Kontorshundarna

Ja Märta-Mai och Harry är kontorshundar medan jag är på uppdrag i Stockholm fram till mitten av maj. Jag har blivit veckopendlare på gamla dar och är särbo med både man och hundar. Veckorna går fort och nu har jag varit hemma första helgen. Vi har tagit mysiga men blåsiga promenader och jag som trodde jag skulle räfsa löv men det var det inte väder till. Mysa vid brasan var en lämpligare sysselsättning. Märta-Mai ska så småningom åka med mig och bli Stockholmshund några veckor när vädret blir varmare. Morgonrundan blir då i närmsta park som är Humlegården. Långisen tar vi sedan ute på Gärdet och runt Djurgården.

Märta-Mai dristar sig till att vada ut i sjön…

…medan Harry håller sig på land.

Rådjurskänning

En relativt ny naturstig har man anlagt intill Varmamobaden i Motala. Eftersom jag var i Motala och vaccinerade hundarna på Djurkliniken så passade det bra att testa den nya stigen när vaccinationerna  var avklarade.

Man har huggit ur mycket vid Mariebergsudden som platsen heter så de bofasta rådjuren som funnits där så länge jag vet har fått sitt utrymme betydligt begränsat. Jag undrar ofta när vi människor gör "fint" för oss vad det kostar för djuren som alltid har bott där. Särskilt tänker jag på Tornbyområdet i Linköping där Näktergalen fanns i mängd och de nattliga konserterna var öronbedövande! Jordsyrsan hade också kolonier där. Jag har gått där på sommarnätter efter all byggnation och lyssnat efter näktergalen och syrsan men icke – inte ett ljud! Så sorgligt! Nåväl idag fick Harry gå lös på stigen genom rådjurens rike i Motala men jag vågade inte släppa Märta-Mai för jag märkte på henne att något fanns i närheten.

De första blåsipporna…

En hund som har viltkänning…

En strosande och nosande aningslös Corgi…

Något finns i närheten och matte får syn på tre rådjur…de står helt stilla – inte ett prassel…

Kallar in Harry för han kan få för sig att jaga efter om de skulle ge sig tillkänna på ett mera påtagligt vis. Resten av promenaden gick båda hundarna kopplade. Gränslöst vackert väder och en gränslöst vacker promenad som avslutades med rejs på sandstranden.

Tranor i skyn och på gärdet…

… men ingen bild på dessa fåglar. Det mest upphetsande vårtecknet för min del är att höra tranorna och se dem segla i skyn. Våren är här för jag har sett sångsvanar på flykt norrut och sett tranor rasta på madorna vid Tåkern och hört deras trumpetande högt över taken i Vadstena. Sjöfåglar i massor har samlats kring Tåkerns stränder och det är alldeles alldeles underbart!!!!

Hundarna mår fint och är överglada när det är fritt spring…

Märta-Mai är ju tokig i att springa med sina pinnar…

… vi har en pinnsamling utanför dörren för ofta bär hon hem sina troféer och vill helst ta in dom. Där är det stopp tycker matte. Inga pinnar inomhus! Med en suck släpper hon pinnarna vid trappan.