Härliga hund

Varje dag får jag mig ett gott skratt, varje dag får jag hjärtat i halsgropen, varje dag får jag en glädjedusch, varje dag blir det trassel i kopplen. Inte varje dag får man så gott fika som idag. Idag var jag hos Marie och träffade hennes vuxna hundar och valpar. Tänk hemma har jag fyra härliga hundar och ändå åker jag och träffar andra härliga hundar. Bilder från min dag hos Marie går att se om man går in på Mibisan´s blogg. Adressen dit är; www.mibisans.blogg.se

Här är det Greta som skrattar gott åt något.

Fika vid stambordet

Vart ska vi gå idag, frågade jag? Det är något visst med att bara gå ut genom dörren, sa husse.

Sagt och gjort vi gick ut genom dörren, passerade golfbanan och ut i naturreservatet Stora Lund och upp till vårt stambord på bergets topp.

Hallå vad gör ni här då tjejer!? Kan ni inte bara ta det lugnt när vi fikar?

Inte kul med koppel men det är kor i hagen och vi är på deras domän just nu.

Harry har gått ifrån sitt koppel trots allt…

"Vadå jag? Jag jagar inte kor! Vad tror ni?"

Vi tjejer har gaddat ihop oss.

Två fynd fann vi på promenaden idag. En liter kantareller och en riktigt gammal hästsko. Jag har rensat kantarellerna och husse har skurat hästskon som vi fann vid en åkerkant.

Inte en droppe regn…

…föll på vår långpromenad idag. Vi hade helt enkelt tur att vi hamnade mellan skurarna. Vi tog en härlig runda utmed vattnet.

Märta-Mai njuter av att få springa fritt.

Och spana …som hon är så bra på.

Vågorna kom fräsande mot stranden för det blåste rätt hårt.

Vackra Märta-Mai.

Söta Violet som också försökte doppa tassarna i vattnet men avskräcktes av vågorna. Idag har hon varit pigg och glad och velat leka.

Lilla Greta gillar inte blåst och inte regn heller för den delen och hon skulle inte komma på tanken att gå i vattnet. Hon är i regel kopplad och det beror på att hon hittar överallt och hon har ett bra självförtroende. Det gör att hon ger sig iväg långt från mig.

Harry har lärt upp Märta-Mai hur man vallar och använder sig av the Eye (vallningsterm).

MM och Harry ställer sig mitt emot varandra och "psykar" varandra med blicken. Lägg märke till den sänkta kroppshållningen.

Harry använder the Eye samtidigt som han sakta och stelt rör sig mot MM med kroppen sänkt.

En av dom tar initiativet och avbryter fixeringen och det störtar mot varandra och tar en match.Märta-Mai och jag åkte till Norrköping på kvällen för att MM skulle träna whippetrace. Hon är superduktig. På bilden är det lille Otto 4,5 månader som startar. Motivationen är det inget fel på.

De säkert yngsta blivande stjärnor förgyllde träningen i kväll. Här är det lilla Cornelia och Mia som insuper stämningen vid banan. Deras 5 syskon ligger för tillfället i bilen. Helt fantastiska valpar som redan är vana att åka bil trots att de endast är 7 veckor gamla.

Märta-Mai och den mekaniska musen

Husse hjälpte mig att dra ner formatet på filmen som handlar om när Märta-Mai blev presenterad en kattleksak och hade hjärtans roligt.

Märta-Mai på strövtåg

Jiipee! Lördag idag och det betyder skogen, ryggsäck med matsäck till husse och matte. Jag och Harry fick ströva fritt hela tiden men det fick inte Greta och Vajjan för dom är erfarna jägare säger matte. Vad det nu har för betydelse i kråksången. Ok dom fick gå utan koppel en stund dom också.

Ute i skogen vill jag helst gå med Violet för hon är så spännande. Inomhus håller jag mig till Greta för hon är bäst att mysa med. Här försöker Violet och jag kamouflera oss och vi börjar med att göra ögonen gröna för att smälta in i grönskan. Jag tror att Violet menade att vi skulle ge oss iväg på efter något att jaga men det fick vi inte för matte för hon börja ropa och undra vad vi tänkte ta oss till.

Ok vi avbryter försöket med jakt men vill försöka bli osynliga ändå. Visst syns vi dåligt så här eller hur? Violet lyckas bäst med att bli suddig i kanten tycker jag.

Matte och husse satte sig på en kullfallen trädstam för att fika och matte hittade ett vackert kaffebord att sätta koppen på. Min matte och husse vill sitta still när dom fikar och det tycker jag är bra för då får jag gå omkring och undersöka omgivningen på egen hand.

