torsdag 27 februari 2014

Snobbar som jobbar är det inte…

… dock gäster som jobbar.


Kajsa och Pompe är nere på landet och bor i vårt hus och vädret har gjort att det går att jobba ute och det jobbas…!!! I dag tändes en stor brasa nere vid hamnen och vid kvällningen såg det ut så här och ett gigantiskt bål av ris och kvistar hade gått upp i rök på några timmar.



Märta-Mai hittade igen sin boll som legat i vattnet en vecka. Mörkret har fallit och vi alla ser ut som skuggor i skenet av brasan.



Harry och Pompe i röd belysning.



Kajsa och Pompe i skumrasket.



Mormors lilla hjärtegull har vuxit en del kan man se på den senaste hälsningen frånYorkan.

lördag 22 februari 2014

Om och Om igen…

… till berget Om.

Vi klafsade fram i lera…


…men Stina räds inte…



… en nylagd spång underlättade vid den här platsen…



… ingenting fick hindra vår framfart…



… en vårlig bäck av smältvatten störtade sig nerför branten…



…men mestadels gick vi torrskodda och torrtassade genom den fridfulla vackerskogen…



…tyst och övergivet som ett fjolårs-fågelbo. Vi mötte faktiskt en människa som var stadd på vandring precis som vi. Efter långpromenaden var det dags med påtår från termosen. Vi fikade i bilen för det var rätt ruggigt att sitta ute idag.

tisdag 18 februari 2014

Lätt snöglopp på Omberg

Inget fotoväder idag heller när vi tog en riktigt skön långpromenad på Omberg. I skogen märks inte regnet lika mycket men nog var vi blöta när vi kom tillbaka till bilen.


För två år sedan den 31 mars parkerade jag på samma ställe som idag och fotograferade Harrys öron och med Vättern som bakgrund. Skärpan ligger på öronen och bakgrunden är suddig.



Samma dag fotograferade jag Märta-Mais öron men här är skärpan omvänd – skarp bakgrund – sudd i förgrund.

Jag har helt kommit av mig att ta med kameran på promenader så jag får leta gamla bilder till bloggen. Det ska bli ändring snart på både det ena och andra. Vi har anmält oss till flerhundkurs och jag börjar se fram emot LC- och Race-säsongen! Märta-Mai har tyvärr börjat halta och jag tror hon fått en sticka i en trampdyna på vänster framtass. Veterinären kunde inte se något och ville inte skära i trampdynan där MM har ett pyttelitet sår som ömmar när man trycker. Trampdynor läker dåligt sa hon. MM har fått smärtstillande och antiinflammatorisk medicin att ta i fyra dagar. Hoppas det räcker med det. Hon haltar inte mycket och hon går glatt med på rundor och rejsar runt när det är dags för fri lek. Min mjuka, fina älskliga lilla whippet-flicka!

torsdag 13 februari 2014

Hon är kvar.

Stina alltså! Tror att hon saknar sin matte så jag går inte gärna med hundarna åt det håll Stina bor i vanliga fall. Hon kan ju få för sig att vilja gå hem.


Stina återerövrar sin lilla korg allt som oftast men är generös mot Märta-Mai som får låna den då och då.



I början ville inte Stina gå på promenad så gärna för hon väntade nog på matte ganska mycket. Nu går det bättre och vi har kommit in i en trall med långa rundor varje dag, t ex golfbanerejset (bilden är tagen ett annat år och jag har glömt räta upp horisonten). Vi har promenerat i Staffanstorp i Motala och i Rismarken i Vadstena. Rismarken gör verkligen skäl för namnet för det är ris/sly överallt och så är det ett el-ljusspår och andra motionsspår på 1,9, 2 och 5 km. det är säkert 5 km att gå dit hemifrån och så går vi 5 km-spåret och vi är ute 2,5 till 3 timmar då. Det är härligt i blötan och duggregnet och Hundarna får duscha och jag tvätta hundhanddukar på löpande band. Idag mötte jag en frände som har en långhårig hund och hon föredrog snövädret som föregick denna blöta som råder för tillfället. Snälla låt oss få vintern tillbaka!!!!!!!!!!!!!

söndag 9 februari 2014

Mormors gullefjun…

… som var här och som levererar bilder varje dag från Yorkan, dvs hennes mor skickar nya bilder med ett och samma motiv varje dag.


Mormor med gullefjunet i famnen en dag i december förra året.



Stina i Jönköping på litet äventyr idag. Alla hundarna uppskattade miljöombytet och alla nya dofter som det förde med sig. Riktigt ruggigt kallt februari-regn föll över oss så vi människor räddade oss in på Bernhards konditori för ett riktigt gott och varmt fika medan hundarna fick återvända till bilen.

lördag 8 februari 2014

Vilken donna va?

Märta-Mai är inte den hund som håller sig framme direkt men man undrar. Stina bor hos oss några dagar och kom med sin lilla korg till oss.


Har vi här en prinsessa på ärten?



Nej men en donna som tagit sig för att invadera någon annans lilla korg och tittar nonchalant åt ett annat håll när den riktiga ägarinnan tigger och ber om att få tillbaka sin älskade sovplats.



Märta-Mai ligger frankt kvar och låter sin tass hänga utanför…



… Harry vill inte vara med och konkurrera om sovplats han har sitt ställe under bordet.



Stina gör sig så underdånig hon kan för att beveka Märta-Mai till att lämna lillkorgen –men tyvärr utan framgång. Jag undrar så hur hundarna tänker i en sådan här situation. Kanske Stina är jätteglad för att Märta-Mai uppskattar hennes korg för Stina bevakar i vanliga fall sina resurser väldigt hårt och tydligt. Ingen får komma nära hennes mattes handväska till exempel.

söndag 2 februari 2014

Nya tider

Usch! vilket ord att börja en mening med! Jag gillar inte töväder. Idag har jag haft ont i nacken som dragit ner åt axlar och rygg – inte skönt alls! Gnäll, gnäll, gnäll bara jag inte slutar som SVBK (sveda-värk-bränn-kärring). Nej nu stundar nya tider!

Talgoxen har börjat flöjta i trädtopparna vi hörde den både idag och igår. Ljuset stannar längre för var dag som går och julgransbelysningen på utegranen känns lite malplacerad och förbi.


Kameran åkte fram både igår och idag och ett suddigt kort avslöjar att Stina mött Harry …



Märta-Mai vilar nöjd ut efter en lång promenad med bitvis pulsande i tösnö…



… Harry ligger och drömmer om kadavret på gärdet som han förbjöds tugga i sig – attans!



Tulpaner kan man inte få för många av var orden vännen Ingrid yttrade när hon kom med blomster. Små knubbiga rent ljuvliga och doftande tuplpaner …



… en vacker solnedgång där solen nästan är som ett gyllene ägg vilande i trädet…



… varslar om en långsam förändring…