Många fina låtar blev det och Louises egen "Så Speciell" blev mitt favoritstycke för kvällen.
Inte nog med det för igår kväll åkte jag in till Missionskyrkan i Linköping där det var fullsatt – 625 personer. Vi alla kom dit för att lyssna på ett samtal om livsval, villovägar och meningen med livet under rubriken "Hur i all världen hamnade jag här"? Ett samtal mellan Kattis Ahlström och Tomas Sjödin med Magnus Sundell som moderator. Allt emellan fick vi oss till livs vacker musik och sång som framfördes av Irma Schultz Keller. Ämnet kan verka allvarligt och det är det också men när dessa personer för ett avspänt och intimt samtal som så många får vara med om blir det många härliga skratt. Vi som var där fann oss även sjunga allsång, t ex "Sudda sudda" av Gullan Bornemark och "Sailing" av Rod Steward. Hela föreställningen avslutades med att kyrkklocke-nörden Tomas Sjödin fick tillfälle att låta kyrkklockorna spela så vackert, så vackert.
Inte nog med detta! – i morgon är det dags igen att gå på föreställning, den här gången av Maria Lundqvist "Blottad", här i Motala. Vännerna Mari, Lotte och Anne-Britt kommer från Linköping för att lyssna på Maria. Diskussion av föreställningen blir hemma på Bruksis och vännerna sover sedan över hos mig och whippetflickorna medan husse och Harry är på mansläger igen i Linköping.
Pressmeddelande: För tillfället lugnt med lilla Vajjan för hon äter diet idag och vilar mycket.
Jösses så mycket kultur... Det närmaste jag varit kulturen på sistone är en bok från bibblan som jag lyckats läsa ut i tid för returen...
SvaraRaderaKram Nina
En prestation i sig Katarina själv brukar jag köra med tricket omlån. Livet som pensionär, kulturtant och hundägare har sina soliga sidor. Det finns andra sidor också som igår när jag snavade i trappan och går nu kring med ett blåmärke på benet som kräver heltäckande klädsel i minst ett halvår framöver. Har man whippet i sängen som sträcker ut sina ben och vassa tassar och kommer emot mitt onda så ……sfff aj!
SvaraRaderaKramar till speedkollegan Scilla med matte från Märta-Mai och Tantolga (lite blå också)
Vilken otur att du gått och snavat Olga :-(
SvaraRaderaHoppas du kryar på dig och att det blir bättre och bättre för var dag :-)
Så himla lätt att snubbla och halka. Jag gick i tre veckor innan min ljumske blev helt bra, efter en klock ren vurpa på en is fläck jag inte såg.
Vi önskar er alla en trevlig Helg!
Vår kramar i från Tystberga
Men snälla nån, vurpor och sjuka hundar... Fast blått är ju snyggt förstås!! Scilla undrar om hon måste lämna företräde för blå pensionärer på racingbanan, hon vill ju inte uppfattas som oförskämd men jag har lugnat henne med att du inte ska springa... Ta det lugnt nu, inga fler blåmärken kom ihåg att du måste vara fit for fight när du ska vandra på spången i sommar...
SvaraRaderakram från Nina och Scilla
Tack, tack för visad medkänsla. Jag kan gå utan att halta men springa har jag aldrig kunnat så Scilla kan vara lugn.
SvaraRaderaPå äldre dar uppstår blåmärken och skråmor i allt större omfattning när huden blir skörare. Blåmärket ömmar om jag kommer emot och det är gigantiskt stort och svullet, som ett kaffefat, på frambenet. Det värsta med mina blåmärken är att de tar sån tid att försvinna därför blir det långbyxor på trots vårens och de bara benens ankomst. Här där jag sitter nu så set jag några gröna spjut sticka upp ur marken under häcken – snödroppar på gång!!! Kram till er alla