Här hittar jag Violet som helst vill ligga mjukt och nära matte. Om ni frågar mig så är Vajjan en riktig mattegris för om matte går för långt iväg så ropar hon matte, maaaatte lämna mig inte hääär!

Gissa vad jag fått göra nu då? Nåt´ ovanligt alltså? Jo matte kastade bitar av en kaka åt mig att leta upp. Jag hittade alla bitar och dom var goda. Matte hade glömt godis åt mig så vad skulle hon göra? Va? Mitt ute i skogen – inget hundgodis. Nere i ryggsäcken – kaka. Satt som en smäck.

Många timmar i skogen blev det och vi har hittat en ny runda som jag ska få följa med på flera gånger tror jag för matte pratade om lingon som mognar snart. Skogen tar på krafterna och borta bra men hemma bäst.

Skogen ja men vattnet! Att ligga och spana ut över sjön tröttnar jag aldrig på.

Tack för att ni följde med på mitt strövtåg idag. Vi hörs en annan dag. Hälsningar från mig Märta-Mai.

Ytterst (k)oväntat besök

Detta är inte en skröna utan alldeles sant. En ko har hälsat på ute vid carporten på landet. Historien började redan i eftermiddags på långpromenaden. Hundarna och jag valde att ta vägen förbi Lyckebo men en stor flock med kor går i hagen som vi brukar gå igenom. Ibland är dom inte vid grindarna och då kan vi passera. Vi kom halvvägs och jag hade Harry och Märta-Mai lösa. Ett stort djur där framme, en ko, på fel sida stängslet. Vi vände för att larma om kossan. Jag hittade inte vår bonde som säkert visste vem som äger korna och jag mötte några andra hundägare vars dotter hade en whippet osv. Jag glömde kon helt enkelt. Jag satt och läste och hade tänt en brasa mysigt värre och hundarna rusar upp, springer till dörren, skäller osv. Jag öppnar dörren och kollar om någon kommer och hundarna springer ut till grinden. Jag ser inget och hör inget och kallar in hundarna igen. Husse kommer en timme senare och säger att det ligger en komocka bakom min bil. VA?? Jo det är sant. Alltså det är flera kilometer till kohagen men här kring våra stugor strövar just nu en vilsen ko. Vi har varit ute och spanat men inget sett så vi får höra oss för i morgon. Jag lärde mig igen att hundarna larmar inte om det inte är något på gång. Grannarna här uppskattar att våra hundar låter när det är något dom känner sig trygga har flera sagt.

Komockan tagen med mobiltelefon och i ljuset av en pannlampa.

Ny bild på Hugo (snälla klicka på bilden så går han att se i förstoring. Klicka 2 gånger så blir bilden ännu större) för han är värd att beskåda. Hugo är Bohusläns landskapsinsekt men han finns över hela landet har jag tagit reda på. Kroppen på Hugo kan bli upp till 3,5 centimeter lång och är en av vårt lands allra ståtligaste långhorningar. Hugo är en Myskbock och Linné döpte honom på latin en gång i tiden till Aromia moschata. Linné noterade den behagliga myskartade doft som denna imponerande skalbagge avger. I Tyskland lade man en myskbock i tobaksskrinet för att "giva tobaken en angenäm arom". Denna information har jag funnit på nätet när jag sökte på skalbagge.

Oväntat vackert besök och möte

Vi fick vackert besök på altanen igår. En skimrande skalbagge som jag inte vet namnet på – kanske Hugo? Längden på kroppen var mellan 3 och 4 centimeter skulle jag tro och den ser ut att vara emaljerad – så blank. För några veckor sedan kraschade en likadan skalbagge mot vår trädgårdssoffa men innan jag hunnit hämta kameran så flög den iväg. Den här gången blev den i alla fall fångad på bild. Klicka på bilderna för att se mera detaljer.

Kolla vilka spröt! Vad ska han med dem till? Vilken skapelse!

På promenaden i Vadstena idag mötte vi vackra Kerstin på 82 vårar. Hon kom spänstigt gående med sina stavar. På långt håll såg hon oss, sträckte ut sina armar och stavar. Jag släppte Greta som glatt sprang Kerstin till mötes. Kerstin ägde en gång Gretas helbror Galant som så tragiskt blev sjuk och efter ett år av kämpande dog han vid 5 års ålder. Kerstin och hennes man Bosse har sedan Galants tid börjat älska whippets. Jag har därför ett utmärkt litet pensionat där Greta kan få bo när jag behöver hundvakt. Greta får sova i Bosses säng och blir bortskämd på alla sätt och vis när hon är hos dom.

Kerstin och Greta de bästa vänner måste skiljas för idag. Vi har kommit fram till kyrkogården där vår bil stod parkerad. Notera det skimrande halsbandet i emalj som Kerstin alltid bär.

