I en annan del av Köping

Oktober den sista i månaden år 2010 fanns två aktiviteter att välja på – KM i Lure Coursing i Strångsjö eller utställning i Köping. Vi valde Köping. Märta-Mai skulle in i ringen för bedömning som näst sista hund så vår väntan blev lång. Som väl var ville Greta följa med som sällskapsdam och det gjorde väntan till en trevlig stund för MM. Hon kunde vila sitt lilla huvud på Greta och hon fick sällskap och stöd på rastpromenaderna för många hundar av olika ras var det i Köping. Det var dags för oss 14.30 och det gick så bra. MM skötte sig så fint och duktigt men domaren tyckte inte att hon använde sina fina bakben så bra – dåligt driv i steget sa han och så sa han att hon var en söt liten tjej som bara skulle få ordning på öronen.

Domare var Torbjörn Skaar och han gav Märta-Mai en fin kritik och ett 1:a-pris, ett HP och slutligen blev hon BIM. Kritiken löd: "Välbalanserad helhet, bra huvud och uttryck. Mörka ögon, bra hals och rygglinje. Utmärkt kropp och benstomme. Kunde ha mer kraft och steglängd i rörelse. Visas i god kondition. Välpresenterad."

En trött men nöjd Märta-Mai med sin rosett

Värmande höstdag

Kvällar i stugan den här årstiden är kusligt svart. Kvällsrundan med hundarna sker i ficklampans och pannlampans sken. I går kväll hördes en smäll under huset. Så kraftig att soffan skakade. Det var tur att vi inte satt och såg på något ruskigt på TV samtidigt – då hade vi blivit rädda. Vid närmare undersökning idag på morgonen kunde vi konstatera att det var en ytterkruka av koppar som fallit i trappan under huset. 

Jag räfsade löv på förmiddagen innan vi gav oss iväg på långpromenad med vovvarna, lunchmackor, fikatermos, frukt, kakor och godis (inget GI här inte) nerpackad i den gamla ryggsäcken.

Nöjd med mig själv och räfsningen poserar jag på verandan. Alltmedan Märta-Mai gjort en halvnelson på Harry och Vajjan lite fint undrar när vi ska ut på vandring. Matsäcken är klar så vad väntar vi på?

Idag tog vi vandringsleden förbi ön vi paddlade till för några veckor sedan. Den böjda stocken ser ut som ett sjöodjur på väg att dyka ner i djupet.

Öns norra udde

Tre sorters pålägg att välja på idag; a) renkött, b) kallrökt lax och c) lufttorkad skinka. Gissa mackorna på mackbilderna 1, 2 och 3.

Vi lämnar stambordet bakom oss för att ta vägen över golfbanan hem.

Golfsäsongen är över så vi låter alla fyra hundarna röja runt på "greenerna", se upp!!

Hundarna flög över bron så kameran hann inte med. Jag lovar vi har alla hundar hemma och tre av dom ligger utdrällda i soffan, husse relaxar på sängen med Harry på vakt nedanför och själv sitter jag vid bloggen och brasan sprakar i spisen och Vättern brusar utanför fönstret medan solen närmar sig horisonten mer och mer. När solen går ner blir det svart igen men nu är det bedövande vackert ute ett par minuter till för solen har nått ner till vattenytan.

Hur kul som helst

Stina och Märta-Mai har blivit bästa lekkamraterna. Helt oväntat har dom funnit varandra. Stina och Harry har i flera år varit oskiljaktiga när dom träffats men när dom blev vuxna och förståndiga hundar slutade dom helt plötsligt leka med varandra. Lika plötsligt börjar Stina som är den äldre hunden invitera Märta-Mai till lek. Vi är förundrade och gläds åt fenomenet – jaktlek eller brottning är lika kul för dom nyfunna vännerna.

Innan snön kom och försvann

Vajjan viskar till Märta-Mai. Kanske hon lurar i den lilla att göra något bus eller så talar hon om hur mycket hon tycker om MM. Jag vet inte men dom båda är mycket glada i varandra. Violet väljer ut sina vänner med stor omsorg Märta-Mai är utvald och Ingrid är den utvalda människovännen. 

