Ny kurs med Märta-Mai

Alpanessas i Fivelstad erbjuder kurser året om och jag nappade på ett par. Dels klickerkurs 3 gånger utomhus, dels promenad med inlagda övningar och inomhusträning i ridhus.

Klickerkurs idag med MM gick bra tycker jag. Vi fick börja med lite lydnad och använda klicker sedan övergå till mera "roliga"aktiviteter såsom stå med två tassar på en låg pall, gå runt en stolpe, skicka hunden framför fram till en kon där hunden skulle stanna, alla fyra tassarna i en låda (gärna sitta i lådan). Märta-Mai bangade ur när det gällde att ligga ner på den våta marken annars var hon i högform och villig att träna allt som bjöds.

Efter klickerkursen gick vi med på skogspromenad i 1,5 timme och där lyckades jag få med lite bilder trots att det var mulet och ganska mörkt uti skogen.

Här går vi på rad ut på den ganska långa slingan i skogen.

Övning av kontakt i ett koncentrerat ekipage.

Vid ett älgtorn kan man hitta på att göra mycket. Vi valde att sätta hunden på ena sidan, gå runt och be hunden hoppa igenom. Först ett lågt hinder sedan ett något högre och matte eller husse är redo med belöningen.

Här har vi stannat och valt ut ett var sitt träd att preparera med godisbitar instuckna i barken. Märta-Mai letar och finner med hjälp av den söta nosen.  Några bitar hade jag satt för högt upp och det var ju orättvist gjort av mig.

Nästa stopp där hundarna skulle hoppa upp på en vacker mossbelupen stubbe och sitta fint.

Märta-Mai går in för uppgiften.

Även den lille Charlie Boy.

En hög sten inbjöd till samma övning – hoppa upp, sitta fint och gå ner försiktigt.

Innan denna söta uppvisning av två cirkuskonstnärer hittade vi en koja en bit in i skogen. Hussse eller matte fick springa in i skogen, gömma sig i kojan och kalla in sin hund. Jätteroligt tyckte alla hundar. Till promenaderna kan vem som helst anmäla sig och det kostar 60 kronor att gå med. Så klart kan vem som helst anmäla sig till något av det andra också. Gå in på Alpanessa och deras hemsida. Harry ska få gå på inomhusträningen i vinter precis som förra året för han tyckte att det var så kul. Idag gick husse till Varamostranden med de andra hundarna så alla hundar har fått sitt för idag och vilar på maten för nu tar vi kväll i huset.

Har du en dominant tik eller…?

Den frågan fick jag för ett tag sedan på Violets kurs. Ja, i vissa situationer svarade jag. Jag läste en intressant artikel i "Härliga Hund", där för övrigt whippet presenterades som månadens ras. I artikeln diskuterades begreppen dominant och dominerande och att det var olika saker enligt författaren. Dominant är något positivt – någon som tar kommando och vill ha koll på läget, en ledare helt enkelt. Dominerande däremot är jobbigt för den som är det vill höras och synas hela tiden och tar utrymme från andra. En dominant hund är säker på sig själv och har stor förmåga att lugna osäkra hundar. En dominerande hund vill fram till annan hund och går på stela ben och öronen framåt. Dom vill helst inte och ska inte behöva hälsa på andra hundar. Om jag har fattat rätt utifrån denna artikel så skulle jag säga att Violet är dominerande. Jag fotograferade en sekvens när vi var på Omberg sist och när jag kom hem och såg bilderna så upptäckte jag hur de andra hundarna reagerade. Jag såg tydligt att Vajjan är dominerande i flocken. Det yttrar sig i att hon vill stoppa de hundar som springer fort, hon ryter om de kommer för nära och hon vill gärna avbryta andra hundars närkamper som på följande bildsekvens. Kolla det tydliga hundspråket!

