Rapport från Harry

"Hej Harry här"! De va länge sedan jag fick föra talan här på Tantolgas blogg. Tantolga är egentligen min helgmorsa men hon har visst blivit årsmorsa. Klart bäst trivs jag ju hos min riktiga matte som när jag bodde hos henne ett par dagar i Stockholm. De va så kul så jag skärpte mig hur bra som helst utan att jag tänkte mig för. Jag har varit på uteserveringar och vaktat min matte medan hon fikade. Jag har varit på olika kontor i stan och åkte både buss och tunnelbana. Nu är matte i Paris men snart är hon tillbaka igen. I två dagar var Tantolga och jag på klickerkurs. Jag var så bra så jag fick köttbulle och korv så mycket jag ville ha så fort jag gjorde något bra och då – Tantolga klickade med klickermanicken och genast kom en köttbullebit. 

Jag håller visst redan på att bli långrandig men "Shit the same" som husse brukar säga. Tantolga lärde sig en massa konstiga saker och jag bara ställde upp som försökskanin. Shaping hette nåt och jag fattade direkt vad Tantolga menade. Hon ville att jag skulle backa bakåt och om jag så rörde det minsta lilla på bena så dom gick bakåt så klick – köttbulle. Sedan fick jag gå bakåt längre och längre för att det skulle komma ett klick och godis. Lätt som en plätt fast jag undrar varför jag ska gå från Tantolga när jag bara vill vara nära. Jag fick massa beröm så det var väl ok då. Dagen därpå slog jag alla med häpnad när jag lärde mig tre saker i rad på nolltid. Tantolga hade lärt sig fast hon hade svårt att inse hur effektivt det var att göra en "bakåtkedja" men nu vet hon hur bra det är. Hon visade mig hur jag skulle göra med en kon, en matta och en rockring. När vi hade uppvisning och examen så var jag bäst i klassen – det är väl tillåtet att skryta om sig själv? Det var kul ska ni se! Först duttade jag omkull konen och sprang till rockringen som låg på golvet en bit bort och satte mig i mitten på den och till slut sprang jag till en röd rund matta och la mig pladask – då klickade Tantolga och jag fick flera köttbullebitar, massor med kramar och applåderna ville aldrig ta slut. 

Idag hade jag tur för jag fick följa med Tantolga till whippet-race i Norrköping. Jojje kom och gjorde mig sällskap på förmiddagen för Tantolga hann inte med att introducera mig i det som hände men shit va dom sprang fort förbi dom där whippet-hundarna. Dom jagade som tokar för att bli först att ta den gamla trasan som åkte snabbt ifrån dom. Konstiga kroppar dom där typerna för jag fattar verkligen inte vitsen. Sedan gick Jojje och jag fick ligga ensam och spana på alla som promenerade förbi. Det var många som gillade mig för det sa dom i alla fall. En sa, att jag var en skön kille och flera sa att dom gillade mig och det är inte skryt utan bara dagens sanning alltså. Alltså vad jag fick vänta på Tantolga för hon skulle vara fotograf och ta bilder på alla duktiga hundar på prispallen men hennes kamera tog för mörka bilder tyckte hon och därför blev det bara en provbild på själva pallen. Prispallen är ganska snygg tycker jag.

Efter tävlingen skulle det städas och vad blev det då för mig? Mera väntan förstås! Till sist kom hon tanten och följde med mig runt lite men det var så många schäfrar som satt i bilar vi passerade som skällde ut mig – inga trevliga typer precis. Jag hade velat storskälla själv på dom men jag skärpte mig. Tantolga föreslog att vi skulle gå någon annanstans och jag borde redan begripit att det var något lurt på gång. Vi åkte en bit norrut och då blev jag lämnad i bilen igen!! Så oförskämt men jag fick inte följa med in på kyrkogården där Tantolga skulle titta till sina föräldrars grav. Den här fina blomman planterade hon förra året och nu fick föräldrarna en liten sommarbukett i vas i stället.

Dom som ligger här heter Albert och Anna-Lisa och dom har jag aldrig träffat. Under bladverket är en bild på ett segelskepp för Albert han var sjöman han och seglade på de sju haven. En gång när skeppet låg i hamn i Göteborg, har Tantolga berättat för mig, så låg en svensk skuta där Anna-Lisa arbetade som kock. Hon satt på däck och tittade på Albert som klättrade ner från en mast i sånt där "repnät" ni vet och hon tyckte att han såg så snygg och spänstig ut. Då fick han syn på henne och fortsatte med att ta ett annat rep och klättrade ner till hennes båt. Han var 40 år och hade aldrig gift sig för han var jämt på haven och hon var 25 år och hade just gjort slut med en kille. Dom gifte sig strax för Albert mönstrade av sin båt och tog jobb på Anna-Lisas lilla skuta som bara gick till hamnar i Sverige. Han hjälpte Anna-Lisa i köket också för hon mådde illa hela tiden. Hon blev inte långvarig på sjön men deras äktenskap höll i nöd och lust. Albert slutade dock aldrig att längta ut på haven igen så när Tantolga föddes var han långt borta och såg inte sin dotter förrän hon var ett halvt år. 

Tantolga som håller vad hon lovar tog mig direkt, när hon var klar, på en riktigt lyckad skogspromenad i hennes barndoms skog där hon känner alla stigar. Jättekul!! Fast hon höll på att missa den rätta stigen i en Y- korsning på stigarna när vi vände tillbaka men jag visste precis vilken vi skulle ta. Tur att jag var med säger jag bara! Riktigt uppfriskande var det när jag hittade en stor vattensamling i skogen. Jag klev i direkt och vadade omkring och sörplade i mig vatten – ett riktigt SPA mitt i skogen men Tantolga glömde kameran i bilen så detta får ni bara föreställa er. När jag nu äntligen fick ordet så tog jag chansen men morsning då från mig Harry.