Inregnad på landet

Tur hade vi med vädret på dagens långpromenad men nu har det regnat ihållande i flera timmar. Trist trist lite att göra tråkigt tråkigt! Jag har planerat innehållet i en vardagslydnadskurs i alla fall. Kursen vänder sig till hundar över 6 månader och är gratis eftersom jag är instruktör under utbildning. Kursen kommer att förläggas i Motala i vår trädgård om jag inte hittar någon annan lämplig plats. Träningstillfällena kommer att innehålla både teori och praktik och omfatta 7 träningstillfällen. Valpkurs är under utarbetande och ska också genomföras i Motala.

Märta-Mai anpassar sig fint till människan och människans aktiviteter. Idag gick hon ut i blåbärsriset spontant och började plocka i sig blåbär direkt från blåbärsbuskarna. Hon kan också plocka körsbär om jag håller ner grenarna. Bär är gott tycker hon.

I söndags satt husse i den ena solstolen och lyssnade på radion och Märta-Mai låg i den andra stolen och lyssnade med ett öra. Hon är så rolig det lilla gullet!

Nu upphörde smattrandet på fönsterblecket! Kan det vara så att regnet upphört!? Jag tror jag passar på att ta en tidig kvällsrunda med jycksen om dom är hågade att hänga med.

Hundlivet på landet

Violaplatsen var lite vildvuxen efter fukt och värme – sagt och gjort – grannen Kajsa och jag tog itu med att klippa och räfsa och efter 1,5 timme var det dags att hämta mina hundar och släppa ut dom på nyklippta gräsmattan. Den stora glädjen idag var att Vajjan var piggare än på länge. Hon ville gå långpromenad och gick i framkant, på morgonrundan sprang hon varv på varv med Märta-Mai. Violet har definitivt inte haft ont idag.

Här har mina hundar redan rusat förbi Pompe och Kajsa som hade fortsatt med att rensa kring trappan upp till oss på berget. (klicka på bilderna så blir dom större)

Märta-Mai i full fart med ett lånat vedträ från tant Lenas vedtrave. På Violaplatsen kan man ta ut svängarna för gräsmattan är större än man tror blev vi varse när vi klippte och räfsade.

Vajjan med ett annat vedträ och Pompe i full karriär efter.

Så här trött blir man efter några varv.

Kajsa och Pompe tycker att Greta är rar.

Man kan bara ligga och gnaga ett tag – mysigt det också.

Stiliga Pompe kollar vart matte är på väg med skottkärran.

Mitt gudbarn Moa kallar Greta för "Hajnosen" och underifrån ser Gretas näsa onekligen ut som en haj med överbett och allt.
Kajsa kastar ut Frolic till hundarna att nosa upp.

Godiset är slut säger Kajsa.

Miraklet??

Med spänning väntade vi på kiropraktorn som skulle undersöka Violet och eventuellt söka orsaken till varför Violet inte vill gå, springa eller leka. Hon har gått med vaggande gång och stannat ofta och hängt med huvudet, tappat muskulatur. Inte sitt gamla vanliga jag alls. Skendräktig trodde jag ett bra tag men…! Kiropraktorn kom han var trevlig och pratsam och pratade gulligt med Vajjan. Han kände på hunden och gjorde ett test som jag inte förstod utan att han förklarade för mig. Kort sagt: han såg direkt vad som fattades Violet – problem med en kota i nacken. Violet fick lägga sig på sin vänstra sida och han knyckte till i en nackkota. Violet for upp och var bra. Testet gjordes igen och jag såg skillnaden direkt – hon var botad men jättetrött. Ett mirakel och jag var så lycklig att få förklaring till hennes problem och jag fick råd att ha sele alltid och inte låta Violet hoppa ut från bilen själv. Underbart!

När Violet vilat ett bra tag var det dags för kvällsrundan och Violet gick med vägvinnande fjädrande steg och såg gladare ut än på länge. Plötsligt stannar hon – börjar lunka bakom mig igen och huvudet hänger som det gjort så länge. Tillbaka till det onda fast nu går hon ännu sämre. Hon vill gå sakta, sakta och stanna emellan – hon har uppenbarligen problem. Så tråkigt och ledsamt att se henne ha det jobbigt. Det tar ett par veckor till jag har möjlighet att träffa mirakelmannen igen för uppföljning. Under tiden ska jag kontakta veterinär för undersökning och eventuellt blodprov. Är det något annat också? Borrelia? Bekymmersamt tycker jag men nu vet jag säkert att hon måste utredas ordentligt.

Vart har den glada lilla Violet tagit vägen. Så här ser hon ut mest hela tiden nu.

