Strandstudier

Jag är förkyld så varje promenad med hundarna känns som ett gigantiskt företag. Om man är kraftlös får man inte vara rådlös så i min fantasi föreställde jag mig stranden som folktom och därmed kan hundarna rastas i frihet utan att jag behöver anstränga mig särskilt.

Jag hade dessbättre rätt i min föreställning stranden var tom och det var bara vi, en massa pinnar, en oändlig härlig sandstrand, en massa vind och dånande vågor – SUPERHÄRLIGT!!!

"Kom an nu kör vi"

Den som gräver en grop åt andra.

Harry spanar…

Vajjan funderar på nästa steg…

"Matte jag gillar ju inte blåst – hjälp"…

Oj då rastning var det ja… det var nödvändigt för vissa. Visst har Harry gulliga tassar? Kolla avtrycken i sanden.

Pinnflicka nummer ett… 

…och två.

Vättern är otroligt vacker i alla väder.

Vågen når land.

Violet vilar i fåtöljen och väntar på kvällsmålet.

Harry vill alltid ligga på hårt underlag och gärna svalt.

Märta-Mai och Greta vill ligga mjukt och gärna tillsammans och vid elementet. Hög tid för kvällsmålet och jag har druckit mitt honungsté. Nu återstår bara sista rundan och jag känner mig ruggig inför den. Mina hundar vill inte gärna rasta sig i trädgården men jag önskar dom kunde göra det i de lägen då jag känner mig sjuk.