Det ser ut som Greta luktar på lavendeln men i själva verket rensar hon ogräs. Kvickrot är en delikatess om ni inte visste.

Mera kvickrot som Violet kalasar på. 

Alla hundarna vill att jag ska vara lektant. Om jag inte går ut och kastar leksaker och medverkar i jaktleken blir det ingen lek. Harry och Märta-Mai brukar brottas och smyga på varandra men om det ska bli fart och fläkt måste jag med ut. Så lätt man vänjer hundarna vid vissa saker. På ett sätt tycker jag om att dom gillar när jag är med och leker för då kan det fungera som belöning, t ex efter kloklippning eller någon träning inomhus eller som kompensation om matte varit tråkig och suttit vid datorn eller dammsugit. Märta-Mai är fortfarande inte kompis med dammsugaren.

Märta-Mai har dödat gamen för femtielfte gången.

Ärtan

Hösten kan när som helst bytas mot vinter – hemska tanke men det är väl bara att vänja sig. I våras satte jag frön som skulle växa upp till vackra luktärtor (min visualisering). Jag vattnade, gödslade, väntade och det började växa helt fantastiskt men bara grönt, grönt. Det började slingra sig upp över gavlarna i blomstersängen och vidare in i häcken och det gröna sköt mot höjden och bredden. Inga blommor! Kanske är det så med luktärtor att de inte vill ha gödning precis som krasse. En enda luktärt blev det – ofantligt vacker – den slog ut nu i mitten av oktober när alla växter skulle in och sommarblommorna till komposten. Den lilla luktärten står i den minsta vasen och påminner om naturens små mirakler.

Musmysteriet på husvagnen

Husvagnens sista resa för i år – från Motala till Ödeshög – och vad passade bättre än stanna på Omberg och mysa med medhavd matsäck i husvagnen och koka kaffe på gasolköket. För att mysa till det ordentligt satte vi på värmen och snart satt vi som i en bastu. Den sköna värmen gjorde att vi fick lust att sova middag en stund men hundarna ville ut på vandring i stället. Inget dåligt val tyckte vi när vi väl kom ut i den mest praktfulla natur med bokträden som glödde och glänste i höstsolen.

Tillbaka igen och vad fanns vid husvagnen? Hundarna drog ivrigt mot ett ställe och vips innan någon av oss han reagera så drog Märta-Mai ner något som hängde från stödbenet på husvagnen. Vi hann se att det var ett dött litet djur – fågel –fisk eller mitt emellan? Det visade sig vara en liten död mus som MM hade dinglandes i munnen men inte så länge dock. Den åkte in i hundens gap trots mattes förtvivlade försök att få henne att släppa det makabra fyndet. Nu hade vi huvudbry. Hur hade musen hamnat där? Hur hade den dött? En teori är att den varit nära att bli överkörd men klarade knipan genom att hoppa undan men då kom husvagnen och smack så satt den fast och ljöt en snabb död. Märta-Mai slickade sig omsorgsfullt kring nosen alltmedan de andra avundsjukt tittade på. Först till kvarn……!

"Finns några rester kvar att slicka i sig? Och… varför blir matte så hysterisk?"

Det finns hopp för det goda

We are all related som en väninna skrev till mig med anledning av räddningen av gruvarbetarna i Chile. Tänk att jag och alla andra människor över hela världen kunde vara med precis när räddningen skedde. Jag slog på datorn klockan 23.00 på kvällen då arbetet med räddningen påbörjades och kunde inte slita mig från sändningen förrän framåt 06-tiden på morgonen. Så gripande att se när varje arbetare kom upp från sin instängdhet som varat så länge. Hela nästa dag ända till alla lämnat gruvans inre följde jag sändningen med avbrott för hundaktiviteter och mat. Hundarna undrade vad som pågick när matte gick omkring med datorn hela tiden och första natten satt matte upp i sängen med datorn i knät fram till morgontimmarna.

Idag blev dagen som vanligt igen och vi tog en tur ut till fritidsområdet Råssnäs. Harry tar sig ett dopp i böljan blå och slurpar i sig av det klara vattnet.

