Miraklet??

Med spänning väntade vi på kiropraktorn som skulle undersöka Violet och eventuellt söka orsaken till varför Violet inte vill gå, springa eller leka. Hon har gått med vaggande gång och stannat ofta och hängt med huvudet, tappat muskulatur. Inte sitt gamla vanliga jag alls. Skendräktig trodde jag ett bra tag men…! Kiropraktorn kom han var trevlig och pratsam och pratade gulligt med Vajjan. Han kände på hunden och gjorde ett test som jag inte förstod utan att han förklarade för mig. Kort sagt: han såg direkt vad som fattades Violet – problem med en kota i nacken. Violet fick lägga sig på sin vänstra sida och han knyckte till i en nackkota. Violet for upp och var bra. Testet gjordes igen och jag såg skillnaden direkt – hon var botad men jättetrött. Ett mirakel och jag var så lycklig att få förklaring till hennes problem och jag fick råd att ha sele alltid och inte låta Violet hoppa ut från bilen själv. Underbart!

När Violet vilat ett bra tag var det dags för kvällsrundan och Violet gick med vägvinnande fjädrande steg och såg gladare ut än på länge. Plötsligt stannar hon – börjar lunka bakom mig igen och huvudet hänger som det gjort så länge. Tillbaka till det onda fast nu går hon ännu sämre. Hon vill gå sakta, sakta och stanna emellan – hon har uppenbarligen problem. Så tråkigt och ledsamt att se henne ha det jobbigt. Det tar ett par veckor till jag har möjlighet att träffa mirakelmannen igen för uppföljning. Under tiden ska jag kontakta veterinär för undersökning och eventuellt blodprov. Är det något annat också? Borrelia? Bekymmersamt tycker jag men nu vet jag säkert att hon måste utredas ordentligt.

Vart har den glada lilla Violet tagit vägen. Så här ser hon ut mest hela tiden nu.