Rys & frys

…jag är sjuk!  Idag åkte jag ändå till stranden och släppte Märta-Mai – som hon rejsade!!  Violet och Greta gick med mig i koppel ett stycke. När jag kom hem bar nästan inte benen mig. Mest går jag och hostar och fryser så det går rysningar genom hela kroppen eller ligger jag pall i soffan med tre whippet som värmekuddar.

Greta och jag fryser och ryser ihop eller värmer varandra eller både och vid en utflykt förra året.

Meningen med att ha hund

Nu har jag läst färdigt boken"Zelda och meningen med att ha hund" av Åsa Nilssonne med foto av Ulla Montan. Åsa är psykiater och professor i medicinsk psykologi och författare. Åsa beskriver sin längtan att skaffa hund och väljer till slut att köpa valpen Zelda, en kinesisk nakenhund. Författaren har i boken kommit fram till att det finns ett stort antal meningar med att ha hund; citat, "Även jag har förändrats under den här tiden. Jag har blivit mera ödmjuk, gladare och mindre självupptagen. Zelda har hjälpt mig att släppa det gamla och engagera mig i det nya. Hon är en alldeles förtjusande medarbetare i det artöverskridande relationsprojekt vi har tillsammans". Zelda har en egen blogg http://valpenborderline.blogspot.com.

Artöverskridande relationsprojekt håller vi på med hela tiden hundarna och jag. Det är så fantastiskt att dels vara delaktig i projektet och även ha förmånen att ha rollen som observatör.

Lek är centralt i relationen: Märta-Mai leker själv i trappan med bollen – springer upp

Släpper ner bollen om och om igen. Det verkar nästan som hon gör en uppvisning för sin matte.

Så fortsätter hon att nojsa med bollen i stora sängen.

Grrrrr  MM får "spelet".

Märta-Mai skojar inför kameran.

Pustar ut och och funderar på nästa lek. 

"Jaha vad ska jag hitta på nu då?"

"Ska jag posera så här? Är det det du vill matte med kameran?"

Uppvisningen var inte bara för mej utan för idolen Violet som jag antar att MM ville få med i leken.

Sötnosen Greta ligger på hallmattan och hon vill ut på runda – så hej då för den här gången.  

Soldyrkare

Solen anfaller och inte mej emot. Whippetflickorna njuter både ute och inne varhelst en solig plats står att finna. Violet ville absolut ligga kvar i bilen i den lagoma värmen. Däremot är jag inte förtjust över att ha blivit anfallen och anfäktad av en förkylning för det var verkligen inte länge sedan sist. Mitt immunförsvar är inte på topp tydligen. Nu får det bli anpassning av promenaderna till mitt hängiga tillstånd. Vajjan löper så jag har avlastning med Harry som är förnöjd med tillvaron ihop med husse. Märta-Mai roar sig själv på ett helt nytt sätt – hon tar sin älskade boll – springer upp med den i trappan – släpper ner bollen mellan spjälorna på räcket – rusar ner och hämtar bollen – springer upp……osv – mycket roligt och underhållande att se på. 

En sandstrand för bara lilla mej…

…Märta-Mai var namnet om ni redan har glömt. Jag fick springa själv nästan hela promenaden idag. Matte gick med Violet och Greta i koppel och vi var ute i solskenet i tre timmar. Matte stönade på slutet och sa att hon ville ha kaffe och kaffe. Vad ska man med det när det finns så mycken skön sand? Ibland förstår jag mig inte på min matte!

Tjohoo, jag har hittat en pinne!! Kolla!!

Stopp där säger matte … varför då? Va, går det inte att gå ut på isen? Ska kolla…

… det går visst! Nehej? Ja ja jag hör vad du säger matte ta och lugna ner dig!

Va? Får jag inte vara här uppe heller? Vart´i  hundingen får jag vara då?

…jaså här? OK, järnet då!

…hej då nu sticker jag bort dit ett slag…

… jag bara skojar för jag kommer ju tillbaka det vet du ju matte eller hur?

…nu springer jag bort igen, hi, hi…

…nu ser du bara rompan på mig va?

…vatten, vatten… ge mig vatten…!

…helst med mycket is…

…mmmmm, va gott!!

…vattnet är så klart så man ser vartenda sandkorn på botten, stora, som små, som pyttesmå…

…tusan också där flög han iväg! Jag som var så nära att ta´n! Han lämnade bara några äkta kråksparkar efter sig …men nästa gång ligger han illa till. Slut för idag – tack för idag från MM.

