Hundens dag i Motala

Harrys söndagskurs var förlagt till torget i Motala idag, Hundens dag, och Märta-Mai hängde på. Först var det uppvisning av Rallylydnad och Harry skötte sig jättefint trots alla människor och hundar runt omkring. För att det skulle bli fart på tillställningen fick alla som ville anmäla sin hund till Trick-tävling och jag slog till. Vårt ekipage kallades Olga&Harry och vi visade upp rullning till höger två varv, snurra till höger och vänster, pussa på höger respektive vänster hand så avslutade vi med Åttan. För att bli tydlig här på bloggen så var det Harry som utförde alla tricken och jag var den som bestämde vad han skulle göra. Alla hundar blev inkallade en gång till för att göra ett extranummer antingen sitta fint eller gå slalom så vi valde slalom. I väntan på prisutdelning kom en journalist och fotograf från Motala tidning fram och intervjuade Harry och mig. Fotografen hade tagit bilder på oss när vi framträdde. Mitt vad det var föll fotografens blick på Märta-Mai och han föll för sötnosen och journalisten ville förstås veta lite om henne också. Massor med foton på Märta-Mai tog han fotografen och vår bästa granne GF som var hennes handler för dagen fastnade väl också på något foto. Vi får se om bilderna blir publicerade i tidningen. Hundens dag avslutades med en hundparad genom Motala centrum och det var roligt att se all uppmärksamhet alla fina hundar fick från publiken, dvs shoppande Motalabor. Vi i söndagskursen fikade tillsammans på Motala Motormuseum och summerade våra intryck från dagen.

Greta och Violet då? Vad gjorde dom? Jo, var på Omberg på hjässan. Så här deppade ser dom ut när dom betraktar det nedbrunna utsiktstornet. Hussse gick själv på lördagsutflykt med ryggsäcken och hundarna.

Lattjo lajban i ungdomens vår

Harry, Harry det är du som är Harry!
Harry har fyllt 5 år! Ofattbart vad tiden går.

Harry så ung som 6 veckor och HM (Harrys matte) och vi alla föll pladask för den lille med kroksvansen.

Harry gillar aktion i alla former och på lördag vid lunchtid ska han visa upp sina färdigheter i Rallylydnad på torget i Motala. Det blir massor med hundaktiviteter där våra älsklingar får visa upp vad dom kan och det blir också en rasparad där varje ras presenteras för intresserade Motalabor. Märta-Mai kanske ska representera rasen whippet. Hon får följa med i alla fall.

Skogen och rejset

Påskhelgens stora tema förutom att vila var att röja i skogen och elda gammalt ris som vi samlat under året. Här är grannen Karin på väg till eldningsplatsen och hennes hund Pompe har just badat i dypölen till höger i bild.

Vi röjer, städar och eldar med markägarens goda minne. Han uppskattar att vi håller ordning i skogen och snyggar till utmed vandringsleden som passerar där vi bor. 

Pampiga Pompe är en briard-, dalmatiner- och bordercollie som vanliga dagar bor i Stockholm och är på hunddagis på Djurgården när matte jobbar. Pompe torde, trots sitt imponerande yttre, vara jordens snällaste hund.

Så till rejs-träningen i Norrköping. Märta-Mai fick testa hur det var att springa med munkorg och dessutom tillsammans med annan hund. Den andra hunden Sara är tre månader yngre än Märta-Mai men oj så jämna de båda var. Nästan jämsides hela loppet som Sara van med knapp marginal. Ett jättefint lopp där ingen brydde sig det minsta om munkorgen … fokuseringen låg på trasan!

Bilderna är tagna av Saras matte Marie som driver kenneln Mibisan´s i Västanvik utanför Motala.

PåskHar-ry och flickan som rymde

Vår alldeles egna Påskhare Harry fast han har fäll ner öronen för att se mera cool ut.

Påskhelgen har varit fridfull ute på landet. Vi har eldat ris och städat på tomten och i skogen tillsammans med grannar. Så oändligt vackert det är ute nu med allt som grönskar och blommar. Solen förvandlar hela landskapet i grunden och kanske vi människor och djur också förvandlas av den goda värmen och all skönhet som naturen bjuder på. Enda dramatiken hittills var när Märta-Mai försvann från tomten och var borta i 30 minuter minst. Ingen vet när hon försvann eller exakt hur länge hon var på rymmen. Jag bara kände att hon fattades och mycket riktigt hon stod inte att finna. Grannarna engagerades att hålla utkik, husse stannade hemma om hon skulle komma hem helt plötsligt och jag gav mig ut att leta med koppel i ena handen och Frolic i den andra. Som alltid hinner man tänka många tankar om vad som kan ha hänt (grinden stod öppen så hur hon kommit ut var inte svårt att räkna ut). Jag gick en lov och ropade, spanade och lockade men ingen MM. Jag gick hemåt igen över grannarnas tomter och där 5 meter från huset på grannens tomt stod hon – men något var på gång – hon hade hittat ett ben antagligen från något dött djur och hon sprang iväg med benet för hon ville inte dela det med mig. Hon lade sig att tugga och jag närmade mig lugnt och berömde henne för hennes fina fynd, lade halsbandet kring hennes hals och så vips kom vi hem. Man kan nog inte kalla det en rymning när hon hela tiden varit bara fem meter från hemmet. Att hon inte gav sig tillkänna var av rädsla att bli av med sitt fynd – hon är väl inte dum heller!

Dagens bloggbilder har jag lånat av husse som verkar ha antagit grodperspektivet med sin mobiltelefon. Påskhelgens sista dag dvs, i morgon måndag och annandag ska Märta-Mai och jag ta oss till whippet-raceträning i Norrköping. Det är säkrast att jag hittar på aktiviteter för dagen för annars kan Märta-Mai hitta på hyss alldeles för bra på egen tass.

Violet satsar allt

Några pinnar hamnade ute på djupt vatten och Vajjan tänker försöka fiska upp dom från stenpiren men misslyckas. Skam den som ger sig…

…hon tar sig tillbaka till båtrampen…

…och med dödsförakt kastar hon sig i vattnet för att rädda en pinne…

…nej, två pinnar tar hon med sig in till land och där står Märta-Mai och tar över den ena. Vajjan tar täten och rejsar sig varm och torr. Rena uppvisningen när MM och Vajjan kutar ikapp varv på varv över ängen med varsin pinne som trofé. Riktig sommarvärme upplevde vi idag men definitivt inte i vattnet så det var strongt av Violet att satsa allt för några ynka pinnar. Sådan är hon min fina Vajja-Svajja.

Långfredags-aftonen bjöd på en sällsam solnedgång.

Birgittas udde

Märta-Mai och jag gjorde en egen utflykt tillsammans idag. Via Ulfåsa tog vi oss fram till Birgittas udde som syns på bilden. Vi har ungefär 1 kilometer kvar att vandra för att komma dit ut. Den heliga Birgitta bodde vid Ulfåsa vid stranden av sjön Boren.

Märta-Mai det lilla gullet hittar alltid fina utsikter. Det är så roligt att se hur hon agerar när hon är ensam hund med mig.

Mitt lilla gull igen, lite allvarsamt blickande ut över hagen och sjön därnere.

Nu föreslår hon nog att vi ska traska ner till sjön eller så vill hon dra en repa i hagen. Närvaron av vilt är dock påtaglig så kopplet sitter fint på tycker jag.

Det vackra huset på andra sidan sjön hör antagligen ihop med Ulfåsa slott.

Om man kisar när man betraktar denna bild så ser man ett påskägg mitt i sjön!! Underligt eller hur men GLAD PÅSK ändå! Om du inte ska till Blåkulla i morgon så ta turen ut till Birgittas udde hälsar Märta-Mai.

Vårbruk

Sommarhuset börjar snart sin högsäsong för nästa vecka ska pumpen ner i sjön så vi får vatten i kranarna och kan duscha när vi vill. Även duscha av Harry efter han vadat i något lerigt dike i skogen.

Hundarna och jag stannade och tittade på vårbruket som går på högvarv och på fåglarna som passade på att följa i traktorns spår sökande efter föda.

"…högt i ett träd en krå å ka – – satt!" … kommer ni ihåg den gamla sången? "…då kom den stygge jä ä garn – – dit"! Nejdå, det kom ingen jägare utan kråkan kunde lugnt sitta kvar  spana ut över gärdena.

Varmt blev det i solen för lille Harry och inget lerdike i sikte … du grymma värld. Fast så illa var det inte! Det kan jag lova – han fick utlopp för en av sina andra passioner idag, nämligen skälla på en stackars turist som kommit på avvägar. 

Sälgens han-blommor har redan blivit plundrade på sitt pollen av hungriga tidiga bin och fjärilar. Videt börjar blomma redan medan snön ligger kvar och står färdigt med sitt energi-rika pollen innan något annat börjat blomma. 

Bygga värde……

…hmmm ett nytt begrepp för mig men det är vad jag gör på nedanstående film. Jag har utlovat en film om "mattan" och här ett litet smakprov.

Märta-Mai har lärt sig att "mattan" betyder att hon ska ligga kvar på mattan. Det är inte helt stabilt ännu så därför bygger jag värde kring kvarliggandet, dvs matar på med godis så länge hon ligger kvar. Hon ska ligga där och endast byta läge vid signalen "fri" eller "varsågod".

Alla hundarna kan det här mer eller mindre bra men mitt mål är att alla ska kunna gå till sin matta och vänta på sin tur till träning. När dom kan det så kan jag träna hela flocken samtidigt i samma rum och också kan jag be en och en agera medan de andra väntar på sin tur. Fortsättning följer med flera filmsnuttar. Det är roligt att se de små framstegen och hittills tycker hundarna det är roligt när jag tar fram mattan. Alla har en varsin färg; Märta-Mai har en lila, Greta en blå, Violet en röd och Harrys är grön.

Blåsippan ute i backarna står; niger och säger att nu är det vår………

…Åk till Omberg! Blåsippans mecka.

Under hasselsnåren slår det ut sippor, under bokträden – ja sippor, i slänterna – sippor överallt sippor!

Lutad mot en tjock björk på ängen ner mot Stocklycke hamn, kaffe och macka i solskenet och tre whippet omkring sig– kan det bli bättre än så?

Lilla Vajjan spanar ut över nejden – ett perfekt LC-fält tänker hon nog.

Harry undrar vilka det är som låter längre ner mot hamnen…

Märta-Mai har korn på att det är korvgrillningen … som pågår där nere.

…medan Greta har span på min macka…

Den här krabaten mötte vi utanför dörren i morse – en Sorgmantel – utsökt vacker och jättestor fjäril som vaknat ur sin vintersömn. Bilden hämtad på internet för fjärilen vi mötte var lite fjär och ville inte fastna på bild

För ett år sedan

…… gissa rasen – blandras kanske. Bilden är tagen för ett år sedan. Håll ut filmen kommer snart!

Bara några blomster

På rehabilitering i badrummet…

…de har tagit sig rätt bra och sätter knopp precis som jag som börjar klarna i kroppen och knoppen.

Inte helt bra är jag ännu men om en liten vecka ska ni få se på aktion för nu har jag ett stativ till kameran igen och ska försöka göra en liten film som visar hur duktiga mina hundar har blivit på "mattan". "Och"?? frågar sig den ännu inte invigde? Ni får vänta och se…… Håll ut!