En nyhet ute vid Råssnäs är att det röjs och ordnas i skogen och så har man på två ställen satt upp hållare med påsar till hundägare. Jag passade på att norpa åt mig ett par för det går alltid åt. Motala kommun satsar mycket på hundägare genom att sätta upp papperskorgar överallt som töms en gång i veckan. När snödrivan växer hög kring papperskorgarna skottas det runt så man kommer intill för att kasta sitt bidrag till uppvärmningen av hushållen. Nu ska Tantolga skärpa sig och låta det bli natt för timmen har blivit alltför sen igen!

Höst i skogen

Vilken fantastisk höstdag idag. Marie  och jag hade bestämt att dra till skogs. Med glatt humör stegade vi in i den mest ljuvliga skog där solen silade ner genom träden och belyste trattkantarellerna som stod i klungor i mossan. Det doftade och lät höst i skogen. Fylkingar med tranor flög ovanför oss och meddelade sin flytt till varmare länder. En hackspett trummade högt uppe i en tall. Vi såg spår av rådjur och ekorre som kalasat på grankottefrön allt medan korpen pratade i närheten. Civilisationen påminde sig genom några hästar som gnäggade i en hage en bit ifrån. Annars tyst, tyst som det brukar vara i mossig sagoskog.

Några taggsvampar och svart trumpetsvamp fick hänga med ner i korgen (tack för lånet Marie och för att jag fick följa med till din skog). Lunch på Karolinen efter skogsutflykten passade fint. Till sist blev det hundarnas tur med promenad i en annan skog. En äventyrlig naturstig tog oss runt i trakterna av Werner von Heidenstams gamla residens Övralid

Tre sömniga whippetgossar vill ut i solskenet. Alla tre bor på mibisan´s kennel men söker nya stadigvarande familjer att bo hos. De är otroligt sociala, gosiga och vänliga och lugna i temperamentet. De kan prata med både människor och andra hundar och är vana att åka bil och uppträda i många olika miljöer. Har ni funderat på en trevlig whippet som är vacker både exteriört och mentalt så slå till vetja och ring Marie Sandberg i Västanvik så får du veta mera.

Dagens bilder

Höstlig kanotfärd

Vättern låg blank, solen sken från en klarblå himmel. Vi tar en paddeltur idag sa husse. Inga whippets fick följa med för dom vill hoppa iland lite tidigare än vad vi vill och då blir det turbulent i båten. Vi ville vara säkra på att inte hamna i vattnet så Harry var ensam hund att följa med.

Vi gick iland på en ö och tog vår vanliga matsäck. Harry strosade fritt omkring och mosade pinnar, fiskade upp en flaska som låg och drev och tog en slurk vatten i någon pöl på ön.

Det var fortfarande ljust och strålande väder då vi kom hem igen så Greta, Märta-Mai och Vajjan följde mig på promenad runt Lyckebo, en liten gård med äppelodling som ligger en bit från där vi bor.

"HU så hemskt en ko utan huvud". Kor är hemska med huvud tycker Märta-Mai men den här Usch!

Tittut!!

Lösspring på Violaplatsen avslutade denna lördagspromenad

Full fart

Allt började med lilla Greta som är endast 4 år på bilden. Greta kom till oss i juni år 2000. Nu är det full fart på hundlivet med 4 hundar i huset. Husse klagade en dag på att det har ökat med aktiviteter med hundtema sedan februari i år då jag hämtade hem underbara lilla Märta-Mai. Lite kan jag förstå att det blir för mycket med utställning eller tävling på lördagen och kurs med Märta-Mai på söndagar. Dessutom har jag påbörjat en valpkurs och en grundkurs i vardagslydnad med mig som ledare. Min dagliga tillvaro tillsammans med hundarna och tillfällen att träffa andra hundägare är "sjukt" stimulerande tycker jag. Att ha hund/ar är ett sätt att leva som ger så mycket och jag lever efter mottot "lagom ambitiös". Nu ska jag redigera lite film från hundkursen i kväll, ta "sista rundan" med doggarna och sedan väntar kudden.

Märta-Mai på spåret

Här är Märta-Mai iväg efter köttbullar. Hon jobbar jättefint och noggrant med sin lilla näsa.

Här har hon kommit fram till målet, dvs en burk med extra många köttbullar i. Jubel!!!!