Harry rör sig stelt framåt och fixerar Märta-Mai med blicken och MM står mitt emot och beter sig på samma sätt…

…de rusar fram mot varandra som på en given signal och de börjar brottas på lek. Vajjan har upptäckt det hela och störtar fram mot "bråkstakarna"…

…leken stannar upp och Harry kastar sig ner på marken och Märta-Mai sätter sig stilla…

…Vajjan har en utmanande blick och korta mungipor och det är en aggressiv signal…

…Harry visar tydligt att han inte vill anta någon utmaning…

…här har jag svårt att tolka Vajjans signal för hon kisar med ögonen vilket är en lugnande signal (kanske menat att lunga ner sig själv) men hennes mungipor är fortfarande korta… de andra är undergivna…

…det blir inget bråk på grund av att Harry och Märta-Mai försöker tala om för Vajjan att de inte vill bråka…

…Vajjan har effektivt hindrat Märta-Mai och Harrys fortsatta närkamp. Det kan vara så att Violet är rädd för att MM och Harry ska slåss så hon vill gå emellan men i så fall tycker jag att hon är onödigt burdus. Jag tycker hundspråket är mycket intressant så jag ska börja läsa om böckerna vi läste under instruktörsutbildningen.

Oktober-aktiviteter

Sent skola den bekväma vakna upp. Så sent har jag väl aldrig städat boden, plockat in trädgårdsmöbler eller tagit ner de sista vinteräpplena men idag blev det gjort i alla fall.

Äpplen av sorten Lobo och fördelen med att de suttit kvar så länge är att de har mognat ordentligt och är garanterat jättegoda. De är av vintersort och håller länge.

Långisen idag gick via Råssnäsbadet och utmed Pariserviken. Hundarna hade flera chanser till lösspringande vilket de alltid njuter av. Harry tog även ett ordentligt bad men burr så kallt i vattnet.

Tokiga pinnflickor jag har.

Bilderna från Råssnäsbadet är tagna förra året i mitten av november. Nu ska jag bestämma mig för vad jag ska läsa för de gamla på hemmet i morgon. Det är dags för en ny högtidsstund för mig och förhoppningsvis även för gruppen läs-intresserade på äldre-boendet i Vadstena. Blir det en italiensk kärlekssaga eller någon berättelse av August Strindberg? Förra gången läste jag en novell av Karin Boye men den var för deprimerande tyckte gruppen för det var bara elände på elände och det vill dom inte höra. Mitt tredje alternativ är något roligt kåseri av Kardemumma han med Rolls Royce ni vet

Dagens bild

Passivitets-träning när vi tar vårt fika utomhus vid Ombergs golfbana. Violet vilar i gräset medan husse visar mig inställningen på kameran som ger skarpa bilder på rörliga objekt. Jag har mycket att lära om fotografering och om kamerans möjligheter. Jag har lärt mig om slutar-tid och kontinuerlig auto-fokus idag. Det är svårt att lära gamla tanter f……a (fatta, fotografera, fallskärmshoppa eller fokusera välj själva lämpligt alternativ). Tiden får utvisa den saken. Efter fotoskolan för Tant Olga blev det race för alla hundarna på den underbart mjuka och härliga gräsmattan. Hela Ombergs golfbana under deras snabba tassar.

Hon gjorde det!!!

Märta-Mai genomförde ett fint sista licenslopp på träningen i Strångsjö. Min härliga lilla raring kan springa som få och ta svängar så man hisnar. En fantastisk stödhund hade hon i Hot Isle Gandalf. Inte många hundar mötte upp så därför fick de som ville köra ett andra lopp. Jag bedömde att MM både skulle orka och vilja göra det. Som alltid andas jag ut när allt går som det ska och inga skador uppstår. I skrivandets stund ligger Märta-Mai i korgen med bollen redo för hon vill leka eftersom hon vilade ganska länge när vi kom hem precis som jag. Trött som en sill var jag för en sådan här dag är det till att gå upp tidigt. Extra gott godis har alla hundar fått för att fira Märta-Mais licens.

Alltså det är svårt att få in någon skärpa när det går undan. Märta-Mai i rött täcke och Gandalf hack i häl.

Fotograf är Georg Fredriksson som har följt Märta-Mai i hennes bästa grenar Lure Coursing och Whippet-race.

En fantastiskt gullig Basenji-tik var på topphumör för jaga trasa är kul tyckte hon.

Ett licenslopp till med duktiga Alladin som stödhund.

Hösten har verkligen kommit långt nu och jag tycker Borzoiernas färger matchar naturens färger så fint.