Sommartid

Snart är det sommartid men långt kvar till sommaren ändå känns det som. Tänk när Märta-Mai och de andra kan sträcka ut sig igen på gräsmattan och svalka sig i skuggan medan jag sitter på uteplatsen under ett parasoll och läser en hundtidning eller bok. Oh, ljuva drömmar kommer ni någonsin att slå in eller ut? Dagens spontanutflykt resulterade i en vårjacka/hundjacka åt mig, kex och tuggben till hundarna + en träningsleksak. Jag drack kaffe och tog en semla på konditori vilket föranledde en extra promenad med hundarna på 8 kilometer. Kalorierna i en semla är lika med 7 kilometers promenad så jag tog i med råge. Vintern har satt spår kring min midja trots alla snöskottning och pulsande i snö upp till knäna ibland. Oh, ljuva sommartid kom…kom…för nu vill jag hänga in vinterjackan och promenera mig ned några kilo till baddräkts-säsongen … smaka på ordet sommartid……suck!

Trött som ett ras…

…efter två trevliga dagar på Hundens Hus i Stockholm. Märta-Mai och jag tänker fördjupa oss i klickerträning. Märta-Mai är så trött så trött och jag är lika trött så trött efter att kört hela vägen hem och hämtat upp de andra Violet och Greta på vägen. Harry är kontorshund igen eftersom Violet går in i sin andra löpvecka och då blir Harry så trött så trött.

Ett uppiggande möte var det dock i söndags då vi fick besök av två små killar – Kalle snart fyra år och lille August knappt två tror jag. Kalle ville prova husses trummor med pedaler så han steg upp redan klockan sex på söndagsmorgonen och började förbereda med att baka en kaka till husse att bjuda på som tack för trumlånet. Pojkarna hade också med sig sin mamma och hunden Zorro.

En liten söndagspromenad ned till änderna blev det och där Zorro bekantade sig med alla nya lukter i Motala. Inte dumt tyckte han. 

Snart dags för eftermiddagspasset på Hundens Hus. Vi är 10 deltagare med respektive hund som samsas i källarlokalen. Ordinarie lärosal i gatuplanet är under renovering. Märta-Mai tyckte det var läskigt att gå in till kurslokalen första dagen men andra dagen sprang hon mot dörren. 

Djurlivet i staden sent i mörka kvällen är extraordinärt – konstiga fåglar som uppför sig konstigt. Vi såg ett slagsmål mellan två koltrastar och de var helt upptagna av att slåss så de brydde sig inte om att MM och jag stod bara en halv meter ifrån dom. Fåglarna slogs på marken sedan flög dom upp en bit och rakt på varandra så dom ramlade ner igen. Jag har aldrig sett något liknande. Innan vi kom hem till vår port uppenbarade sig ett gäng vildkaniner rakt framför nosen på Märta-Mai som blev helt vild förstås – jaktlusten slog till med full kraft – ett eldorado som kan få det att vattnas i munnen på vilken whippet som helst. En granne berättade i morse att det ursprungligen är tamkaniner som släppts ut och som har förökat sig och har nu bildat en koloni i parkområdet. Jag vet inte vad jag ska tro men orädda för både människor och hundar var dom definitivt. Nu ska jag gå ut sista kvällsrundan med whippettjejorna och till sist bejaka min trötthet.

Skogen, "ryggan", muggen och mackan

Vårvinter och pulsar-promenad i skogen med hundar – vackert så det nästan inte går att "ta in".

Vi glömde sittunderlag så vi fick stå i solskenet och fika. Jag hade blått tema och fann ett lämpligt bord.

Husse körde med rött tema för sin del. Hoppsan det blev reklam för världens bästa bilaffär på köpet.

Greta går i blått som sin matte och sniffar efter en godbit – en apelsinklyfta – snälla kan jag få va?

Svart, blått och rött spetsar öronen och spanar in en ståtlig Akita-hane som passerar uppe på stigen.

Alla hundar mår bra men Märta-Mai gick lös när en nyfiken Springer Spaniel kom emot henne. Hon fick panik och stack som en raket ut mot vägen hem. Lite läskigt var det ett tag tills jag såg att hon böjde av och sprang emot oss i stället. Harry kom till undsättning och jagade iväg den nyfikne på ett, för min smak, lite burdust sätt. Allt slutade lyckligt som det oftast gör i sådana här situationer. Känslosvall av olika karaktär avlöser varandra – från stilla överdådig naturupplevelse till panik och gruff mellan hundar – precis vad man kan förvänta sig när man ger sig ut genom dörren med ryggsäcken packad en vårvinterdag som denna och med ett koppel hundar kring sig.

