Vi som gjuter i betong, stöper ljus och gör allehanda utflykter……

… och må det aldrig ta slut. Teatern i Motala var fullsatt när Maria Lundqvist var där med sin enmansshow "Blottad" och det var länge sedan jag skrattat så mycket men ibland fastnade skrattet när föreställningen blottade en utsatt människa. Maria agerade som en clown som underhåller och skojar men inuti finns något annat – en kris, en utsatthet, skuldkänslor och smärtsamma separationer – jag blev starkt berörd och rörd till tårar många gånger. Ett skratt förlänger livet och det är en sanning – jag skrattade så det gjorde ont! Skrattet och glammet tillsammans med vännerna fortsatte hemma hos mig till framåt natten.

Nästa gång vi möts i vänners glada lag så är kaffekorgen med igen (inte utan en kaffekorg är vårt måtto). Här är vi på väg till Öland för att bara ha roligt och skåda en och annan fågel. 

På hundfronten: Violet är mycket bättre men hon är dämpad så jag vet inte om det är något som trycker henne. Märta-Mai är en spelevink och stal Maris glasögon-fodral och jiddrade runt med ett tag innan jag tyckte jag hörde mystiska ljud från övervåningen och kunde rädda fodralet från total destruktion. Greta är bara behaglig och söt som en sockertopp. Harry har återvänt från exil i Linköping och han ja…sitter vid sin korkek –läs jersminbuske – så jag har inte hunnit fråga om läget.