Jaktgudinnan Märta-Mai var upptagen av alla sorkhål som hela Gärdet verkar vara perforerat av så jag avvek därifrån och drog mig ut på vandring utmed Djurgårdskanalen in mot stan. Vid Tekniska museet passerade vi en stor staty av en man och huuuu vad hemskt tyckte MM hon morrade och skällde och gick an men den storvuxne ändrade inte en min. En bit längre bort stötte vi på en staty föreställande en kollega till henne själv – jaktgudinnan Diana med sina hundar och en hjort. Den statyn var inte ett dugg skrämmande utan bara trevlig tyckte Märta-Mai medan Harry verkade mest uttråkad när jag skulle upp med kameran igen.
lördag 19 mars 2011
Jaktgudinnan på Djurgården
HM (Harrys Matte) har varit i Sverige en vecka igen. Harry, Märta-Mai och jag åkte till Stockholm för att träffa HM och vinka vid Arlanda (inte länge sedan sist). I torsdags gick hundarna och jag på Djurgården några timmar trots snålblåsten som ven kring öronen.
Jaktgudinnan Märta-Mai var upptagen av alla sorkhål som hela Gärdet verkar vara perforerat av så jag avvek därifrån och drog mig ut på vandring utmed Djurgårdskanalen in mot stan. Vid Tekniska museet passerade vi en stor staty av en man och huuuu vad hemskt tyckte MM hon morrade och skällde och gick an men den storvuxne ändrade inte en min. En bit längre bort stötte vi på en staty föreställande en kollega till henne själv – jaktgudinnan Diana med sina hundar och en hjort. Den statyn var inte ett dugg skrämmande utan bara trevlig tyckte Märta-Mai medan Harry verkade mest uttråkad när jag skulle upp med kameran igen.
Jaktgudinnan Märta-Mai var upptagen av alla sorkhål som hela Gärdet verkar vara perforerat av så jag avvek därifrån och drog mig ut på vandring utmed Djurgårdskanalen in mot stan. Vid Tekniska museet passerade vi en stor staty av en man och huuuu vad hemskt tyckte MM hon morrade och skällde och gick an men den storvuxne ändrade inte en min. En bit längre bort stötte vi på en staty föreställande en kollega till henne själv – jaktgudinnan Diana med sina hundar och en hjort. Den statyn var inte ett dugg skrämmande utan bara trevlig tyckte Märta-Mai medan Harry verkade mest uttråkad när jag skulle upp med kameran igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar