Hundlivet på landet

Violaplatsen var lite vildvuxen efter fukt och värme – sagt och gjort – grannen Kajsa och jag tog itu med att klippa och räfsa och efter 1,5 timme var det dags att hämta mina hundar och släppa ut dom på nyklippta gräsmattan. Den stora glädjen idag var att Vajjan var piggare än på länge. Hon ville gå långpromenad och gick i framkant, på morgonrundan sprang hon varv på varv med Märta-Mai. Violet har definitivt inte haft ont idag.

Här har mina hundar redan rusat förbi Pompe och Kajsa som hade fortsatt med att rensa kring trappan upp till oss på berget. (klicka på bilderna så blir dom större)

Märta-Mai i full fart med ett lånat vedträ från tant Lenas vedtrave. På Violaplatsen kan man ta ut svängarna för gräsmattan är större än man tror blev vi varse när vi klippte och räfsade.

Vajjan med ett annat vedträ och Pompe i full karriär efter.

Så här trött blir man efter några varv.

Kajsa och Pompe tycker att Greta är rar.

Man kan bara ligga och gnaga ett tag – mysigt det också.

Stiliga Pompe kollar vart matte är på väg med skottkärran.

Mitt gudbarn Moa kallar Greta för "Hajnosen" och underifrån ser Gretas näsa onekligen ut som en haj med överbett och allt.
Kajsa kastar ut Frolic till hundarna att nosa upp.

Godiset är slut säger Kajsa.