Nu är jag arg……

……på mig själv i första hand. Uppretad!!!! Grrrrr!!!

Det kan gå illa om man tänker för mycket eller för lite. Så här var det: jag hade storhandlat hundmat och godis i form av knapriga kex till hundarna. Dom brukar få kex när dom ätit eller om jag tar en fika ute eller vid TVn. Tre bajspåsar i vacker lila färg dessutom. Allt lagt så snällt av expediten i en påse. På väg hem ville jag handla lite till oss människor och skulle in en kort sväng i en annan affär på vägen hem. Jag hade för ovanlighetens skull två hundar lösa i bilen och ville därför inte att de skulle få för sig att provsmaka av kexen när matte var borta. OK jag ställer påsen på hundburen bak så kommer ingen hund åt den. Då tyckte jag synd om Violet och MM som satt där att de skulle få känna väldoften från kexen så nära nosen.

Så hur tänker Tantolga då? Jo, så här: "Jag ställer påsen under bilen lite bakom framhjulet". Inte ett bra alternativ men det bästa tyckte jag då. Nu börjar ni undra över vad som hände eller hur…? Ingenting kan man säga. När jag var tillbaka till bilen och duktigt skulle plocka in påsen igen i stället för att köra över den, så fanns den inte. Väck!

Tillfället gör tjuven som det heter. Så arg jag blev! Så mycket jag trasslat för att få det bästa priset på bajspåsar, stämpel i rabattkortet som gömt sig i plånboken och ja ni vet. Så bara borta och det retar mig infernaliskt! Någon måste ha sett när jag satte dit påsen. Så fräckt att ta den!

Jag får skylla mig själv för jag tog en medveten risk i stället för att hundarna skulle få roligt. Min svärmor skulle ha sagt: "Det är en värdslig sak", för det sa hon när jag blivit bestulen på min cykel och jag var i upplösning. Min kusin sa en gång: "Det värsta som finns är att bli lurad". Den här gången lurade jag mig själv.

Gnissel i maskineriet hos Tantolga.