Tröstevisa…

…av Benny Andersson spelad på kyrkorgel är det vackraste jag vet. På Olles begravning spelades den visan på orgeln i Linköpings Domkyrka och idag på utsändningen i P1 från söndags-gudstjänsten i Växjö Domkyrka. När jag hörde den spelas idag blev minnet av Olle och smärtan jag kände på hans begravning precis som om det hände här och nu.

Vi hedrade minnet av de som inte längre finns i livet genom besök på olika kyrkogårdar runtom i Östergötland genom att lägga blommor och tända ljus på gravarna. Olle fick en röd rosor från var och en av oss i familjen och från hundarna Greta, Vajjan, Harry och Märta-Mai.

Ernst Sundström var min gammelmorfar och min mammas älskade morfar och var en av nio döda som hedrades med blommor och ljus av oss i helgen.

Det blir allt mörkare och naturen går in i vila inför vintern. Jag tog MM och Vajjan för att åka och besöka Pompe och hans matte i deras stuga.

Det är populärt att fiska från klipporna och här kommer några med fångsten i en gul kasse på magen.

Märta-Mai och Violet leker med sina pinnar utan att låta sig störas av några fiskare.

Full fart hela tiden.

Fikastund i stugan och hundarna relaxar i varsin hörna.

Utsikten från fikahörnan.

Märta-Mai myser i den fina omklädda soffan medan Violet vilar på en filt vid mina fötter. Hon började löpa idag så nu är det nog dags för MM att haka på och Harry kanske kan få bli kontorshund igen.