söndag 18 november 2012

Viktiga människor

Vad roligt det är när man får nya insikter om sig själv! Jag var på en klassträff i Norrköping idag och firade att det var 50 år sedan vi slutade Praktiska Realskolan –hushållslinjen men i insatta kretsar kallades den för köttbulle-linjen. Visst låter det 1800-tal men nog fick vi en god utbildning i det mesta vad gäller teoretiska kunskaper och massor av praktiska ämnen som syftade till att vi flickor (uteslutande flickor) skulle bli goda husmödrar och hemmafruar.

Jag var ganska hopplös i de praktiska ämnena och tyckte det var tråkigt, t ex att sy men så fort jag slutade skolan gav jag mig på sömnad och trodde länge att jag skulle bli klädskapare när jag började på Tillskärar-akademin i Stockholm. Min bana som sömmerska tog slut efter ett års arbete på Riksteaterns kostymateljé då suget efter att studera vidare tog överhanden.

Idag träffade jag 21 andra grånande flickor som är kompetenta och har ett långt arbetsliv bakom sig och alla kom vi från samma klass och har delat många vådor och våndor tillsammans i flera år. Det var så oerhört kul att återse sina gamla kamrater och tänk efter bara en kort stund så kände jag igen alla och hur de var som unga vid 14, 15 och 16 år. Alla var sig lika och minnesfragment varvades med tydliga minnen från skoltiden och man kan väl säga att vi gemensamt lade ett pussel som resulterade i olika bilder på skolan och om oss själva där och då i början på 1960-talet.


En överrasknings-aktivitet väntade oss då de två initiativtagarna till kalaset abonnerat en spårvagn som tog oss på rundtur i Norrköping. Spårvagnsföraren gjorde en extra sväng så han kunde passera vår gamla skola.



Utsikt från restaurangen.



Vi åt middag på Grand Hotell i Norrköping och pratade, pratade och pratade så roliga möten det blev och många gripande berättelser ur livet förmedlades runt bordet. På slutet uppdagades det att en av mina gamla klasskamrater var mamma till den vackra whippet-flickan Scillas matte. Världen är bra liten ibland eller hur Nina?


8 kommentarer:

  1. Låter som en rolig träff detdär. Tiden går ju så himla fort :) Och visst är världen liten! Man träffar på gemensamma bekanta på alla möjliga platser.

    SvaraRadera
  2. Ja jösses du Olga - det känns nästan som om vi blev lite släkt med varandra!!! Kram på dig!!

    SvaraRadera
  3. Tänk att en liten blå whippet är det som göret!! Det blev en extra krydda må jag säga på den utmärkt trevliga träffen i Norrköping. Vi ses och njut av era fina hundar Sniff och den lilla blå Scillan

    SvaraRadera
  4. Vilket underligt sammanträffande - det måste jag då säga:). "Världen är bra liten" är ett uttryck som står sig rätt bra i många olika sammanhang.

    Kram kram, vi ses på fredag!

    Marie

    SvaraRadera
  5. Här kommer hälsningar från Inger och Ulla-Britt som har fått undervisning av Nina (Scilla)för att kunna lösa mysteriet med datans förunderliga värld. Nu har vi beundrat dina fina hundbilder. Lycka till i fortsättningen! Kram från Inger och Ulla-Britt.

    SvaraRadera
  6. Hallå där Ulla-Britt och Inger! Hur hänger ni ihop egentligen? Ulla-Britt i Kalix och Inger i Sparreholm. Visst finns det många mysterier att lösa! Kram på er

    SvaraRadera
  7. Jag svarar helt snabbt och fräckt i deras ställe då det här med webben och bloggar inte riktigt är deras område ännu..! De har hållit kontakten med varandra alla dessa år och även träffats - fast med många års mellanrum. Efter eran klassträff följde Ulla-Britt med min mor och åkte inte hem till Kalix förrän idag (torsdag) så nu har väl gummorna pratat käkarna ur led misstänker jag... Jag fick agera chaufför igår då vacker sörmlandsnatur och hus vi bott i skulle beundras! Kul!

    SvaraRadera
  8. Nej men oh vad kul. Detta hade jag inte en aning om. Jag har faktiskt ett svagt minne av att Inger och Ulla-Britt hängde en del med varandra under skoltiden också. Såå roligt att få veta detta för det känns som jag också har kontakt med dessa intressanta damer/gummor. Kram från vännen/tanten/gumman Olga

    SvaraRadera