Harry i väntan på sin matte

I kväll åkte jag till Stockholm med Märta-Mai och Harry. Vi ska vara på Arlanda och möta HM 07.15 i morgon. Än så länge går det bra att ha Harry ihop med Märta-Mai som löper på femte dygnet. Han är lugn och fin och lite mera intresserad av MM än vanligt men han mår inte dåligt. Harry har aldrig matstrejkat eller varit påstridigt intresserad när tikarna löper. När höglöpet närmar sig, då först blir han påverkad och stressad.

Nu vilar hundarna ut efter resan och en långpromenad på Gärdet där bara Harry fick gå lös. Märta-Mai vet precis var kaninerna i Stockholm håller till så hon vill bara dra ditåt. Hon minns sedan tidigare precis var hon såg kaniner – ett lätt byte för henne om hon bara fick tillfälle…

Märta-Mai i skogen för ett år sedan…

…Harry på språng i samma skog. 

Jag har sagt åt honom att i morgon kommer hans matte och jag tror han fattar för han har varit med förr på Arlanda, antingen för välkomst eller avsked. I morgon blir det ett glatt återseende det kan jag lova.

Violet och Greta är med husse som jobbar. Långa stunder stod Greta och darrade under skrivbordet för åskan gick i Motala och det dundrade värre än på åratal. Stackars Greta om är så rädd för smällare och åska. Violet brukar supporta Greta i sådana här situationer för hon är så om-vårdande när det gäller men idag kunde hon bara se på och lida för Gretas skull. Violet har verkligen en sammansatt personlighet för i ena situationen visar hon tydligt att hon vill ha avstånd och i den andra vill hon stötta och vara nära. Att vara nära de andra hundarna sker bara på Violets villkor. Ett exempel på omtanke från Violet är när hon nosar intensivt på någon av de andra hundarna så kan man ge sig på att det sitter en fästing där eller att det är en liten skråma. Om jag har ett sår någonstans så går hon direkt dit och undersöker såret. Jag brukar kalla henne "vår lilla sjuksköterska". Det finns i andra änden en del av henne som jag kallar "jaktmonstret" för hon är makalöst jakt-intresserad.