Med ögon känsliga för kaniner…

… som en viss Märta-Majsan gör promenaderna kring Stockholm något ryckiga. Det är kaniner överallt och är det ingen kanin under någon buske så inbillar sig i alla fall MM är det är någon där. Helt ogenerade sitter dessa krabater öppet på gräsmattan och det är ju gott och väl. Börjar dom däremot skutta iväg då blir det ryck i kopplet, skrik, gny, pip. Morgon- och kvällsrundan glömmer nästan MM bort varför vi går ut. Hon tror att vi ska ut på kaninjakt vilket inte jag har tänkt mig alls.

I övrigt är Stockholm ett hundparadis för hundägare och hundar är så avspända i sina relationer och det gör att jag slappnar av och därmed mina hundar. De flesta hundägare vill att hundarna ska träffas och leka. Det finns gott om rastplatser för ändamålet. Det verkar som om alla känner varandra och de flesta hundar rör sig i grönområdena utan koppel och de umgås i stora flockar. Jag vet inte hur många vi har träffat idag för vi har promenerat kring i staden både på Djurgården och Södermalm. Vi har varit ute och rört på oss i åtta timmar men hundarna har suttit i bilen då jag varit på utställningar. Husse har sammanfattat mina dagar här med orden: "Du har blivit en storkonsument av fotokonst" och det har han rätt i. Jag har sett fantastiska utställningar på Fotografiska Museet bl a, fotografier och video av Maria Friberg – jätte-spännande konst! Jag är helt uppfylld av otroligt intressanta bilder och teman.

Runt Tantolunden ligger långa rader av kolonistugor mer eller mindre fantasifulla.

 
Idyllen ligger granne med betydligt urbanare karaktär på hus.

Märta-Mai blev till och med lite sugen på andjakt.

Änderna tackar och tar emot.

De många broarnas stad.

"Ska vi gå vidare nu?" I morgon hämtar Harry sin matte redan klockan 06.30 så nu ska han in i duschen för att göra sig riktigt fin till hon kommer. Jag tror inte Harry tycker att det behövs för han är fin som han är tänker han men…ibland har han ingen talan den lille charmören.