Gutefår på marsch. Nu ska jag leka lite med MM som lite belöning för tålamodet hon haft när jag suttit vid datorn. 

Björktrastarnas intåg

I morse då jag vaknade och tittade ut genom fönstret låg frosten på gräsmattan och ett 50-tal (minst) björktrastar kalasade på äpplen som fallit ner. Jag ville föreviga tillfället men när jag kom med kameran blev fåglarna skeptiska till rörelsen i fönstret och flydde snabbt.

Några djärva fåglar stannade några extra sekunder.

Fågeln har koll på mig och tittar snett åt mitt håll innan den tar sin tillflykt till närmsta…

…björk förstås. Fågeln heter nog inte Björktrast för den sitter i björkar utan jag tror det beror på deras "björknäver-melerade" bröst.

En skata satt på utkik i körsbärsträdet.

En mås har förorenat på fönstret så Skatan och Björktrasten går fria från anklagelsen.

Jag har hört att man ska ha tålamod när man fotograferar vilda djur. Jag försökte stå så stilla jag kunde och hoppades att trastarna skulle återvända till "smörgåsbordet" men icke. Jag tog en bild på mina liljor jag inköpte i blomsterkiosken nära Alvastra. Ute på ett fält är en liten kur med grästak och där brukar det finnas blomsterbuketter som astrar, ringblommor, dalior, riddarsporre och liljor. Igår fanns däremot bara liljor och pumpor. Man betalar genom att lägga pengar i en låst låda och så finns ett skrin med växelpengar om man behöver växla. Jag köpte en vacker "silvrig" pumpa och så dessa liljor.

Ännu en härlig höstdag låg framför mig. I bakgrunden bakom vindkraftverket till vänster i bilden skymtar Ombergs siluett ca tre mil bort. I morgon bär det iväg till Strångsjö på årets näst sista träning i LC. Märta-Mai har chans att ta sin Lure Coursing-licens om allt klaffar som det ska. Ska försöka få någon att ta bilder på den lilla och om jag lyckas med det visar det sig i morgon här på Tantolgas blogg.

Mitt pensionärsliv…

…innebär att för det mesta vakna till en ny dag utan att ha så mycket inbokat i almanackan. Jag är med i väntjänsten i Vadstena så torsdagar brukar gå på promenad med de gamla på äldreboendet Wasagården. Idag ställde jag in för min förkylning är inte helt över. Därmed låg en hel dag framför mig som ett blankt papper. Jag fick lust att åka iväg med bilen denna vackra höstdag. Hundarna var med på noterna efter morgonrundan, morgonmål och lek i trädgården. Mitt på dagen hörde jag på nyheterna att Libyens frihetstimme är nära – en världsnyhet nådde mina öron när jag stannade på parkeringen till Ellen Keys Strand. Vi tog en annan väg än vad vi brukar efter vi vandrat en stund i bokskogen. Hundarna och jag tog vägen ner till Sverkers kapell (en gammal ruin) som ligger vid Vätterns strand (var annars?).

Mattes lilla gull släpps lös vid ruinen.

Vajjan fångar snabbt in en stooor pinne.

"Vem har gått här månne?"

"Vem bor här?" frågar sig Greta.

"Får vi gå in i ruinen matte?" frågar Harry.

Ja vi går in allihopa.

"Men Violet då vart ska du ta vägen?"

"Jag vill gå in den här vägen i stället".

När alla hundarna är inne i Sverkers kapell så blir det nosövningar genom att leta godis som jag lagt ut.

Nu går vi vidare tycker jag och alla hänger på…

…trodde jag. Som vanligt undrar Märta-Mai varför vi ska gå vidare när det är som kuligast.

"OK, jag kommer väl då men då tar jag med mig den "braiga" pinnen.

Vi passerar förbi Ombergs Turisthotell som ligger så vackert vid Ombergs södra sluttning och nära Alvastra kloster-ruin.

Det är inte bara i stan det är gott om skyltar.

Vi fortsätter kulturstigen framåt.

Ett konstigt blad får mig att stanna till. Det är faktiskt ett syrénblad. Något har gott fel eftersom bladet bildat en vacker skålform.

Eftersom jag är lös och ledig även resten av dagen unnar jag mig att köra långsamt hela den vackra vägen över Omberg.