Jaktgudinnan på Djurgården

HM (Harrys Matte) har varit i Sverige en vecka igen. Harry, Märta-Mai och jag åkte till Stockholm för att träffa HM och vinka vid Arlanda (inte länge sedan sist).  I torsdags gick hundarna och jag på Djurgården några timmar trots snålblåsten som ven kring öronen.

Jaktgudinnan Märta-Mai var upptagen av alla sorkhål som hela Gärdet verkar vara perforerat av så jag avvek därifrån och drog mig ut på vandring utmed Djurgårdskanalen in mot stan. Vid Tekniska museet  passerade vi en stor staty av en man och huuuu vad hemskt tyckte MM hon morrade och skällde och gick an men den storvuxne ändrade inte en min. En bit längre bort stötte vi på en staty föreställande en kollega till henne själv – jaktgudinnan Diana med sina hundar och en hjort. Den statyn var inte ett dugg skrämmande utan bara trevlig tyckte Märta-Mai medan Harry verkade mest uttråkad när jag skulle upp med kameran igen.

Vintern viker undan…

…nya tider stundar. I Östergötland är det vår enligt definitionen – medeltemperaturen har varit över 0 grader 7 dygn i rad. Jag åkte ner till stugan för att byta jord på övervintrade pelargoner och vattna på blomstren som nu fått komma ut i ljuset.

Lilla hamnen är helt snöfri

Greta idkar nosarbete hennes specialitet på gott och ont

Vajjan löper första dagen och är mycket gladare och piggare. Hon balanserar på smal kant.

Märta-Mai spanar från hög höjd

Isen ger sig för därute är det öppet vatten

Sju olika sätt att attackera en pinne

…innan demonstrationen tar man sig till en bra pinnrik plats via strandpromenaden i Vadstena. 

Lite oense kan man bli om vilket håll man ska gå, matte tycker in mot stan, Greta vill gå till vänster in i parken till folkhögskolan, Violet röstar för att gå till höger för att balansera på muren intill vattnet medan Harry och Märta-Mai röstar för att gå tillbaka och ut från stan. Matte fick så småningom hela gänget att gå åt samma håll.

Parken bakom gamla lasarettet i Vadstena är pinnrik och bra ställe att släppa lös liten whippet. 

1. Liten whippet letar upp lagom bra gammal gren med lagom konsistens och storlek.

2. Liten whippet angriper pinnen medelst bocksprång med halv skruv.

3. Liten whippet tar ett grepp i ena änden av pinnen med fasthållning med en tass

4. Liten whippet angriper pinnen från sidan med huvudvridning och framstupa ställning

5. Liten whippet använder sig av fasthållning med bägge framtassarna och tar ett stadigt bett på mitten av pinnen 

6. Liten whippet försöker sig på den svåra konsten att tugga i sig pinnen uppifrån

7. Liten whippet angriper lutande pinne och mäter samtidigt upp vinkeln 45 grader

En strålande prestation: HURRA! 

Vi som gjuter i betong, stöper ljus och gör allehanda utflykter……

… och må det aldrig ta slut. Teatern i Motala var fullsatt när Maria Lundqvist var där med sin enmansshow "Blottad" och det var länge sedan jag skrattat så mycket men ibland fastnade skrattet när föreställningen blottade en utsatt människa. Maria agerade som en clown som underhåller och skojar men inuti finns något annat – en kris, en utsatthet, skuldkänslor och smärtsamma separationer – jag blev starkt berörd och rörd till tårar många gånger. Ett skratt förlänger livet och det är en sanning – jag skrattade så det gjorde ont! Skrattet och glammet tillsammans med vännerna fortsatte hemma hos mig till framåt natten.

Nästa gång vi möts i vänners glada lag så är kaffekorgen med igen (inte utan en kaffekorg är vårt måtto). Här är vi på väg till Öland för att bara ha roligt och skåda en och annan fågel. 

På hundfronten: Violet är mycket bättre men hon är dämpad så jag vet inte om det är något som trycker henne. Märta-Mai är en spelevink och stal Maris glasögon-fodral och jiddrade runt med ett tag innan jag tyckte jag hörde mystiska ljud från övervåningen och kunde rädda fodralet från total destruktion. Greta är bara behaglig och söt som en sockertopp. Harry har återvänt från exil i Linköping och han ja…sitter vid sin korkek –läs jersminbuske – så jag har inte hunnit fråga om läget.