på det. Undrar om jag kommer att rysa av skräck eller av förtjusning?
Här är en som ser ut som han är förtjust (Harry ser alltid ut som han skrattar) men det kan jag intyga att det är han inte. Harry hade ett sår på sin lilla kroksvans och för att det skulle läka skulle han bland annat bära tratt. Utan tratt kunde han se till att hålla såret igång. Men hur tänkte veterinären egentligen när hon tog till storlek på tratt? Harry har ju så korta ben, ja ni ser själva tratten skrapar i backen så han tar sig inte framåt. Tursamt nog har vi en liten trattsamling hemma så vi hittade en mera lämplig som han bar med stor uthållighet och acceptans – fina fina Harry! (nu är såret läkt)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar