En sandstrand för bara lilla mej…

…Märta-Mai var namnet om ni redan har glömt. Jag fick springa själv nästan hela promenaden idag. Matte gick med Violet och Greta i koppel och vi var ute i solskenet i tre timmar. Matte stönade på slutet och sa att hon ville ha kaffe och kaffe. Vad ska man med det när det finns så mycken skön sand? Ibland förstår jag mig inte på min matte!

Tjohoo, jag har hittat en pinne!! Kolla!!

Stopp där säger matte … varför då? Va, går det inte att gå ut på isen? Ska kolla…

… det går visst! Nehej? Ja ja jag hör vad du säger matte ta och lugna ner dig!

Va? Får jag inte vara här uppe heller? Vart´i  hundingen får jag vara då?

…jaså här? OK, järnet då!

…hej då nu sticker jag bort dit ett slag…

… jag bara skojar för jag kommer ju tillbaka det vet du ju matte eller hur?

…nu springer jag bort igen, hi, hi…

…nu ser du bara rompan på mig va?

…vatten, vatten… ge mig vatten…!

…helst med mycket is…

…mmmmm, va gott!!

…vattnet är så klart så man ser vartenda sandkorn på botten, stora, som små, som pyttesmå…

…tusan också där flög han iväg! Jag som var så nära att ta´n! Han lämnade bara några äkta kråksparkar efter sig …men nästa gång ligger han illa till. Slut för idag – tack för idag från MM.