Tack vare hundarna!

Usch vilken morgon! Vaknade med huvudvärk och förkylnings-känsla och en kvarvarande mardröm låg kvar i medvetandet. Hundarna fick ta första rastningen i trädgården vilket dom inte gillar. Jag tog frukost och hundarna fick mat sedan ville jag bara vila och höra på radion. Hundarna visade sig missnöjda med att inte få morgonrunda och tvingade mig ut och traska runt med dom den vanliga stråten. Det var skönt att komma hem igen och ta en kopp kaffe och lyssna på radioföljetongen så småningom.

Jag släpade kring i hemmet med diverse plock med tvätt och städ men jag hoppade löv-räfsning utomhus vilket jag hoppat ett antal veckor redan.

Men så visar de allra raraste hundarna Harry, Violet och Märta-Mai att det var hög tid för långa rundan. Kyligt, blåsigt och otrevligt men ut tog vi oss ändå. Efter en tids promenad och dags att släppa hundarna för lek och spring upptäckte jag att förkylningen trätt tillbaka och huvudvärken hade blåst bort. Hundarnas glädje och lust hade smittat av sig på mig så efter några timmar kände jag mig som vanligt igen. Bra att ha hundar som tar tag i en när man bara vill ge efter för trötthet och olust.

Det börjar bli mörkt redan klockan fyra då vi kom fram till stranden.

Harry undrar varför inte hans matte HM är här och varför hon måste åka till Danmark några dagar.

Magiska Varamobaden med sin långa sandstrand som ligger öde i november vilket gynnar spring-glada musketörer.