Nytt försök

Lyckades inte med filen förut så jag gör ett nytt försök. Jag klarar inte tekniken så suveränt som Theresa. Kolla länken! Om det går den här gången vill säga.

http://vids.myspace.com/index.cfm?fuseaction=vids.individual&videoid=35649658

Kultur och bloggen som kom av sig

Inget bloggande på en vecka av ingen anledning alls. Jo kanske för jag har en liten film på Märta-Mai som jag tycker är så rolig men det är lögn för mig att klara av att få den överförd till bloggen. Jag har lagt ner massor av tid och arbete men samma meddelande dyker upp efter sisådär 6 timmar – ett fel uppstod i överföringen. Var god kontakta din bloggersupporter bla. bla. Det tog stopp.

Jag vill verkligen slå ett slag för en konsert av Theresa Andersson, multi-instrumentalist. Hon reser runt i landet på olika platser. Vi bevistade konserten i Vadstena i Bröllopssalen. Vilken lokal vilken artist!! Något att bli glad av och imponerad av. Jag har nu försökt föra över en youtubefilm (nedan) och få se om det går att se den via min blogg. Theresa blev känd genom filmer på youtube och hon uppträdde första gången i Sverige förra året på Stockholms jazzfestival. Theresa är född och uppvuxen på Gotland men bor sedan 20 år i New Orleans. Filmen är inspelad i hennes kök men jag lovar att hon har utvecklats sedan den gången. Se henne! säger jag bara.

file:///Users/skruttan/Desktop/http-::www.youtube.com:watch%3Fv=n2eD4GcLohE.webloc

Ingen lördagsutflykt i skogen idag. Länge i bilen blev det för vi körde 15 mil till Virserums konsthall för att se på utställningen " Trä 2010" som bestod av flera avdelningar. Främsta intresset för oss var utställningen av små hus (ca 15 kvadratmeter) byggda i trä. Övre planet på konsthallen visade utställningen "Om vi vill" som handlade om hur vi kan spara på miljön. På bottenplanet fanns två utställningar. En foto- och videoutställning "Berättelser från skogen" och en fantastisk slöjdutställning som verkligen visade på svensk slöjd i trä – " Blod, slöjd och dårar" hette den.

Fikat med sedvanliga mackor tog vi vid bilen innan vi, husse och matte, gick in på utställningen. Märta-Mai tycker att hon ska få följa med.

Harry tycker att han i alla fall kan få gå med. OK en liten tur utomhus på området kring konsthallen och en kort simtur i ån fick det bli och en rastrunda utmed ån.

En magnifik solnedgång i kväll precis då vi dragit oss inomhus och dukat av den sena middagen.

Nu är jag på banan igen och flera rapporter om mina vänner hundarna kommer i morgon då jag vill berätta om Violet och miraklet vid Varamobaden i torsdag kväll.

Snärjigt och gulligt

Idag blev det snärjigt för vännen Marie på Mibisan´s kennel. Jag hade frågat om hon vill ta bild på min lilla Märta-Mai som fyllde 8 månader igår. Så ville jag ju se valparna igen. Jo då kom bara, sa Marie, så kan jag laga lunch åt oss. Samma dag planerar och packar Marie allt hon ska ha med i husvagnen till Norrköpingstävlingen i morgon, sköter 7 små valpar och sina 8 mer eller mindre vuxna hundar, lagar lunch åt oss (otroligt god pasta med köttfärssås), klipper gräset, duschar, talar i telefonen med presumtiva valpköpare som sett annonsen i Corren, tar ner en del av staketet så att hon kan ta emot minst 6 kubik med ved, äter lunch men då kommer veden, hon lotsar in traktorn med veden, spikar upp staketet igen, fotograferar mina hundar Märta-Mai och Violet, tar emot ytterligare "valpgluttare" som anländer när jag åker, packar in det sista och informerar hundvakterna som ska ta hand om valparna och övriga hundar som inte tävlar i morgon. SNÄRJIGT är bara förnamnet!

Däremellan hann vi med en lång riktigt mysig stund med valparna och mamma Dixie och lektanten Dahfne ute på gräsmattan. Valparna är så gulliga så man kan inte få nog av dom små.

Här kommer lilla miss Alba i full fart.

Miss Anemone sitter och filosoferar …vad ska jag göra…

…vad ska jag göra… jag tar och biter mig i foten…

… jag tar ett smakprov på tantolgas sko i stället.

Här tar en av pojkarna ett grabbatag på syrran miss Alba.

Ren och skär familjelycka.

Dixie njuter av sina små telningar. Hon är en fantastisk mamma med ett stoiskt lugn.

I morgon blir det kiosken igen på Whippet race i Norrköping för min del. Marie ska vara speaker hela dagen. Hoppas på bra väder.